Idag drog jag på mig nummerlappen och körde "tävling" 10 km skate med ESC/OUC-gänget. Det var med en viss fruktan jag bekräftade min anmälan. Jag la skidorna på hyllan då jag var 15 år och tänkte att de skulle förbli där. I alla fall i tävlingssammanhang. Dock har jag hört att det är bra att utmana sig själv och testa sina gränser. Det här var verkligen en utmaning! Förutom att det, självklart, är fysiskt jobbigt att skida så är det mentalt också väldigt jobbigt. Man måste pressa sig på gränsen precis hela tiden, man behöver inte tänka som i orientering utan det är bara å kötta på.

 

Jag visste redan innan start att jag är väldigt sliten. Förutom en hel del träning så har jag sovit lite dåligt och det brukar ju inte vara ett framgångsrecept för att prestera...Men sagt och gjort jag ställde mig på startlinjen! Jag försökte verkligen öppna lugnt för att inte spränga mig i första backen. Jag lyckades väl sådär, men första varvet gick okej. Andra varvet blev jag totalstum i den största uppförsbacken och jag tänkte allvarligt på att sluta. Sedan blev jag arg på mig själv för man kan ju inte ge upp!! Så jag bet ihop och försökte stapla vidare. Några minuter efter uppförsbacken kom jag in i andra andningen och kunde börja trycka på lite igen. I alla fall till den där jäkla backen igen och jag stod nästan still uppför, men jag bet ihop och på ett eller annat sätt tog jag mig tydligen upp för backen (har inte riktigt nåt minne av det annat än att backen var jobbig och var evighetslång). Sista varvet var lite kortare och jag var totalt slut i mål. Det brände i benen och stack i luftvägarna, blodsmaken i munnen var ett faktum. Jodå, jag minns precis varför jag slutade med skidåkningen!

 

Sist och slutligen var det nog lite roligt att åka och jag tror att jag hade kunnat öka ganska mycket med några lopp i benen. Jag tycker att jag kom i mål med hedern i behåll, även om jag förlorade många minuter åt skidåkarna. Icke att förglömma är väl att de tillhör sverigeeliten i sin gren så det är ju ganska självklart att jag ska förlora åt de. Nästa gång kanske jag inte ska försöka köra en 10 km tävling det första jag gör efter en månads paus med högintensiv träning...man lär så länge man lever ;)

 

Avslutar med ett klockrent citat som sämmer ovanligt väl in på det här med längdskidor. Citat av tränar-Pär: