Upp som en sol, ner som en pannkaka

I många veckor har jag sett fram emot säsongspremiären jag skulle göra i Tjeckien. Det blev inte så. Lägret är inställt var beskedet som kom i ett mail samma morgon som jag skulle åka iväg mot Finland för att sedan åka till Prag därifrån. Vilken BESVIKELSE!! Jag satt och var sur och tvär hela resten av dagen och livet kändes mest som en enda pina. Jag ville ju så gärna åka iväg och vara som en kalv på grönbete! Lägret ordnas nu en vecka senare istället och då har jag inte riktigt tid att åka. Lusten försvann också lite med besvikelsen så jag bestämde mig för att stanna hemma istället.
 
I torsdags gick jag in i väggen helt. Luften gick ur mig totalt! Efter ett intervallpass på förmiddagen gjorde jag ett långpass på eftermiddagen och med lite för lite energi i kroppen var det inget lyckat recept. Mot slutet av passet var jag hela tiden tvungen att fokusera på att ens ta mig hem, men hem kom jag och åt pitepalt för första gången i mitt liv. En enorm paltkoma kom över mig och jag låg i fosterställning i soffan och kved resten av kvällen, nästan.
 
Igår blev jag uppmuntrad av ett gäng härliga vänner =) Vi hade tapaskväll och åt nästan ihjäl oss, pratade, skrattade och hade det allmänt trevligt.
 
Idag har jag varit ute på isen med Camilla och Selma. Vi åkte via Tinas hus och såg hur hon bodde och fick samtidigt lite mer skidsällskap. Soligt och trevligt hade vi och plötsligt kändes livet inte lika trist och tråkigt längre. Vi var nästan och nosade på iskanten, men som de landkrabbor vi är så höll vi oss på rätt behörigt avstånd ändå. Det kunde vara rätt kallt att ta sig ett dopp nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0