Årets första dopp
En utförlig Portugalrapport kommer senare. Jag jobbar för fullt med en film från lägret :)
Under tiden:
"varför badar du alltid med kläderna på...?" frågade Tjorven i Saltkråkan...jag det kan man ju undra, men ibland har man inte alltid tillgång till badkläder då man får ett infall att det kunde vara kul att bada. Nöden har ingen lag liksom ;)
Starstruck
Nu har jag varit och uttalat mig igen. Får tydligen inte åka på träningar utan att pressen ska ha ett uttalande. Blir ju snart starstuck av att se mig själv i spegeln ;) Haha, nä skämt åsido... Jag tycker det är mycket skoj att sporten får lite mediauppmärksamhet! Jag har själv inte läst artikeln än, men jag hoppas att den blev bra och att jag inte gjort några konstiga uttalanden. Alltid svårt att veta hur det man säger uppfattas.
http://online.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/19520
På söndag åker vi iväg mot Helsingfors och därifrån till Portugal på träningsläger. Jag har aldrig varit i Portugal och orienterat så det ska bli spännande att möta nya terränger och få lite mer erfarenhet.
http://online.osterbottenstidning.fi/Artikel/Visa/19520
På söndag åker vi iväg mot Helsingfors och därifrån till Portugal på träningsläger. Jag har aldrig varit i Portugal och orienterat så det ska bli spännande att möta nya terränger och få lite mer erfarenhet.
Framtiden för FSO ser förbundstränaren som ljus.
Sabina Bäck tillträdde som tränare inom Finlands Svenska Orienteringsförbund FSO i juni i fjol. Det första halvåret gick i mångt och mycket ut på att dra upp riktlinjer för verksamheten och planera det kommande arbetet.
Nu börjar hon bli varm i kläderna. Besök till olika föreningar utgör en del av arbetet.
– Jag vill se vad som finns i föreningarna och hur de jobbar.
På onsdagskvällen gästade hon OK Botnia som hade cirkelträning i idrottshallen i Kronoby. Samtidigt gav hon några praktiska träningstips till Botniaorienterarna.
Balans- och stabilitetsövningar samt rörlighet och hopp var i fokus. Hon visade några praktiska övningar hur man kan träna upp de olika egenskaperna som är av stor vikt för en orienterare som rör sig på ojämn mark.
– Rörlighet och hopp är bra för löpning, säger Sabina Bäck som är stationerad i huvudsak i Vasa och Vörå.
Hon är kandidat från Umeå universitet och har bakgrund som aktiv orienterare inom Femman.
Mycket av det som Bäck lärde ut har hon lärt sig av kollegan Tom Andtbacka. FSO-tränaruppdraget upptar hälften av Bäcks arbetstid, den andra hälften av arbetstiden delar hon mellan finska orienteringsförbundet ÖID, Folkhälsan, Vörå Samgymnasium och Vasaregionens idrottsakademi. Hon är också regiontränare inom finska Sydösterbotten och Mellersta Österbotten.
När det gäller utvecklingen inom orienteringen säger Bäck att fysiken blir allt viktigare.
– En bra fysik innebär att man orkar köra på och gör färre misstag.
För orienteringsklubbar som kämpar med begränsade resurser innebär samarbete ett sätt att överleva. Sabina Bäck talar också varmt för samarbetet över föreningsgränser.
– Det är jättebra att se hur andra föreningar jobbar samtidigt som man får nya idéer.
Botnia är också ett exempel på en orienteringsklubb som idkar samarbete. Under sprint-FM för några år sedan stod klubben som arrangör tillsammans med Gamlakarleby IF.
– Med Kronan, Brahe, Falken och Minken har Botnia haft gemensamma träningsdagar.
FSO har igen arrangerat banläggarkurser och tränarkurser i södra Finland och Österbotten. Sabina Bäck som har en rad FM-pokaler i prisskåpet, både från individuella sträckor och från stafetter, ser ljust på FSO:s framtid.
–Jag är särskilt imponerad över flickornas 14-årsklass i Österbotten men det finns bra orienterare i alla klasser.
I fjol fick FSO flest FM-medaljer på länge, säger Bäck som ser potential på juniorsidan.
Hon gläder sig också över Botnias verksamhet vilken hon beskriver som väl planerad och strukturerad.
– Glädjande är att Botnia har många juniorer.
Ett problem som dock FSO brottats med är att tröskeln för att börja tävla är hög inom många klubbar. Någon universalmedicin har inte Back heller men hon säger att flera föreningar lanserat träningstävlingar där en förälder följer med barnet under rutten.
