En blondins bekännelser del I

Varning för ett långt inlägg! Men det är Bellas underhållning då hon sitter på pizzabåten hem. (OBS! Bella vet inte om vad jag skrivit så det kan hända att jag är en kämppis fattigare då detta publiceras)
 
Jag är ju, som de flesta vet, blond. Detta gäller inte enbart hårfärgen alla gånger. Jag är nog en smula bortkommen i vardagen emellanåt. Jag tycks ha lyckats gör bort mig väldigt mycket på väldigt kort tid nu. Har funderat på om jag trots allt börjat bli till åren kommen och demensen slagit in... Enligt tester vi gjort i skolan denna vecka borde jag vara 55 år, i alla fall om man ser till vilken puls jag har. Det är ju en himla tur att jag inte är den enda blondinen i den här lägenheten. Bella! Hon kan nog hon också. Hon packar väskan och ska åka hem över helgen och bara på en kvart har hon: gått in i en dammsugare, tappat bort en jacka och hittade den igen och så går hon och mumlar för sig själv. Helt klart tecken på att allt inte står rätt till ;) Skämt åsido, hennes bravader ter sig inte så allvarliga då jag börjar berätta vad jag gjort den senaste veckan.

En morgon då jag gick till skolan trampade jag på något. Jag gick helt fridfullt i mina egna tankar och lyssnade på musik, precis som jag brukar. Jag genade så mycket det går, som jag brukar (skolvägen är optimerad till så kort sträcka som bara möjligt). Tillbaka till det jag trampade på...gissa vad?
Jag hade då inte kunnat göra det!
Inte en chans världen!
De jag frågat har gissat på allt från hundbajs till trädgårdsslangar och bollar. Nej, jag trampade på ett halvmeter långt älgben!! Utan att ha sett det innan. Det hade klöven och skinnet kvar också. UUusch!! Jag hoppade och skrek en stund innan jag sansade mig och gick vidare. Snacka om chockstart på morgonen!
 
Förra helgen satt jag och Bella i sofffan och såg på Mysteriet på Greveholm. Jag steg upp mitt i allt, mumlade något ohörbart om "var har jag datorn" och gick iväg. Jag gick runt hela lägenheten och kunde inte för nåt i världen fatta vart jag hade lagt datorn. Från mitt rum ropade jag till Bella och frågade om hon hade sett min dator. Jag gick in i vardagsrummet igen. Såg Bellas ansiktuttryck och då slog det mig! Vi kollade ju på julkalendern med min dator kopplad till tvn!! Men hur dement får man bli?? Jag hade ju själv kopplat i den OCH dessutom lagt på nya avsnitt och därmed petat på datorn x antal gånger. Jag kan ju berätta att jag fått höra om den incidenten några gånger. (Dock lär Bella får höra om sin incident på Bodypumpen fler gånger! Hon ramlade bakåt på en benböj och låg och sprattlade som en sköldpadda en stund innan hon kunde sansa sig och ta sig upp igen.)
 
Ibland funderar jag allvarligt på hur stora mina chanser till överlevnad egentligen är! Om man står och diskar och har på brännhett vatten säger det ju sig självt att man inte lägger handen under. Så långt är jag med, men om man då diskar något av metall. Då trillade jag av vagnen för jag insåg inte att metall leder värme häromdagen och brände mig något kapitalt.
 
Det var det här med chanser till överlevnad alltså....Nu är vi på gymmet. Och liknande har hänt mig tre gånger den senaste månaden. Men denna vecka var det i multi-hip maskinen jag gjorde en övning. Jag hade på 85kg, vilket är lite mer än vad jag väger. Jag tappade fotfästet med min stödfot och resultatet blev att jag flög bakåt, av maskinen och slog ryggen i ett handtag. Jag försökte helt kallt låtsas som om inget hade hänt och fortsatte med mina övningar, en smula mer sammanbiten. De två andra gångerna har jag ramlat av diverse bänkar. Lite för bred för gymmet på Iksu tydligen.. ;)
 
 
to be continued....

Kommentarer
Postat av: Bella

Haha, dagens bästa :) Och nu tror alla på båten att jag är galen också när jag satt och gapskrattade för mej själv...

Svar: haha :D Kul att man kan glädja! Nu får du vänta med spänning på del II. Jag ska äta först innan jag publicerar.
Sabsa

2012-11-30 @ 18:22:06
URL: http://wwww.izabellesblogg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0