Det här med att ta tjuren vid hornen

Det är btw fjärde gången jag uppdaterar idag. Snacka om att ha tråkigt. Dessutom har jag inget vettigt att skriva. En liten tröst är ju att jag har en syster som sitter på andra sidan potten och har minst lika tråkigt. Gemensamt, förutom att vi är uttråkade, har vi skolarbeten vi borde ta tag i. Gör vi det? Nej då! Vi sitter och krivar varsin blogg och kommenterar varandras däremellan och försöker pusha varann att skriva skolarbete. Tydligen hade jag inte så bra övertalningsförmåga som jag trodde ;D

Nu ska jag läsa några kapitel i boken jag läser just nu(Rudolf Vrba-Flykten). Den är så bra att man knappt vill lägga den ifrån sig, förutom vid styckena då man blir äcklad av allt hat och alla människoförnedrande handlingar. Efter det ska jag ta natten och ta nya tag imorgon...

Omslaget och texten från baksidan. Denna bok rekommenderas verkligen!!

"Klockan sex på kvällen den 7 april 1944 började sirenerna tjuta i Auschwitz. Två fångar hade flytt. Det var Rudolf Vrba och Alfred Wetzler. Några av mycket få som har lyckats ta sig ut ur det helvetiska koncentrationslägret. Drevet gick, men de två lyckades ta sig levande hem till Slovakien.

När de var i frihet skrev de båda en rapport, det så kallade Auschwitzprotokollet, där de beskrev nazismens dödsfabriker och varnade världen för den kommande slakten på judar. För första gången fick världen veta vad som verkligen hände i arbetslägren och vad som väntade alla judar som skickades i väg med tåg österut. Under tiden som Vrba planerade sin flykt förändrades hans drivkraft från att ha gällt sitt eget liv till att fokusera på att väcka den övriga världen. Tyvärr dröjde reaktionerna och tågen fortsatte att gå."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0