Läger
Befinner mig på läger i Vuokatti nu. Började lägret så där lagom med att vara lite sjuk. Gjorde jätteont att andas och så var jag lite tjock i halsen = ingen träning för mig =( Igår var det bättre så då tränade jag två gånger. Idag blir det en gång. Jag ska mest följa efter några med filmkamera, men sen dra lite intervallbetonat själv också.
Vi trivs bra här i Vuokatti, även om vi blir matade som gödgrisar påväg mot slakten. Jag har hittills varit hungrig en gång på fyra dagar. Solen skulle ju kunna visa sig men det är hyfsat varmt i alla fall så lite regn skadar ju inte.
Vi trivs bra här i Vuokatti, även om vi blir matade som gödgrisar påväg mot slakten. Jag har hittills varit hungrig en gång på fyra dagar. Solen skulle ju kunna visa sig men det är hyfsat varmt i alla fall så lite regn skadar ju inte.
Vita fruns parlopp
Jag anmälde mig igår. Sista ordinarie anmälningsdag var igår men det går bra att anmäla sig på plats. Jag är normalt inte mycket för vanliga löptävlingar, men konceptet på den här är så mycket roligare så jag vill springa den.
Jag hoppas det blir lika roligt som det låter, även om jag inte är i nån bra löpform längre.
http://www.msk.idrott.fi/motion/vita_fruns_parlopp/
http://www.msk.idrott.fi/motion/vita_fruns_parlopp/
Massage
Har nyss masserat. Det märks att jag haft ett uppehåll med det, oj så trött jag är i underarmarna nu efteråt. Kanske blir det ändring på det nu under sommaren...Men konstigt nog blev jag inte supertrött under tiden jag masserade, kanske det beror på att vi pratade en hel del ;) Det brukar bli så då man tänker på annat så slipper man fokusera på trötthet.
Om det är någon som är intresserad av massage så är det bara att ta kontakt, här, på telefon eller mail sabbi_050 (at) hotmail.com
Pris: 20€/h
Om det är någon som är intresserad av massage så är det bara att ta kontakt, här, på telefon eller mail sabbi_050 (at) hotmail.com
Pris: 20€/h
Bloggtorka
Nu har jag haft några dagars bloggtorka. Jag har helt enkelt inte hunnit, orkat eller haft något att skriva om. Efter Jukolaresan har jag bara varit helt tom och kraftlös. Det var en total urladdning som egentligen hade krävt mer än två vilodagar, men jag har inte tid. Typ.
På Jukola gick det bra för mig och ingen av de andra gjorde några stora misstag heller. Vi kan bara konstatera att vår löpfart inte räcker till, vi uppnådde inte vårt mål att vara med 40 bästa. Däremot hade vi en trevlig helg ändå och njöt av loppen (trots värmebölja) och av lite Angry Birds-godis.
Här innan start ser jag ännu rätt pigg och fräsch ut...
Nu har jag inlett min träningsperiod. Det kommer att bli en otroligt tuff sommar, med många, många träningstimmar. Träningsperioden inleddes på bästa sätt med en träningsdag med några andra orienterartjejer. På förmiddagen löpning, hoppstyrka och häckgång och på eftermiddagen orienteringsslingor 4x800m.
Operation K är en träningsgrupp vi startade efter ett träningsläger. Vi konstaterade att det är så mycket roligare att träna tillsammans och trots att vi bor långt ifrån varandra och att vi tillhör olika föreningar ville vi ha sällskap. Nu ordnar vi träningsdagar lite nu som då, då någon får ett ryck. Det blir allt mellan långlänkar, styrketräning, intervaller, hoppträning och orientering.
På vägen
Sitter nu i bil och är social på nutida vis (= med datorn i famnen och telefon i handen). Det är en grymt tråkig väg ner till Helsingfors, bara rakt, rakt, rakt och så svischar någon stad förbi emellanåt.
Kan ju underhålla med en bild på helgens mat i alla fall. Min special-pastasallad m räkor och tonfisk. Gott, gott! Frågan är bara vem som ska äta upp alla de liter som jag tillrett? Aja, helgen är lång...
Pastasallad deLuxe
På vägen
Kan ju underhålla med en bild på helgens mat i alla fall. Min special-pastasallad m räkor och tonfisk. Gott, gott! Frågan är bara vem som ska äta upp alla de liter som jag tillrett? Aja, helgen är lång...
