Nu är tentan skriven och klar och jag håller mina tummar att det gick vägen! Idag är det dags för mig att bege mig hemåt med mitt pick och pack. Nästa gång jag planerat in ett Umebesök är i december för pepparkaksbak med Anneli och Bella.

 

Innan hemfärd är det dags för ännu ett av mina och Bellas äventyr. Vi borde verkligen inte ha släppts lös ute i den stora vida världen ;) Denna gång går äventyret till Skellefteå för att äta Calskrove. Calskrove är en pizza med ett inbakat hamburgerskrovmål. Det är alltså en hamburgerpizza eller pizzahamburgare (svårt att avgöra vilket...). Spännande ska det bli dock! Men vidrigt...åh så vidrigt att äta både en pizza och en hamburgare på samma gång. Jag sa ju att vi inte borde få röra oss fritt ute i den stora vida världen.

 

 

Idag var det morgonträning på gymnasiet, vilket innebär att jag helst ska vara på plats lite i 8. Idag var det Femmans orienteringsträning på kvällen och den börjar kl 18, vilket innebär en hemkomst kring kl 20. Skulle nog ha hunnit vara hemma en stund där kring middagstid, men prioriterade lite sjukhemsbesök istället. Inte bra att ta en smörgås till middag, men ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig.

 

Har också hunnit göra det här för någon vecka sedan:

 Att tacka nej till den här platsen sved nog litegrann. Hade gärna läst programmet...Men sen kom jag att tänka på att jag faktiskt får syssla med det jag vill dagligen så då sved det något mindre. Dock kan jag konstatera att jag träningsmässigt aldrig kommer att ha det bättre än i Umeå, tyvärr.

 

 På kvällens träning stod jag bredvid och såg på. Börjar bli van vid det nu. Trots att jag bara stod på en väg fick jag en sån där jäkel till älgfluga på mig...Otroligt obehagliga odjur de där!!! Vi hade sanering av alla som skulle sätta sig i min bil. De fick helt enkelt ta av sig tröjorna och så plockade vi och halverade älgflugorna (de dör inte annars). Eftersom de där krypen lever hur länge som helst ville jag inte ha alltför många i min bil.

 

Imorgon på eftermiddagen bär det av  till Umeå! Kemitent på torsdagkväll...hoppas det går vägen! Den här gången kan man nästan säga att jag faktiskt pluggat, nästan. Med mina mått så har jag nog aldrig pluggat så mycket under så kort period, men med en läkarstudents mått så har jag väl inte ens börjat plugga på riktigt ;)

 

 

 

Idag smäller det! Och som jag har väntat, mycket tålmodigt om jag får säga det själv. Att jag verkligen vilat i två veckor är kanske nåt som överraskat många, inte minst mig själv. Jag trodde verkligen inte på att jag skulle klara det. Idag ska jag alltså testa om mina stela och ömma knän håller för lite träning.

 

Sen så har jag beställt båtbiljett till Umeå :D Wohoo!! Bella I'm coming home! ;)

 

 

Den senaste veckan har det verkligen varit fullt upp! Först var det skolstart med gymnasiet och vi hann inte riktigt komma in i några rutiner innan det bar iväg på träningsläger till Pudasjärvi och Iso-Syöte. Ett förberedande läger inför kommande FM i långdistans. Enligt mig hade vi ett riktigt lyckat läger med båda våra grupper! Tror att vårt budskap om krävande terräng framkom med all önskvärd tydlighet... 

 

Aldrig förut har jag tillbringat ett helt läger vilandes och det krävde verkligen självdisciplin av oanade mått! Fin terräng, intressanta banor och mestadels bra väder gjorde skogen lite extra lockande. Att ha knävärk i en halvtimme efter en 500m lång(?) promenad gjorde dock sitt för att jag faktiskt kunde hålla mig i skinnet....

 

 

Den där härliga känslan man får av att känna på segerns sötma varade inte så länge för min del. Jag har ju skrivit lite då och då om ömma knän efter min graciösa vurpa på inlines. För några veckor sedan beställde jag tid till en ortoped. Nu har jag order om vila, vilket funkar superbra då man jobbar som tränare och föra ut och ta in kontroller, och antiinflammatoriskt. Domen var ändå relativt mild då det inte är några senor, ledband eller slemsäckar som är skadade utan svullnaden sitter i övrig vävnad.

 

Nu förbereder jag mig för en tuff kommande vecka. Imorgon åker jag på läger, på söndag avslutas ett läger och nästa börjar direkt. På tisdag åker jag från Uleåborg med flyg ner till Helsingfors för möten i Lojo på onsdagen. På onsdagkväll är det flyg upp till Vasa som gäller och på torsdag möten i Vasa. De e mycket nu.. :P

Efter en helg med tre tävlingar (2,5 för min del) är det nu himla skönt att bara ligga på sängen och inte röra sig alls. På fredagen gick det i det stora hela rätt okej, men bommade 5e kontrollen med nästan 2 min och den dagen var förstörd. Orken var inte heller vad den borde. Jag var trött och seg och lite lätt illamående.

