och så var man där igen

Försökte springa idag, skulle springa riktigt långsamt med Pernilla. Jag flåsade som en gris och det gjorde riktigt ont att andas. Jag gav upp efter en kvart och gick med svansen mellan benen hem igen. Ska det aldrig ge sig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0