Pastasallad deLuxe
Ready for takeoff
Nu är det lite drygt en timme tills vi åker. Jag sitter i soffan med datorn i famn och tänkte ännu hinna läsa "blade". (Tidningen alltså). Till det bör tilläggas att jag fortfarande inte packat klart. Men jag brukar räkna så att det jag inte hinner roffa åt mig på en halvtimme kan inte vara så viktigt att jag behöver det och så går det ju alltid att köpa det man behöver på plats. Jukola är ju trots allt värsta shoppingparadiset ;) Typ löpskor på 40% rabatt, löpkläder nästan nedsatta lika mycket osv. Behöver jag nämna att jag brukar ha mycket med mig hem? Löpkläder går alltid åt!
Borde väl börja röra på mig, tror till och med att pappa snart blir stressad över att jag inte packat än. Och det säger mycket då han aldrig stressar upp sig annars!!
Jukola 2009. Jag och Kican värmer upp för start. Vad ska jag göra utan min kära? Vi har varit på Jukola båda två varje år sedan 2005. Och den större frågan av dom vem ska äta upp all den mat jag packar med? :D
Borde väl börja röra på mig, tror till och med att pappa snart blir stressad över att jag inte packat än. Och det säger mycket då han aldrig stressar upp sig annars!!
Jukola 2009. Jag och Kican värmer upp för start. Vad ska jag göra utan min kära? Vi har varit på Jukola båda två varje år sedan 2005. Och den större frågan av dom vem ska äta upp all den mat jag packar med? :D
Packning pågår
Förberedelserna inför Jukola-resan har börjat nu. Mockarutorna är packade i en burk, champagnen inhandlad, pastasalladen snart klar. Ja, då hade jag väl det viktigaste?
Nå nej, men snart ska jag nog börja packa kläderna också. Som vanligt så kommer jag ju inte att göra det förrän sista minuten, men som tur är så har jag ju min rutin att luta mig tillbaka mot och att packa för en helg med orientering tar inte många tiotal minuter.
Imorgon bitti bär det iväg =) ÄNTLIGEN!! Ska få träffa Eva igen och få se hur hon bor. Börjar väl vara på tiden sådär 1½ år senare... Vi träffades ju för någon vecka sedan men hann inte prata så mycket då, under sprint-FM, och dessutom var jag i min egen lilla bubbla den dagen så jag var inte den lättaste att försöka umgås med då heller...
Nå nej, men snart ska jag nog börja packa kläderna också. Som vanligt så kommer jag ju inte att göra det förrän sista minuten, men som tur är så har jag ju min rutin att luta mig tillbaka mot och att packa för en helg med orientering tar inte många tiotal minuter.
Imorgon bitti bär det iväg =) ÄNTLIGEN!! Ska få träffa Eva igen och få se hur hon bor. Börjar väl vara på tiden sådär 1½ år senare... Vi träffades ju för någon vecka sedan men hann inte prata så mycket då, under sprint-FM, och dessutom var jag i min egen lilla bubbla den dagen så jag var inte den lättaste att försöka umgås med då heller...
Mockarutor
Inser att jag publicerar mer bakverk på bloggen än maträtter, men oroa er inte jag både kokar och äter mat också ;) Idag blev det Bulgarisk linssoppa och tunnbrödrullar med gurka och pepparrotsfärskost. Nu har jag bakat mockarutor som jag ska ta med till Jukolakavlen och meningen är att vi ska fira framgångar med att äta dom, men om det råkar gå tokigt så funkar det nog bra att tröstäta dom också;)
Eftersom jag av naturen är lite lat så har jag helt fräckt kopierat min systers recept och skrivit om vissa delar. Btw för de oupplysta en kaffekopp motsvarar ca 1,5 dl.
Min långpanna är kanske 30x40cm och då blir rutorna ganska tjocka, glasyren var ganska lagom mängd.
Eftersom jag av naturen är lite lat så har jag helt fräckt kopierat min systers recept och skrivit om vissa delar. Btw för de oupplysta en kaffekopp motsvarar ca 1,5 dl.
MOCKARUTOR
Ingredienser:
5 st ägg
5 kkp socker
350 g smör eller margarin
3,5 dl mjölk
4,5 tsk bakpulver
4,5 tsk vaniljsocker
2-3 msk kakao
6 ½ kkp vetemjöl
Glasyr:
6-7 dl florsocker
8-10 msk smält smör eller margarin
4 tsk vaniljsocker
8 msk starkt kaffe
4 msk kakao
Garnering:
Karamellströssel eller kokos
Gör så här:
Smält smöret på låg temperatur så att det inte börjar koka. Blanda ihop alla de torra ingredienserna i en skål. Vispa ägg och socker pösigt i en annan skål. Vänd ner den torra mjölblandningen, mjölk och smör i ägg-socker-smeten. Rör om till en jämn smet. Häll smeten i en smord och bröad långpanna. Grädda i ugnen (225-250 grader) i cirka 15 minuter, tills kakan har fått en gyllenbrun färg och är färdiggräddad i mitten.
