Idag sprang jag mitt andra orienteringspass för året. Det har varit ganska skralt på orienteringsfronten i år. Det var inte planen, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Just idag var kroppen tung och seg och jag fick inte ut den fart jag vet jag kan prestera, men om man tänker på övrig belastning de senaste dagarna och den senaste veckan så är det inte så konstigt att det inte funkar med träningen just nu. Formen torde vara på stigande dock så jag känner mig ändå rätt lugn att jag ska hinna komma i form till FM och Jukola, som är de viktigaste tävlingarna för i år.

Eftersom jag skriver min uppsats om överträning så borde ju jag, om nån, veta att jag borde ta det lite lugnare ibland för att träningen ska fungera. Dock finns det så mycket som är så roligt att jag har svårt att hålla mig från att flänga hit och dit och då blir totalbelastningen stor även om träningsmängden är försvinnande liten. Det är bara så innerligt svårt att intala sig själv att man nog är trött och borde ta det lugnt...

Dock tycker ju jag inte att överträning är något att oroa sig över, egentligen förespråkar jag överträning till en viss grad. Det svåra är bara att alltid hamna på rätt sida om gränsen.... De flesta sysslar med överträning i en normal träningsperiod för att sedan bromsa upp träningsvolymen och invänta att formen ska stiga. Det är då det gäller att man är på rätt sida om gränsen så att det inte dröjer för länge innan man återhämtat sig helt och får en superkompensation. Så lätt, men ändå så svårt...!!