Hon ser det som en möjlig lösning att göra det enklare för barnen att delta i riktiga tävlingar.
Test
Det är väl kanske länge sedan jag har skrivit om mitt vardagliga jobb nu. Igår var det styrketräning och när gymnasieelverna nästan var klara kom en lokal kändis in i gymmet; David Söderberg. Finlands bästa släggkastare. Han lyfte något mer än de som går i gymnasiet, men tror det är bra att de får se nån som ligger i världstoppen träna. Om inte annat så kanske det ger nån lite motivation.
Idag hade vi test. 3000m inomhus på en 400m bana. Mest för att det är bra träning att testa och för att kolla att alla ligger någorlunda på sin nivå. Det är väl så att de inte ska ligga helt i toppform just nu då de är mitt i en tung träningsperiod, men om nån tappat jättemycket så är det ju bra att upptäcka det för att fundera om lite med träningen. Ikväll var det flera som imponerade! Riktigt hårda tider var det som sprangs på 5000m.
Imorgon kör vi lugnt med längdskidor och teknikträning och sedan tar vi helg från gymnasiets sida med träningen. I helgen är det stora friidrottstävlingar i Botniahallen, om jag förivrar mig kanske jag åker dit och kollar en stund. Stora delar av finska och svenska eliten ska väl delta så det kunde ju vara lite intressant =)
Idag hade vi test. 3000m inomhus på en 400m bana. Mest för att det är bra träning att testa och för att kolla att alla ligger någorlunda på sin nivå. Det är väl så att de inte ska ligga helt i toppform just nu då de är mitt i en tung träningsperiod, men om nån tappat jättemycket så är det ju bra att upptäcka det för att fundera om lite med träningen. Ikväll var det flera som imponerade! Riktigt hårda tider var det som sprangs på 5000m.
Imorgon kör vi lugnt med längdskidor och teknikträning och sedan tar vi helg från gymnasiets sida med träningen. I helgen är det stora friidrottstävlingar i Botniahallen, om jag förivrar mig kanske jag åker dit och kollar en stund. Stora delar av finska och svenska eliten ska väl delta så det kunde ju vara lite intressant =)
Självständighet och yr som en höna
Känner mig lite tvungen att skriva nåt annat än dikter här emellan också. Denna helg var jag ledig. Ja ni läste rätt LEDIG!! Det hände senast...ja, vet inte när. Fredagen, som var ledig dag i Finland då vi firade självständighet, tillbringade jag med bästa Lilli. Bella var hyfsat avundsjuk att jag fick umgås med hennes mamma och inte hon. (Man ska så lagom vara i Umeå istället för hemma och umgås med oss) Jag och Lilli hade planerat ett monsterpass på Köukar med en massa intervaller uppför största backen i nejden, men en snöstorm drog in över landet så vi fick lägga våra planer på is. Istället sprang vi 1,5h och resten av dagen åt vi och låg och degade i soffan framför den öppna spisen. Härligt!
Jag och Lilli vid Lillträsket. Observera mina snöiga ögonbryn! Det blåste och yrde ner en massa snö under passet, men med trevligt sällskap gick 1,5h ändå fort =)
På lördagen lyckades jag med konststycket att inte göra nånting alls. Eller jag tränade ju två gånger, men annars gjorde jag inget. Det var rätt skönt att bara få vara! Imorse var det väldigt fint väder (okej det var väl förmiddag innan solen orkat upp) så jag passade på att ta några bilder då jag var ute och joggade. Vasa kan nog vara rätt fint också!
Hovrättsparken
Vy från Vasklotbron mot stadsfjärden
Fiskebryggan och restaurangbåten Faros
Småbåtshamnen och Strand Hotel (eller ja, fängelset, men kallar det strand hotell eftersom det har bästa tomten i stan)
Nu har jag varit på kvartersorientering och om man kollar gpsn kan man undra vad 17 jag hållit på med. Det ser ut som om jag sprungit runt som en yr höna (kanske sant?) och dessutom mestadels på vatten. Det kändes nog som om det var väldigt mycket träd runtom mig men vem vet, de kanske växer i vattnet. ;)
Tävling
Idag drog jag på mig nummerlappen och körde "tävling" 10 km skate med ESC/OUC-gänget. Det var med en viss fruktan jag bekräftade min anmälan. Jag la skidorna på hyllan då jag var 15 år och tänkte att de skulle förbli där. I alla fall i tävlingssammanhang. Dock har jag hört att det är bra att utmana sig själv och testa sina gränser. Det här var verkligen en utmaning! Förutom att det, självklart, är fysiskt jobbigt att skida så är det mentalt också väldigt jobbigt. Man måste pressa sig på gränsen precis hela tiden, man behöver inte tänka som i orientering utan det är bara å kötta på.