Låt svalna!
Börja med glasyren! Blanda de torra ingredienserna med kaffet och smält smör. Det underlättar att få en slät kräm om man har varmt kaffe och smör. Rör om tills det inte finns några klumpar. Ta inte allt florsocker på en gång utan känn efter så att krämen varken blir för tunn eller för tjock. Det kan behövas mer eller mindre! Bre glasyren på kakan och strö över strössel eller kokos. Låt stelna! Skär upp i lagom stora rutor och servera! Mums!
Min långpanna är kanske 30x40cm och då blir rutorna ganska tjocka, glasyren var ganska lagom mängd.
Onsdag
I förrgår
Idag. Och så var äppelblomningen över för denna gång. Några dagar var träden riktigt, riktigt vackra.
Dagens program är två träningar och städning däremellan. Inte speciellt ansträngande något av dem. Precis som planerat. Denna vecka ska jag inte angstränga mig mer än nödvändigt alls. I helgen var jag totalslut och behöver några ordentliga slödagar för att piggna till och vara alert i helgen. 5 tävlingar, 1 tent, 3 läger/träningsdagar inom loppet av en vecka hade satt sina spår. Och inte är det ju konstigt heller. Jag tyckte inte jag hade gjort något speciellt och ansträngande, men då jag tänkte efter var det kanske lite i överkant trots allt.
Innan Jukola nu i helgen ska jag fixa en pastasallad så att jag (och pappa ska väl få vara med på ett hörn; betalningen! Nej skämt åsido han kommer att vara uppe hela natten och serva Femmans herrar så han behöver mat som går snabbt att få tag i och då har man inte tid att köa vid serveringar) har något att äta. Sedan tänkte jag baka mockarutor och bjuda damerna på. Förhoppningsvis för att fira framgångar=)
Igår gjorde jag ungefär lika mycket som jag kommer att göra idag. Tog in kontroller i Kalapää och satt och slöade på Tunis villa tillsammans med Pernilla och var på nybörjarträning i Citi. Pernilla och jag planerade O-ringen lite närmare också. O-ringen är i mitten av juli och det ska väl bli lite mer som en br träningsvecka än tävling. MEN jag känner ju mig själv så pass bra att jag kommer att satsa fullt varje gång starten går. Det är en sak som har nötts in sedan jag var liten och jag är betingad att springa fullt så fort klockan piper och jag får kartan i hand.
Jukola
eller Venla som det heter för damerna går av stapeln om 6 dagar. Nu är det dags att ta det lugnt och börja sista förberedelserna inför årets viktigaste stafett. Hittills har allt gått som smort i mina förberedelser. (Förutom ett ömmande smalben. Slog i det i fredags och det blev värre efter gårdagens lopp. Nu på kvällen värker det lite också, men på en vecka borde det hinna bli bra.) Jag har aldrig varit i så här bra löpform och orienteringen har jag fått att gå som smort i den hastigheten också!
Nu är våra lag uttagna och jag har fått andra sträckan i vårt första lag! =) Det är jättekul att jag får förtroendet att springa i första laget, men samtidigt inte alls skoj att slå ut en kompis ur laget. Det är väl sånt man får ta. Vi har alla kämpat hårt för det här och alla ville ta plats i laget. Nu gäller det alltså att se till att visa att jag är värd den här platsen och samtidigt njuta av loppet och skörda frukten av allt slit.
West Coast Race
Uppvärmningen idag var till en början en mardröm, men efter ett tag lättade det. Gårdagens lopp kändes av i benen, några blåmärken på låren och ett på smalbenet gjorde också sig påminda. Jag sprang en del av den första etappen Prisma-Smedsby. Precis som innan varje lopp den senaste tiden började jag med jogging i 15 min för att sedan dra 2x4 min. Även om jag hade tunga ben i början pinnade jag på under första intervallen och tänkte "Idag kommer det inte att bli till något." Vet av erfarenhet att det kan lätta efter en stund då kroppen kommer igång. Och mycket riktigt mot slutet av de första 4 minutrarna kändes det redan lite bättre och den andra gick riktigt lätt. Då blev jag genast på bättre humör.
