Vi har tränat två dagar nu, mina ben är verkligen inte sig själva längre jag har mera blått på dom än hudfärg. Det är nästan lite skrämmande att se på dom. Men äkta sommarben kallas det väl... Skogen här är tät, risig och taggig. Första dagen hann jag svära många gånger och ropa av smärta och också uttrycka min ilska i många "JAG SKALL ALDRIG MER ORIENTERA" men likaväl befinner jag mig i skogen nästa träning igen och så lär det nog förbli tills jag faller ner en dag och dör.

Nu är det mat som gäller, vi har inte fått det sen igår. Bara lunchpaket. Magen torkar snart fast i ryggen.