Jag visste redan innan start att jag är väldigt sliten. Förutom en hel del träning så har jag sovit lite dåligt och det brukar ju inte vara ett framgångsrecept för att prestera...Men sagt och gjort jag ställde mig på startlinjen! Jag försökte verkligen öppna lugnt för att inte spränga mig i första backen. Jag lyckades väl sådär, men första varvet gick okej. Andra varvet blev jag totalstum i den största uppförsbacken och jag tänkte allvarligt på att sluta. Sedan blev jag arg på mig själv för man kan ju inte ge upp!! Så jag bet ihop och försökte stapla vidare. Några minuter efter uppförsbacken kom jag in i andra andningen och kunde börja trycka på lite igen. I alla fall till den där jäkla backen igen och jag stod nästan still uppför, men jag bet ihop och på ett eller annat sätt tog jag mig tydligen upp för backen (har inte riktigt nåt minne av det annat än att backen var jobbig och var evighetslång). Sista varvet var lite kortare och jag var totalt slut i mål. Det brände i benen och stack i luftvägarna, blodsmaken i munnen var ett faktum. Jodå, jag minns precis varför jag slutade med skidåkningen!
Sist och slutligen var det nog lite roligt att åka och jag tror att jag hade kunnat öka ganska mycket med några lopp i benen. Jag tycker att jag kom i mål med hedern i behåll, även om jag förlorade många minuter åt skidåkarna. Icke att förglömma är väl att de tillhör sverigeeliten i sin gren så det är ju ganska självklart att jag ska förlora åt de. Nästa gång kanske jag inte ska försöka köra en 10 km tävling det första jag gör efter en månads paus med högintensiv träning...man lär så länge man lever ;)
Avslutar med ett klockrent citat som sämmer ovanligt väl in på det här med längdskidor. Citat av tränar-Pär:
"Det är som att slå sig med en hammare i skallen, det är skönt när man slutar"
Vi har det otroligt fint och bra här, så synd att lägret snart är slut och det är dags att åka hem....
På läger
Halva denna vecka är jag på träningsläger med gymnasiet. Vi är i Piispala och det ligger några timmar hemifrån. Som vanligt väldigt intensivt med träningsläger, men ack så roligt! Det som känns mest negativt just nu är kylan och snön. Det är inte helt lätt att orientera då marken är täckt med 10-15cm snö och framförallt är det inte säkert. Då man inte ser vad som finns under så är det lätt att man stiger snett och skadar sig och så blir det ju inte bättre av att det bli halt också.
Det som inte dödar, det härdar. Lite finsk sisu måste man ju uppvisa ;) Okej, ska sanningen fram var det svinkallt att byta om och det var bara knappt jag klarade av det då fingrarna blev så stela att jag inte kunde knyta upp skorna.
Idag har jag lekt Afrikas stjärna (För svenskar: Den försvunna diamanten, eller nåt sånt, heter spelet i Sverige) med orienterarna. Eftersom säsongen är över och de egentligen har viloperiod så tycker jag att vi kan köra lite annorlunda träning. Så därför lekte vi istället, dock med kartan i hand.
Jag hade tillverkat både ädelstenar och flygbiljetter som jag lagt ut vid vissa kontroller. Förutom Afrikas stjärna gav även ädelstenarna belöning i mål. Jag hoppas att de tyckte det var roligt, i alla fall var det kul att planera ;)
Som en gud
I fredags bar det iväg mot Stockholm och vi fick åka över med Viking Grace. Som vanligt då det är 25manna så är båten totalt smockad med folk. Speciellt matköerna är något oöverkomliga, men tur att jag och Kican är rutinerade så vi kunde runda hela kön och hade ätit vår mat klart innan de flesta andra ens hunnit beställa. En kvart hade vi varit på båten då vi betalade för oss och hade ätit klart. Måste ändå vara nåt sorts personligt rekord, även för att vara jag och Kican!
Det blev en alldeles för kort och orolig natt på båten, som vanligt, innan vi satte oss i bussen mot tävlingen. Det var +2 grader då vi steg ur bussen och det kändes något vågat att springa i t-skjorta. Dock är det det som skiljer agnarna från vetet, underställ eller kortärmat så självklart valde jag det senare.