Jag fick gå ut 57 sekunder efter ledande lag Vörå IF. Jag var spänd och nervös. "Vilken form är hon i månne?" "Kan jag knappa in nåt alls?" "Tänk om jag tappar i tid?!" Jag försökte låta bli att skena iväg från börja utan starta lugnt och försiktigt, eftersom det var mitt första landsvägslopp på flera år. Jag sprang förbi än den ena och än den andra, men jag var ändå tveksam till hur jag låg i förhållande till täten. Sedan fick jag mellantid om att jag tagit in lite på Vörå och det gav mig en endorfinkick. "Bara lite fortare nu" "Jag tar in" "Det går bra nu" "Kom igen nu Sabina, öka" Jag vet att jag är grym om jag har en rygg att följa så jag ville ikapp så pass mycket att jag skulle se den. En starkare vilja får man nog leta efter då det gäller att vinna (om jag råkar vara på det humöret) så har jag en rygg är chansen inte stor att jag viker mig innan jag trillar av pinn.
Någon kilometer in i loppet såg jag ryggen. Den efterlängtade ryggen! Jag tryckte till lite extra väl medveten om att det kan straffa sig i längden, men jag kände mig stark och oövervinnelig just då. Jag hade ju trots allt tagit ikapp! När jag väl var ikapp la jag mig i rygg eftersom det var en stark motvind hela vägen och jag ville spara krafter. Jag insåg snart att jag kan mer, att jag orkar springa fortare. En härlig känsla! Ett stort leende spred sig över mitt ansikte. Ett lyckorus gick genom hela kroppen! Det var då jag visste det, jag visste att det här tar jag! Det spelar ingen roll om hon orkar haka på för jag har mycket mer att ge. Av någon anledning sa jag "Hej" då hon vände sig om, kanske inte världens läge att hälsa, men å andra sidan vad ska man säga då? Eller ska man bara vara tyst och tråkig som en finne?
Precis när jag lagt mig bakom en annan rygg, 10 m längre fram, så kommer en Pargas IF tröja förbisusande. Jag tyckte att det såg ut att gå för fort så jag hakade inte på. En stund senare insåg jag att jag kan springa fortare än jag gjorde just då så jag tog om och jagade ikapp Pargaströjan och fick ypperlig farthållning där. Dessutom ett skydd mot vinden. När vi sprungit uppför sista tuffa motlutet bytte han sida och jag förlorade min draghjälp, men jag tänkte att 3km orkar jag väl pressa själv så jag började min spurt. Jag ökade farten till 4:10min/km från ca 4:30. Det funkade bra! Ända till sista kilometern då var jag nere på 4:27 igen. Förmodligen berodde mycket på att det var en uppförsbacke där(större än jag väntat mig), men också på att jag fick stickningar och det blev lite jobbigt (enda gången under hela loppet).
Jag skickade iväg nästa löpare cirka 3,5min före nästa damlag och jag är supernöjd med min insats idag. Räknade lite snabbt på resultaten och insåg att jag var en av de allra snabbaste idag sett till km-tid. Sedan går det ju inte riktig att tänka så heller (men bara lite) eftersom alla etapper har olika mycket backar och är av olika längd.
Slutligen gick det så att Vörå vann ganska precis 4 min före Kronan. Vackert så! Jag kan ju inte heller säga att jag är missnöjd på något sätt. Alla gjorde vi precis vad vi kunde och det räckte inte i år. Å andra sidan kommer jag innerst inne alltid att heja på Vörå även om jag inte springer för dem. Jag unnar verkligen Vörå-damerna vinsten=) Men Kronan knappade in ganska mycket från föregående år så... Vem vet, kanske jag får vara med nästa år och kanske vi vinner då? (Eller så kommer Vörå på att fråga mig den här gången! Nämnde det åt dem lite i förbifarten då Kronan pikades för att ha tagit Vörå-förstärkning att de kunde ju ha frågat så hade jag nog sprungit för dom.)
Nu ska jag sova och försöka återhämta mig till morgondagen då vi har lägerdag inför Jukola med föreningen. Troligen joggar jag bara 30-60 min i skogen, men åker med för att vara med på palavern.
