Stirrar du på mig stirrar jag tillbaka

Jag kom att tänka på ett i-landsproblem imorse då jag var och sprang. Eller rättare sagt ett problem vi har i Finland och Sverige. Det är ett fenomen man kan stöta på överallt, då man tränar, då man shoppar, fikar, pluggar ja lite var stans.

Jag vet inte hur det är med er läsare, men för mig är det så att jag inte vill att någon ska kolla på mig. Jag menar det är lite obehagligt, man känner sig uttittad och naken. Det händer mig lite nu som då, senast i morse då jag var ute på en löptur.


Jag brukar själv alltid kolla in mötande människor då jag är ute och tränar för att sedan bilda mig en åsikt om dom. Oftast är det något i stil med "Oj, vad hurtig hon ser ut" "Det där var en snygg löpstil" eller tänka på vilken muskel som skulle kunna vara för svag och hur den personen kunde träna för att få en bättre löpstil. Inget elakt, mest studerar jag löpteknik för att det intresserar mig. Men när någon stirrar på mig, kan det kännas obehagligt och jag undrar självklart vad de tycker och tänker om mig. Kanske är det samma saker som jag tänker?


Att man tittar på varandra borde ju egentligen inte vara något problem i sig, men här i norden skapar vi själva problemet. För om vi upptäcker att någon tittar betyder ju det att vi själva tittat på dom, eller hur? Om vi nu tycker att det är så obehagligt att någon tittar på oss så borde vi väl inte göra det själva heller?!


Men jag vill fortsätta betrakta folk då jag springer det är ett perfekt sätt att få tiden att gå lite fortare. Så jag får väl helt enkelt leva med att dom betraktar mig också.

Btw, märks det att jag har en hemtent att skriva då jag har tid att fundera på såna här saker?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0