Då starten gått började jag värma upp eftersom jag hade andra sträckan och jag kände mig hyfsat pigg, trots ganska många dåliga nätter den senaste tiden. Startmannen i vårt lag gjorde det bra och kom in som 30e (av 400) och jag fick springa iväg i en klunga. De andra satte iväg i en jäkla fart och jag bestämde mig ganska direkt för att inte försöka hänga utan springa ett mer vettigt tempo och det valet ångrade jag inte när samma personer sprang om mig tredje eller fjärde gången. Ännu mer nöjd över utgångstempot blev jag efter målgång och insåg att de där som lagt iväg som om de hade eld i baken faktiskt kom in efter mig.
Jag gjorde ett riktigt bra lopp! Är nog lite nöjd över mig själv för jag sprang som en gud! Jag valde ett bra tempo i löpningen för jag orkade fokusera på kartläsningen (nästan) ända till slutet. Enligt de som kollade på förlorade jag kanske 50 sek från varvningen och in i mål (typ 1,5-2 km) och det med ett dåligt vägval och en liten bom. Påväg mot tredjesista kontrollen sprang vi genom ett tätområde där jag fastnade i ett träd och slet sönder byxorna. Det störde mitt fokus lite och jag bommade oundvikligen. Men det är helt enkelt svårt att fokusera på det man ska då man springer med rumpan bar! Då jag kom in på upploppet hade jag ännu lite krafter kvar och spurtade om ett par stycken. Dock något ofokuserat eftersom halva publiken skrattade då jag bara hade ett halvt par byxor. Sånt händer! Hoppas jag kunde glädja nån... :P
Det blev att införskaffa ett par nya byxor...
Efter att ha gått hela dagen på tävlingscentralen och träffat en massa folk. Det blev buffémiddag på båten och lite hytthäng innan vinet och cidern började kännas av och jag höll på att somna på ståede fot. Så jag tog det kloka beslutet att gå och lägga mig, men självklart hann jag ju besöka tax-freen innan det också.
I <3 tax free..eller nåt...Några whiskeyflaskor fick i alla fall följa med hem.
Det mest produktiva jag åstadkom idag var att gå till Citymarket och handla lite. På hemvägen genade jag genom kyrkoparken och hittade en massa lövhögar. Det var alldeles för lockande för att låta bli så jag hoppade genom alla de största högarna jag såg och fick en hel del konstiga blickar från passerande människor. Jag kunde helt enkelt inte låta bli....
Fina höstfärger som inte syns på bild för jag har för dålig kamera.
Spännande
Efter helgens strapatser var jag helt slut så jag försökte ta sovmorgon. Funkade sådär...vaknade väl en halv 7-tiden och definitivt inte mycket piggare. 14h sömn på 3 nätter är inte optimalt om man är igång hela den vakna tiden. Dock var det otroligt roligt i helgen och vårt lag skötte sig fint i Baltic Junior Cup. Totalt blev de 3:a, men bara några minuter till andraplatsen. Det harmar att lag 2 & 3 blev diskade, men sånt händer. Det som värmer lite extra var att varenda en kämpade och gjorde sitt för laget trots att det började se lite illa ut med två lag diskade.
På hemvägen fick vi uppleva lite mer spänning än vi velat. Det var inte många centimeter ifrån en krock med rådjur och en adrenalinchock som hette duga. Tröttheten gav sig inte till känna på ett tag efter incidenten.
Nu är det 25-manna kvar för min del så ska jag avsluta säsongen. Det ska bli skönt för jag är så oerhört less på min egen orientering och denna säsong! Nästa år ska jag försöka göra...ALLT...lite bättre.
På hemvägen fick vi uppleva lite mer spänning än vi velat. Det var inte många centimeter ifrån en krock med rådjur och en adrenalinchock som hette duga. Tröttheten gav sig inte till känna på ett tag efter incidenten.
Nu är det 25-manna kvar för min del så ska jag avsluta säsongen. Det ska bli skönt för jag är så oerhört less på min egen orientering och denna säsong! Nästa år ska jag försöka göra...ALLT...lite bättre.
Livstecken
Eftersom jag inte tyckt att jag haft så mycket att skriva så har jag varit tyst här på bloggen. Ska ge en snabb uppdatering om vad som hänt sedan senast. Innan jag blev helt frisk var det dags för mig att åka på läger, men efter dagarna gick blev jag friskare och friskare så tydligen är frisk luft och skogsturer rätt bra botemedel ;)
Sedan var det dags för FM och det gick käpprätt åt h*****e, en 4min bom till ettan och sen ännu mer till tvåan. Tydligen var uppladdningen med middag hos The Strandvalls lite FÖR bra! Så bra att jag hade för mycket energi och sprang ett par minuter förbi ettan....det håller inte riktigt att börja med att ge de andra drygt 4 min försprång.