Jag fick gå ut 57 sekunder efter ledande lag Vörå IF. Jag var spänd och nervös. "Vilken form är hon i månne?" "Kan jag knappa in nåt alls?" "Tänk om jag tappar i tid?!" Jag försökte låta bli att skena iväg från börja utan starta lugnt och försiktigt, eftersom det var mitt första landsvägslopp på flera år. Jag sprang förbi än den ena och än den andra, men jag var ändå tveksam till hur jag låg i förhållande till täten. Sedan fick jag mellantid om att jag tagit in lite på Vörå och det gav mig en endorfinkick. "Bara lite fortare nu" "Jag tar in" "Det går bra nu" "Kom igen nu Sabina, öka" Jag vet att jag är grym om jag har en rygg att följa så jag ville ikapp så pass mycket att jag skulle se den. En starkare vilja får man nog leta efter då det gäller att vinna (om jag råkar vara på det humöret) så har jag en rygg är chansen inte stor att jag viker mig innan jag trillar av pinn.
Någon kilometer in i loppet såg jag ryggen. Den efterlängtade ryggen! Jag tryckte till lite extra väl medveten om att det kan straffa sig i längden, men jag kände mig stark och oövervinnelig just då. Jag hade ju trots allt tagit ikapp! När jag väl var ikapp la jag mig i rygg eftersom det var en stark motvind hela vägen och jag ville spara krafter. Jag insåg snart att jag kan mer, att jag orkar springa fortare. En härlig känsla! Ett stort leende spred sig över mitt ansikte. Ett lyckorus gick genom hela kroppen! Det var då jag visste det, jag visste att det här tar jag! Det spelar ingen roll om hon orkar haka på för jag har mycket mer att ge. Av någon anledning sa jag "Hej" då hon vände sig om, kanske inte världens läge att hälsa, men å andra sidan vad ska man säga då? Eller ska man bara vara tyst och tråkig som en finne?
Precis när jag lagt mig bakom en annan rygg, 10 m längre fram, så kommer en Pargas IF tröja förbisusande. Jag tyckte att det såg ut att gå för fort så jag hakade inte på. En stund senare insåg jag att jag kan springa fortare än jag gjorde just då så jag tog om och jagade ikapp Pargaströjan och fick ypperlig farthållning där. Dessutom ett skydd mot vinden. När vi sprungit uppför sista tuffa motlutet bytte han sida och jag förlorade min draghjälp, men jag tänkte att 3km orkar jag väl pressa själv så jag började min spurt. Jag ökade farten till 4:10min/km från ca 4:30. Det funkade bra! Ända till sista kilometern då var jag nere på 4:27 igen. Förmodligen berodde mycket på att det var en uppförsbacke där(större än jag väntat mig), men också på att jag fick stickningar och det blev lite jobbigt (enda gången under hela loppet).
Jag skickade iväg nästa löpare cirka 3,5min före nästa damlag och jag är supernöjd med min insats idag. Räknade lite snabbt på resultaten och insåg att jag var en av de allra snabbaste idag sett till km-tid. Sedan går det ju inte riktig att tänka så heller (men bara lite) eftersom alla etapper har olika mycket backar och är av olika längd.
Slutligen gick det så att Vörå vann ganska precis 4 min före Kronan. Vackert så! Jag kan ju inte heller säga att jag är missnöjd på något sätt. Alla gjorde vi precis vad vi kunde och det räckte inte i år. Å andra sidan kommer jag innerst inne alltid att heja på Vörå även om jag inte springer för dem. Jag unnar verkligen Vörå-damerna vinsten=) Men Kronan knappade in ganska mycket från föregående år så... Vem vet, kanske jag får vara med nästa år och kanske vi vinner då? (Eller så kommer Vörå på att fråga mig den här gången! Nämnde det åt dem lite i förbifarten då Kronan pikades för att ha tagit Vörå-förstärkning att de kunde ju ha frågat så hade jag nog sprungit för dom.)
Nu ska jag sova och försöka återhämta mig till morgondagen då vi har lägerdag inför Jukola med föreningen. Troligen joggar jag bara 30-60 min i skogen, men åker med för att vara med på palavern.
Föreningsbyte
Nu är juniorlägret snart avslutat och jag tror att alla haft ett riktigt bra läger, i alla fall har ledarna haft kul! Även om jag bott hemma har det varit intensiva dagar och kanske inte bästa uppladdningen inför medeldistans DM ikväll och West Coast Race imorgon. Speciellt inte då de rara små liven (läs:ungj***arna) antog utmaningen om att vara snabbast uppför slalombacken (Jag förlorade)..
