Idag har jag varit i skidspåret hela dagen och langat fram en seger i damklassen i Röbäck skimaraton. Lite stolt blir man ju!! Fick stå och skryta inför alla andra drickalangare om hur duktig "min" skidåkare var. Jag sa att "hon var väl 11 på SM då nog är hon ju helt okej" och Lisa fyllde på med "ja, det är nog så att vi inte behöver skämmas i alla fall", då gubbarna i spåret frågade hur duktig Emilia är.

Nu på kvällen makade jag mig iväg till gymmet och köttade intervaller. Första gången sedan mitten av december. Behöver jag ens nämna hur skönt och befriande det var? Jag menar att få springa sig riktigt, riktigt trött. Okej jag höll på att spy, det var svinjobbigt och jag var inte snabb (men det är länge till våren än). Men känslan att få träna på riktigt efter en och en halv månad är svårslagen! (Okej, jag kanske inte riktigt fått tillstånd att köra på för fullt, men eftersom pulsen varit riktigt medgörlig de senaste dagarna så ändrade jag fartlek till intervaller.) Inatt kommer jag minsann att sova gott i alla fall! =)