Idag gick jag lite in i väggen pga dålig planering med maten, fick sätta mig en stund i skogen för att orka ta mig ut. På eftermiddagen satt jag i skogen och tog tid på tester, fick kallt och skulle värma mig genom att gå/hoppa/springa runt och steg snett. Så gick det med min kvällsträning...tror inte det var så jätteilla för jag kan gå på foten även om det känns lite.
Sedan var det dags för FM och det gick käpprätt åt h*****e, en 4min bom till ettan och sen ännu mer till tvåan. Tydligen var uppladdningen med middag hos The Strandvalls lite FÖR bra! Så bra att jag hade för mycket energi och sprang ett par minuter förbi ettan....det håller inte riktigt att börja med att ge de andra drygt 4 min försprång.
Idag gick jag lite in i väggen pga dålig planering med maten, fick sätta mig en stund i skogen för att orka ta mig ut. På eftermiddagen satt jag i skogen och tog tid på tester, fick kallt och skulle värma mig genom att gå/hoppa/springa runt och steg snett. Så gick det med min kvällsträning...tror inte det var så jätteilla för jag kan gå på foten även om det känns lite.
Tur
Igår på jobbet fick jag göra min absoluta favoritsysselsättning i träningsväg, förutom att träna själv då. Jag fick jaga på adepterna med en visselpipa i högsta hugg. Helfestligt! Då jag vandrade på på spånbanan råkade jag hitta en massa fyrklövrar. Undrar när de ska börja bringa lite tur?
Just nu har jag mitt knä i oskick igen. Trots att jag har tränat enligt ett varannan dag-koncept, inte särskilt länge eller hårt heller, så har det nu svullnat upp och är större än någonsin...FM eller inte? Ja det tåls att funderas på mycket noggrannt....
Test
Idag smäller det! Och som jag har väntat, mycket tålmodigt om jag får säga det själv. Att jag verkligen vilat i två veckor är kanske nåt som överraskat många, inte minst mig själv. Jag trodde verkligen inte på att jag skulle klara det. Idag ska jag alltså testa om mina stela och ömma knän håller för lite träning.
Sen så har jag beställt båtbiljett till Umeå :D Wohoo!! Bella I'm coming home! ;)
Lite så här har jag känt mig på mornarna, lätt gammal och ledbruten:
Svammel
Ett flertal gånger det senaste året har jag haft tränings-/löpförbud. Nu är det inte så att det uttryckligen är någon som förbjudit mig, utan mer ett förbud jag lagt på mig själv efter en del starka rekommendationer. Just nu får jag göra allt som inte gör ont och därmed är löpning åter på min "förbjudet-lista". Det gör mig smått galen att inte få röra på mig som jag är van vid. Jag förstår inte att folk orkar med att inte träna. Man bli så trött, slö, lättirriterad och får koncentrationssvårigheter...eller i alla fall så är det så för mig. Huvudet är aldrig riktigt närvarande för jag fokuserar mer på hur fint väder det är ute eller på känslan efter ett riktigt bra löppass.
/Over and out (med förhoppning om att springa snart)
/Over and out (med förhoppning om att springa snart)
Vila + träningsläger = sant?
Den senaste veckan har det verkligen varit fullt upp! Först var det skolstart med gymnasiet och vi hann inte riktigt komma in i några rutiner innan det bar iväg på träningsläger till Pudasjärvi och Iso-Syöte. Ett förberedande läger inför kommande FM i långdistans. Enligt mig hade vi ett riktigt lyckat läger med båda våra grupper! Tror att vårt budskap om krävande terräng framkom med all önskvärd tydlighet...
Aldrig förut har jag tillbringat ett helt läger vilandes och det krävde verkligen självdisciplin av oanade mått! Fin terräng, intressanta banor och mestadels bra väder gjorde skogen lite extra lockande. Att ha knävärk i en halvtimme efter en 500m lång(?) promenad gjorde dock sitt för att jag faktiskt kunde hålla mig i skinnet....
Utsikten från restaurangen där vi åt frukost, lunch, middag. Heeelt okej... =) Btw, vid slalombackarna där långt borta går FM tävlingarna av stapeln..
Efter lägret tog vi tränare flyget ner till Helsingfors för att infinna oss på Kisakallio i Lojo idag. SSL (finska orienteringsförbundet) hade möten där som vi ville vara med på. Det är rätt spännande med alla nya människor jag träffar och alla nya grejer jag ska få börja med i mitt jobb. Kul att få vara med om att (förhoppningsvis) bygga upp nåt nytt på den här nivån! Efter att ha lyssnat på finska en hel dag är jag dock rätt trött i huvudet och tankarna bara snurrar..