Imorgon kommer jag att byta förening till Kronan, men bara en tävling. (Springer för de eftersom de frågade och att fråga min pappa räknas inte för han har ingen talan för min vilja) Så alla som jag gjorde nervösa med rubriken kan jag ju lugna nu. Dessutom tar jag icke på mig en kronan-tröja utan en rosa Odlo. Vissa principer tummar man inte på! Det ska bli kul med landsvägsstafett för det var längesedan sist och det lär väl dröja innan jag springer igen också.
Uppdatering
Nu är tentan skriven. Den gick dåligt. Jag orkar inte ens riktigt tänka på den nu heller. Det får bli ett augusti-problem. Just nu har jag fullt upp med juniorläger och har så haft hela återstoden av dagen då tentan var skriven.
Imorgon är det fortsättning på juniorlägret som gäller och på kvällen har jag tävling. Sista spurten innan laget tas ut till Jukola. På lördag ska jag mitt i allt bli Kronanit och springa West Coast Race. Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Riksåttan är ju inte alltför spännande men...tävling är tävling!
Spännande tider vi lever i
Nu är det 10 dagar kvar innan det smäller. Och som det kommer att smälla (läs: militären brukar skjuta startskott med något automatgevär/kanon)! Jag har fått frågan om hur det ser ut inför Jukola (Venla för damer) och jag vet inte. Som det stod på Vasabladet idag är allt helt öppet ännu. I bästa fall får vi reda på löpordningen på fredag. Hur vi än gör, hur det än blir så är det en som kommer att vara enormt besviken. Är det någon av oss som säger att vi inte skulle vara det ljuger vi oss blå i ansiktet. Alla vill springa i första laget.
Det är kul att det är så pass hård konkurrens, vilket det inte varit på flera år, men samtidigt otroligt tråkigt för den som inte får springa. Däremot är konkurrensen nog något positivt då alla gör det lilla extra och alla har taggat till ordentligt. På DM igår visade vi all framfötterna igen. Vi gjorde alla mycket bra lopp och vi får vara nöjda så, då det inte blev varken många eller stora krokar. Att vi alla löpte helt rena lopp och dessutom har bra fart under fötterna gjorde att avståndet till de andra lagen blev stort. 12 minuter på ett ungefär.
Dagens dricka-tips
Emilia visade mig min nya drog för någon vecka sedan. Är helt fast nu och även om jag i normala fall inte gilla light-produkter så är denna riktigt god. Speciellt om man har isbitar till också. Fun Lights nya smak Elderflower Lime är super-god! Hittar ni den i butik ska ni definitivt prova.
Slöfock
Har nog redan tagit sommarlov, trots att det är två dagar kvar till sista tenten för läsåret. Det är ju förstås lite dumt om jag hade tänkt klara den också... I övrigt hr jag också slöat till mig ordentligt. Ska snart iväg på första träningen och klockan är snart 10(!), vilket inte hänt sen...ja minns inte när. Ikväll ska jag fuska (igen) med träningen och det blir en tävling istället, men i och med att den inte är nåt stort mål för säsongen så tränar jag nu på morgonen i alla fall.
Kom på att jag inte har kommenterat FM alls. Det gick bra! Uppnådde mitt mål för tävlingen och jag var glad och nöjd, men gladast var nog pappa ;) Nu i efterhand känner jag (som jag brukar) att jag är besviken på alla misstag jag gjorde snarare än är glad åt allt jag gjorde rätt. MEN 27e plats i FM är ändå bra! Speciellt om man tänker på att vi var nästan 120 st som startade. Jag var 2 min från seger och 1 min från Minna Kauppi, nästa år då...!
Dan före dopparedan
Sitter i köket och förbereder en pastasallad (Jukolasallad) och tar det rätt lugnt. Resten av dagen kommer att bli hektisk, men ska försöka hinna ett varv förbi fammos och faffas innan vi åker iväg mot Tammerfors. Imorgon är det FM, är lite spänd och nervös. Hoppas det går om innan starten så att jag inte rusar bort mig till ettan åtminstone...
Vädret här hemma är tråkigt, mulet och regnsjukt. Ungefär som det varit i Umeå hela veckan. Men jag måste ju se det som något positivt då det är mycket lättare att springa om det är svalt än om solen gassar. Igår var kontrasternas kväll då det haglade, regnade och solen sken om vartannat. Bild från båten med regnstänk på fönstret och solen skiner över Vasklot.
Dagens i-landsproblem
Den känslan, när man kommer ut ur duschen och inser att handduken ligger på golvet i rummet. Älskar den känslan!!