På lördagen började det igen rätt bra. Det gick tungt som bara den i getporsen, men det är ju lika för alla. Strax innan trean ramlade jag ner i ett hål och slog bägge knäna i en sten (Hur stor e chansen liksom?). Självklart träffade det precis där det inte borde...försökte springa vidare, men en efter annan sprang de förbi mig och jag kunde inte trycka på tillräckligt för att hänga med. Ca 1,5km efter fallet bestämde jag mig helt för att lägga ner verksamheten och promenerade mot mål. Det råkade komma förbi en bil då jag kommit ut på en väg så jag fick bilskjuts tillbaka. Så det resultatet var ju ännu sämre än fredagens...

Jag bestämde mig ändå för att springa stafetten trots att jag hade lite halvömma knän. Det funkade ju ändå att gå ;) På kvällen när jag suttit stilla ett tag ångrade jag mig nästan lite. Jag kom inte riktigt nerför trapporna ordentligt då längre, men en massa kyla, voltaren-salva och en natt senare så kändes det inte alls ens nerför trapporna!

Stafetten gick bra för vårt lag. En förstaplats kan man liksom inte vara missnöjd med ;) Själv är jag väl sådär nöjd med min egen prestation. Typ 4 min bom är FÖR MYCKET! Men de flesta andra missade mer...efter en hyfsat stabil startsträcka växlade jag som andra löpare ca 15s efter. Knäna hänger med, men låter om sig lite. Nu ska jag föröka vila dom och få dom i skick. De två andra i mitt lag skötte sig bra och vi vann med betryggande marginal! Så nu kan jag gott ligga på sängen och spotta i taket och vara lite nöjd med helgen i alla fall=)

Sommaren är kort heter det och det stämmer verkligen! Vi har försökt få ihop allas tidtabeller till en tjejmiddag hela sommaren och nu har vi äntligen lyckats (nästan, en saknas). Det är så med upptaget folk... Ikväll ska vi äntligen träffas! Vi ska förhoppningsvis äta gott då vi testar en nyöppnad restaurang, förmodligen skvallra en hel del om det senaste och bara umgås innan alla flyger och far åt olika håll igen. 

 

Senare denna vecka ska jag befinna mig i Närpes en sväng för att följa med hur det går på FSOs storläger med närmare 100 barn och ungdomar. På helgen är det FSOM (Finlandssvenska Orienteringsmästerskapen) i Malax och det kommer att bli en utmaning på alla sätt. Terrängen kan verka lätt, men där bedrar man sig grovt om man tror det, då det lär vara getpors till midjan och orienteringstekniskt svårt. En annan utmaning blir att få kroppen att hålla ihop för tävling tre dagar i rad. Håller alla tummar för att det kommer att gå bra! Jag har hört rykten om GPSsändare, så det kan hända att loppet går att följa live. Hoppas dock på att inte vara en av de utvalda som ska springa med en sån....

Nu är ju jag kanske lite för ung för att ha varit med på Twin Peaks tid, dock smakade jag en helt underbart god paj förra sommaren: Twin Peaks Cherry Pie. Då Bella var på besök i torsdags testade vi baka den. Det ser så otroligt mycket mer invecklat ut än vad det egentligen var! Och den var nog lika god i år.

 

Efter O-ringen har det varit rätt tyst från min sida här på bloggen. Jag har väl inte haft så mycket vettigt att berätta. Har vilat hela 4 dagar (JA ni läste rätt!!!) i rad och idag klarade jag inte av att sitta still längre så idag blev det träning. Nu är det inte så som det brukar, alltså att jag vilat för att jag tränat mig in i väggen eller fått nån oförutsedd skada så som hjärnskakning eller liknande. Nej, jag vilade eftersom jag bestämde mig för att vila ordentligt för en gångs skull  och bli riktigt riktigt pigg. Och vilat, DET har jag verkligen gjort! Pigg blev jag också!

 

Idag blev det rullskidor för min del. Då man suttit still alldeles för länge och drömt om ett träningspass i flera dagar är känslan som infinner sig vid starten av passet helt obetalbar! Plötsligt förstår jag kossorna på grönbete så mycket bättre. Den första halvtimmen idag var jag så full av energi och glädje att jag hade lite svårt att lägga band på mig och inte köra på allt jag hade. Jag hade så mycket kraft i benen att det gick fort trots att det kändes som om jag knappt rörde på mig alls. Det är så det ska kännas då man är pigg! Nu är jag det och nu är jag redo för höstens alla tävlingar!