Nu sitter jag på tåget på väg hem-hem efter snart en vecka på resande fot i olika delar av landet. Det ska bli skönt att få landa hemma ett tag innan höstens äventyr drar igång på allvar. Nästa lediga helg? Kanske i november med lite tur... :P
Seger
Efter en helg med tre tävlingar (2,5 för min del) är det nu himla skönt att bara ligga på sängen och inte röra sig alls. På fredagen gick det i det stora hela rätt okej, men bommade 5e kontrollen med nästan 2 min och den dagen var förstörd. Orken var inte heller vad den borde. Jag var trött och seg och lite lätt illamående.
På lördagen började det igen rätt bra. Det gick tungt som bara den i getporsen, men det är ju lika för alla. Strax innan trean ramlade jag ner i ett hål och slog bägge knäna i en sten (Hur stor e chansen liksom?). Självklart träffade det precis där det inte borde...försökte springa vidare, men en efter annan sprang de förbi mig och jag kunde inte trycka på tillräckligt för att hänga med. Ca 1,5km efter fallet bestämde jag mig helt för att lägga ner verksamheten och promenerade mot mål. Det råkade komma förbi en bil då jag kommit ut på en väg så jag fick bilskjuts tillbaka. Så det resultatet var ju ännu sämre än fredagens...
Jag bestämde mig ändå för att springa stafetten trots att jag hade lite halvömma knän. Det funkade ju ändå att gå ;) På kvällen när jag suttit stilla ett tag ångrade jag mig nästan lite. Jag kom inte riktigt nerför trapporna ordentligt då längre, men en massa kyla, voltaren-salva och en natt senare så kändes det inte alls ens nerför trapporna!
Stafetten gick bra för vårt lag. En förstaplats kan man liksom inte vara missnöjd med ;) Själv är jag väl sådär nöjd med min egen prestation. Typ 4 min bom är FÖR MYCKET! Men de flesta andra missade mer...efter en hyfsat stabil startsträcka växlade jag som andra löpare ca 15s efter. Knäna hänger med, men låter om sig lite. Nu ska jag föröka vila dom och få dom i skick. De två andra i mitt lag skötte sig bra och vi vann med betryggande marginal! Så nu kan jag gott ligga på sängen och spotta i taket och vara lite nöjd med helgen i alla fall=)
På lördagen började det igen rätt bra. Det gick tungt som bara den i getporsen, men det är ju lika för alla. Strax innan trean ramlade jag ner i ett hål och slog bägge knäna i en sten (Hur stor e chansen liksom?). Självklart träffade det precis där det inte borde...försökte springa vidare, men en efter annan sprang de förbi mig och jag kunde inte trycka på tillräckligt för att hänga med. Ca 1,5km efter fallet bestämde jag mig helt för att lägga ner verksamheten och promenerade mot mål. Det råkade komma förbi en bil då jag kommit ut på en väg så jag fick bilskjuts tillbaka. Så det resultatet var ju ännu sämre än fredagens...
Jag bestämde mig ändå för att springa stafetten trots att jag hade lite halvömma knän. Det funkade ju ändå att gå ;) På kvällen när jag suttit stilla ett tag ångrade jag mig nästan lite. Jag kom inte riktigt nerför trapporna ordentligt då längre, men en massa kyla, voltaren-salva och en natt senare så kändes det inte alls ens nerför trapporna!
Stafetten gick bra för vårt lag. En förstaplats kan man liksom inte vara missnöjd med ;) Själv är jag väl sådär nöjd med min egen prestation. Typ 4 min bom är FÖR MYCKET! Men de flesta andra missade mer...efter en hyfsat stabil startsträcka växlade jag som andra löpare ca 15s efter. Knäna hänger med, men låter om sig lite. Nu ska jag föröka vila dom och få dom i skick. De två andra i mitt lag skötte sig bra och vi vann med betryggande marginal! Så nu kan jag gott ligga på sängen och spotta i taket och vara lite nöjd med helgen i alla fall=)
Sista kontrollen
Nöjda segrare:)
Tjejmiddag
Sommaren är kort heter det och det stämmer verkligen! Vi har försökt få ihop allas tidtabeller till en tjejmiddag hela sommaren och nu har vi äntligen lyckats (nästan, en saknas). Det är så med upptaget folk... Ikväll ska vi äntligen träffas! Vi ska förhoppningsvis äta gott då vi testar en nyöppnad restaurang, förmodligen skvallra en hel del om det senaste och bara umgås innan alla flyger och far åt olika håll igen.
