Uppdatering

Den senaste tiden känner jag att jag inte riktigt hängt med i svängarna. Det har verkligen varit mycket nu. Fattar inte varför det jämt klumpar ihop sig så att allt roligt händer på en och samma gång och man springer som ett fån emellan och hänger ändå inte med då man stundvis kan vara sysslolös veckotal däremellan.
 
I helgen var det ju dags för årets ski-o premiär för min del. Det gick verkligen över förväntan! Jag trodde att jag inte skulle ha nån ork och att jag definitivt inte skulle hitta något med tanke på den ringa mängd jag tränat och skidorienterat i år. Jag blev 3a på DM i damklassen och gjorde faktiskt ett helt okej lopp. Det är klart att det är lite kantigt och att det finns mycket att finslipa men med min träningsmängd kan jag inte vara annat än nöjd. I stafetten fick jag på ett bättre flyt i skidorienteringen och jag var snabbaste dam på 2 av mina 3 sträckor. Vi vann, jag och Alexandra, och fick ett presentkort på 80 €. Man tackar! Då får jag nya ol-skor till sommaren.
 
Nu i veckan har vi inlett ett nytt tema i vår fysiologikurs nämligen metabolism. Vi har gjort en laboration och mätt vilket sorts muskelarbete som förbrukar mest energi och jag har grottat in mig lite djupare i muskelkontraktioner. Bilderna nedan kan jag hålla ett 20 min föredrag om. Tyvärr får jag inte vara med på vår redovisning imorgon, men jag litar på att min grupp kommer att göra ett riktigt bra jobb! =)
 
Nu är jag hem-hemma och sitter och tar det lugnt i min ensamhet. (Pappa är iväg och spelar Bridge) Jag filosoferar lite över kommande helg och sprintFM tävlingarna som ska gå av stapeln. Jag hoppas på att kunna vara lika lugn och samlad denna helg som jag var förra. Men jag tror att jag lägger mer press på mig själv bara för att det heter FM och då tror jag också att det är lättare att börja stressa och göra en massa onödiga misstag. Den som lever får se. Det enda jag ska försöka fokusera på är att ta det lugnt och inte stressa. Orientera kan jag och skida också, att kombinera dessa är knepigt dock. Jag ska göra mitt bästa och så får vi se hur långt det räcker.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0