Anything else but the truth
The Honorary title, ett av mina nya favoritband. I alla fall tills imorgon då har jag tröttnat och vill ha något nytt.
Och för er som vill läsa texten, precis som jag då jag hör en ny sång:
Pulled from seclusion, dragged out of our room
This construction is perfectly obstructing our view
Paired up and placed back on to our path
Compressed in this space that frames an awkward act
The chance to make it last has come and gone
Glass shatters with an unsteady grip
No chance to catch the blood as it comes rushing in
Too quickly pumping out from the inside
Dripping into patterns strewn across my thigh
Each drop spreads and spells a passage
Soon I'll reclaim this dull history
The seamstress weaves shut the stitches
But re-opens the same memory
Two years have passed and nothings changed, that's alright
Still you just wait for that embrace, it's alright
There is only one thing that has yet to be said, I am holding back
There is only one thing that has yet to be said, and it's alright.
Well it's alright.
Doesn't matter there's no reason to persist
While avoiding all but that kiss
Scraping cheek with your passionless lips
From your side of things it's not quite over with
Well I don't think that you warrant anything else but the truth
Sorry, this time I've out done it
But I know that, I know that you'll lose
I don't think that she noticed that there was anything wrong at all
Finally I'm free to leave
I don't ever really want to pull and push again unless you're gonna fall
There is only one thing that has yet to be said, I am holding back
Vaknade 5 i morse och inte helt frivilligt, då vet alla som sovit med mig ungefär på vilken nivå humöret ligger. Jag var arg som ett bi, vem ser på tv kl 5 på morgonen???? Jag steg upp och blir om möjligt ännu argare när jag ser att ingen ens sitter framför tvn utan nån har lagt på den på full volym för skojs skull. Humöret var urselt. Jag hade svårt att somna igen, låg och vred och vände mig länge innan jag äntligen fann sömnen. Dessvärre var natten förstörd och vi skull upp redan kl 9. Nåja, vi hade en rolig träning framför oss och en tid att passa så jag hade inget annat val än att masa mig upp för att äta och byta om.
Finland fick brons, det var det pappa bandade in på digiboxen och det var därför tvn slog på mitt i natten. Så det hann vi se innan vi for iväg och skida. Kokade först lite gröt och åt limpa till. Jenny och jag skidade ilag och Staffan och Eric skidade ilag. Trevligt sällskap, mindre trevligt före med regn och lite blåst och sugande före. Men alla träningar blir automatiskt mycket, mycket roligare om man har lite sällskap. Fast har det nånsin hindrat mig att klaga lite? ;D
Efter 1h och 45 min gav jag upp och vi skidade hemåt (dom pistar upp färska spår rakt nedanför stugan på åkern varje dag, lyxlyx) hade knappa 2h på klockan när vi stod på gården. Då var det bara att tvätta händerna och börja på med maten så att killarna kunde gå i duschen och inte skulle behöva vänta alldeles för länge på mat. Jag tackade min lyckliga stjärna att jag förberett allt igår så att det bara var att lägga in pasta/blåmögelost gratängen i ugnen och ta fram salladen ur kylen. Sen var det bastu och mat och så åkte alla hem igen. Nu när jag satt mig ner kände jag mig en smula trött och ska väl fundera på min middagslur så småningom. Har ju ändå tagit en sån varje dag sen december så varför bryta trenden?
Och för er som vill läsa texten, precis som jag då jag hör en ny sång:
Pulled from seclusion, dragged out of our room
This construction is perfectly obstructing our view
Paired up and placed back on to our path
Compressed in this space that frames an awkward act
The chance to make it last has come and gone
Glass shatters with an unsteady grip
No chance to catch the blood as it comes rushing in
Too quickly pumping out from the inside
Dripping into patterns strewn across my thigh
Each drop spreads and spells a passage
Soon I'll reclaim this dull history
The seamstress weaves shut the stitches
But re-opens the same memory
Two years have passed and nothings changed, that's alright
Still you just wait for that embrace, it's alright
There is only one thing that has yet to be said, I am holding back
There is only one thing that has yet to be said, and it's alright.
Well it's alright.
Doesn't matter there's no reason to persist
While avoiding all but that kiss
Scraping cheek with your passionless lips
From your side of things it's not quite over with
Well I don't think that you warrant anything else but the truth
Sorry, this time I've out done it
But I know that, I know that you'll lose
I don't think that she noticed that there was anything wrong at all
Finally I'm free to leave
I don't ever really want to pull and push again unless you're gonna fall
There is only one thing that has yet to be said, I am holding back
Vaknade 5 i morse och inte helt frivilligt, då vet alla som sovit med mig ungefär på vilken nivå humöret ligger. Jag var arg som ett bi, vem ser på tv kl 5 på morgonen???? Jag steg upp och blir om möjligt ännu argare när jag ser att ingen ens sitter framför tvn utan nån har lagt på den på full volym för skojs skull. Humöret var urselt. Jag hade svårt att somna igen, låg och vred och vände mig länge innan jag äntligen fann sömnen. Dessvärre var natten förstörd och vi skull upp redan kl 9. Nåja, vi hade en rolig träning framför oss och en tid att passa så jag hade inget annat val än att masa mig upp för att äta och byta om.
Finland fick brons, det var det pappa bandade in på digiboxen och det var därför tvn slog på mitt i natten. Så det hann vi se innan vi for iväg och skida. Kokade först lite gröt och åt limpa till. Jenny och jag skidade ilag och Staffan och Eric skidade ilag. Trevligt sällskap, mindre trevligt före med regn och lite blåst och sugande före. Men alla träningar blir automatiskt mycket, mycket roligare om man har lite sällskap. Fast har det nånsin hindrat mig att klaga lite? ;D
Efter 1h och 45 min gav jag upp och vi skidade hemåt (dom pistar upp färska spår rakt nedanför stugan på åkern varje dag, lyxlyx) hade knappa 2h på klockan när vi stod på gården. Då var det bara att tvätta händerna och börja på med maten så att killarna kunde gå i duschen och inte skulle behöva vänta alldeles för länge på mat. Jag tackade min lyckliga stjärna att jag förberett allt igår så att det bara var att lägga in pasta/blåmögelost gratängen i ugnen och ta fram salladen ur kylen. Sen var det bastu och mat och så åkte alla hem igen. Nu när jag satt mig ner kände jag mig en smula trött och ska väl fundera på min middagslur så småningom. Har ju ändå tagit en sån varje dag sen december så varför bryta trenden?
Kommentarer
Trackback