Senare denna vecka ska jag befinna mig i Närpes en sväng för att följa med hur det går på FSOs storläger med närmare 100 barn och ungdomar. På helgen är det FSOM (Finlandssvenska Orienteringsmästerskapen) i Malax och det kommer att bli en utmaning på alla sätt. Terrängen kan verka lätt, men där bedrar man sig grovt om man tror det, då det lär vara getpors till midjan och orienteringstekniskt svårt. En annan utmaning blir att få kroppen att hålla ihop för tävling tre dagar i rad. Håller alla tummar för att det kommer att gå bra! Jag har hört rykten om GPSsändare, så det kan hända att loppet går att följa live. Hoppas dock på att inte vara en av de utvalda som ska springa med en sån....
Eufori
Efter O-ringen har det varit rätt tyst från min sida här på bloggen. Jag har väl inte haft så mycket vettigt att berätta. Har vilat hela 4 dagar (JA ni läste rätt!!!) i rad och idag klarade jag inte av att sitta still längre så idag blev det träning. Nu är det inte så som det brukar, alltså att jag vilat för att jag tränat mig in i väggen eller fått nån oförutsedd skada så som hjärnskakning eller liknande. Nej, jag vilade eftersom jag bestämde mig för att vila ordentligt för en gångs skull och bli riktigt riktigt pigg. Och vilat, DET har jag verkligen gjort! Pigg blev jag också!
Idag blev det rullskidor för min del. Då man suttit still alldeles för länge och drömt om ett träningspass i flera dagar är känslan som infinner sig vid starten av passet helt obetalbar! Plötsligt förstår jag kossorna på grönbete så mycket bättre. Den första halvtimmen idag var jag så full av energi och glädje att jag hade lite svårt att lägga band på mig och inte köra på allt jag hade. Jag hade så mycket kraft i benen att det gick fort trots att det kändes som om jag knappt rörde på mig alls. Det är så det ska kännas då man är pigg! Nu är jag det och nu är jag redo för höstens alla tävlingar!
O-ringen del IV
Mina försök att ladda om från den misslyckade fjärde etappen funkade inte riktigt. Jag var helt enkelt inte taggad nog att förbereda mig på ett bra sätt. Så det blev en loj uppvärmning utan något större engagemang, men med gott sällskap av Emmi och Jenny. I starten stod jag och tänkte på annat så startögonblicket missade jag med en sisådär 5 sekunder innan startpersonalen började säga att jag nog fick springa iväg. När jag väl startat kom torsdagens ilska ifatt mig och redan 200 m från startstrecket hade jag sprungit ikapp första löparen med 15 sekunder (vilket egentligen var 20 eftersom jag stod och funderade på annat de första 5sekunderna). Sedan sprang jag förbi en löpare i snitt lite oftare än var 150e meter. Rätt skön känsla!!
Jag öppnade bra med enbart en liten riktningsmiss till tvåan på kanske 20 sekunder, men löpningen kändes otroligt bra för att vara femte tävlingen den veckan. Såg en välbekant figur i skogen och hon skulle åt samma håll som jag så jag tänkte att jag inte har något att förlora och tog rygg på Billstam. Hon sprang inte så fort! Så det betyder antingen att hon hade en dålig dag eller att jag är i grymt löpskick och hon vann etappen i elitklassen.....
Dock vände den där enormt grymma känslan någonstans efter halva loppet (strax efter att jag hängt Billstam andra gången, kanske finns ett samband?). Jag gjorde en miss på kanske 30-40 sekunder och sedan en grov vägvalsmiss (ville via en extra drickastation) och sedan bommade jag resten eftersom jag inte klarade av att lugna ner mig och fokusera... Dels tror jag att det hade med trötthet att göra, men dels tror jag att värmen tog på rätt bra också. +30 grader och gassande sol har väl aldrig riktigt varit min grej och även denna gång fick jag frossa och ett lätt illamående mot slutet trots att jag drack på tre ställen.
Det var nog den här känslan efter målgång. Totalt död och ont överallt. På tal om ont: knät kändes knappt av alls, bara sista 2 km och det är ett STORT framsteg jämfört med i onsdags!!!
Sist och slutligen var det inget jättebra lopp, men med tanke på fokus och motivation innan så var det helt godkänt. Nu ska jag försöka vila ut och börja fundera på kommande tävlingar.
Istället för att plåga mig igenom sjätte etappen och vara ute och festa hela natten hade vi (Pernilla, Rasmus, jag, Pappa och Eija) bokat in oss på en guidad tur genom Rödbergsfortet. Intressant och spännande!
Förbjudet för utlänningar, såna skyltar hade tydligen funnits vid varje infart till Boden förut
De backarna sprang vi upp-och nedför under förmiddagen och tro mig, de är större i verkligheten än på bild!!
En av guiderna och fortet i bakgrunden
Sjuksalen
Läkarmottagningen, hade jag inte velat hamna på. Ser läskigt ut med kroppsdelar i hinkar....
Uppe på fortet och några av kanonerna på "hjässan"
Missen
Här är en bild av min miss under gårdagen. Det blå strecket är där jag sprungit och som ni ser är det inte mycket att ge bort. Ett stopp strax innan 7an eftersom jag kom upp lite snett på backen så var jag tvungen att stanna ett litet tag för att fundera. Man tycker ju att jag borde ha sett siffran 8 eftersom jag sprang förbi den men trötthet i kombination med att jag inte läste kartan så noggrannt just där gjorde att jag missade det helt. Jag skulle ju bara passera så då ides jag inte kolla in alla detaljer, utan gjorde bara en grov orientering ner mot sjön.
O-ringen del III
Under vilodagen i tisdags var vi till Älvsbyn en sväng och fick lite kartor och sedan vidare till Storforsen och sprang runt och kollade. Det var fint, men jag var nog mer imponerad över mängden turister än över själva forsen ;) Sedan hoppade jag studsmatta resten av dagen...och åt...i mängder för att ladda upp för kommande etapper.
Storforsen
Storforsen
Glass <3
Studsmatta om kvällarna
Äventyr på Gammelängsfortet (där de för övrigt hittade den stackars flickan)
och mera "mat"!!
Etapp 3 började väldigt bra! MEN sen sket det sig ordentligt och jag gjorde en 6 minuters bom. Oförlåtligt!! Sedan lyckades jag samla mig och gjorde några bra avstånd innan jag tappade fokus igen och bommade 2 minuter till. Humöret var inte direkt på topp....Dock är en dålig etapp ingen katastrof...
Etapp 4 gjorde jag ett otroligt bra lopp. Jag undrar om jag någonsin orienterat så bra...Inte många sekunder jag hade kunnat ta bort från min tid i misstag. Kanske 10 sekunder eller nåt. MEN jag hade missat en kontroll...inte ens sett den. I efterhand ser jag nog siffran men fortfarande inte ringen. Det är ju mitt eget fel egentligen men lite bitter är jag nog ändå....Så var veckan förstörd... Det är klart att jag är besviken och arg och jag hade gärna skyllt ifrån mig. Dock är det mitt eget fel, jag borde varit mer uppmärksam och lite lugnare i mitt agerande i skogen för då hade jag ju upptäckt att jag var påväg från 7an till 9an. Nu var jag nog fokuserad men samtidigt sprang jag i full fart för fjärde dagen denna vecka och det var varmt så jag orkade tydligen inte riktigt fokusera tillräckligt mycket...
Nu försöker jag mentalt ladda om för att göra ett bra lopp imorgon, men det är inte så lätt. Försöker verkligen tänka att det är ett enskilt lopp och det är bra träning, men nog svider det att starta 2h senare än jag hade velat (det är jaktstart på totaltiden de första 4 etapperna så bäst startar först). Förhoppningsvis får jag åtminstone springa om många.
Och som avslutning ska jag ta en knäuppdatering. Efter tredje etappen hade jag så ont att jag bara ville lägga mig ner och gråta. Sedan ringde jag Lilli för ett krissamtal och fick lite förstahjälpen-råd med antiinflammatoriskt och kyla. I morse kändes det ingenting när jag vaknade! Men sen gick jag i trappor...men det gick att springa. Löpningen har känts sjukt lätt och bra denna vecka! Och det är egentligen bara etapp 3 som gjort riktigt ont på riktigt. Nu försöker jag köra med samma metoder ikväll för att det ska kännas bra imorgon. Efter den femte etappen så blir det löpfri träning för min del ett tag.
O-ringen del II
Nu är andra etappen avklarad. Det var en riktigt fin terräng vi fick springa i även idag! Mitt lopp gick helt okej, två missar gjorde jag 1 + 2 min, vilket irriterar mig något enormt!! Förutom det hade jag nästan ont på riktigt i knäna (och jag får riktigt skylla mig själv) idag och farten var inte vad den borde. Dock hade jag inte haft en chans på segern ändå. Hon som vann i vår klass hade samma fart på benen som en av de som var med i det segrande laget i Jukola (herrklassen alltså). Jag springer inte riktigt lika fort som herrarna... En 6e plats blev det ändå och får väl vara nöjd så långt! =)
