Sälen
Nu har vi bara ett par dagar kvar här i Sälen. Vi har hunnit med både det ena och det andra. Idag är sista dagen av tredagarstävlingarna. Jag ställer mig inte på startlinjen. Jag ramlade och fick på nåt sätt ont i låret. Ingen smäll, men ändå ont. Då hade jag ännu 2 fjäll att bestiga så jag insåg ganska snart det omöjliga i det. Även om det satt långt inne (sprang nog en bra bit innan jag gav upp). Så jag gick helt enkelt tillbaka lite halvt haltande och förbannad! Samtidigt är det inte värt att springa vidare och riskera viktigare tävlingar heller. Men det var en otroligt intressant tävling ändå. Sällan man under samma lopp upplever regn, åska, hagel och solsken... (ja att det hällde ner regn i samma takt som en vattenkran och åskade gjorde ju valet att avbryta och inte springa upp mot kalfjället lite enklare...)
Vissa dagar bättre väder än andra...samma backe som jag fotograferat ovan och nedan.
Artiklar
Det har varit en del efterfrågan av artiklarna som funnits i diverse tidningar så nu har jag haft min käre far att scanna dom så att jag kan delge er läsare. Enjoy! (Btw första gången jag blivit facebook-citerad i en tidning ;) )
Midsommarsfirande
Midsommar firas inte så hårt i vårt släkt, eller det beror kanske på hur man ser det. Vi är på villan (svenskar läs: sommarstugan), solar, fixar, grejar och äter typ en gång om dagen; hela tiden. Förutom all mat har vi dessutom fixat 2 pajer, 1 russinkaka, några paket donuts och en dadelkaka och en till paj lever rätt farligt. Och då är vi ändå bara 7 pers....säger en del om kalibern på vårt fikande!!
Vi har paddlat lite kajak igår, men idag blåser det för mycket för att det ska vara roligt.
Med vinglas i handen och pipan i munnen mår jag ganska bra i midsommarhelgen!! =)
Jobbet
Jag har ju fått jobb, ifall jag kanske inte nämnt det här på bloggen. Min första dag var i måndags och efter det har det rullat på. Just nu känns det som om jag inte kommer någon vart, men det är himla mycket som ska läsas och läras så jag lär nog stampa på stället ett tag. Dock ska jag ju på läger till Sälen i nästa vecka och det blir mitt första möte med adepterna som tränare, egentligen känner jag ju de flesta redan. Resten av sommaren kommer att bli rätt hektisk med en hel del resor och tävlingar. Det är ännu lite för tidigt att säga om jag trivs eller inte, det får tiden utvisa....men det verkar lovande i alla fall =)
PS. Håll utkik i Vasabladet på fredag, för då borde det komma en artikel om mig och vad jag ska göra!!
Ett glädjeskutt och lite champagnesprut för att fira jobbet!
Venla & Jukola
I helgen var det världens största orienteringsstafett Venla/Jukola. Venla för damer och Jukola för herrar. Jag sprang båda! Mina lagkamrater hade bäddat otroligt bra åt mig inför den sista sträckan. Jag fick gå ut kring 50e av över 1200 lag. Jag sprang bra, kände mig nästan ostoppbar! Sen gjorde jag misstaget att försöka hänga på en landslagstjej och orkade helt bra ett tag, sen kom missen. En liten, 1 min, som inte egentligen gjorde så mycket. Men sen kom en till och en till och så steg jag snett också. Förbannat! Vristen gjorde ont i kanske ett par minuter, men det var något jag sprang och fokuserade en del på efteråt också. Mot slutet fick jag se mig besegrad av några tjejer i löpningen också och vi slutade på en 61:a plats. Helt ok med tanke på att jag höjer medelåldern rejält i vårt lag!!
Efter loppet drack jag en gainomax och gick så snabbt jag bara kunde i duschen, åt middag och sedan fortsatte jag trycka mat allt vad jag hann ett tag innan jag lade mig ner för att sova. Jag hade 4h vila på mig innan det var dags att börja byta om för dagens andra drabbning. Jag kunde inte sova! Det går helt enkelt inte att prestera sömn och jag var alldeles för uppe i varv efter Venla för att ens känna mig lite sov-trött. Men jag fick en timme eller så i sovsäcken i skogen i alla fall. (Orientering e glamouröst det!!)
Då det närmade sig Jukolastart ångrade jag mig rejält att vi anmält ett lag och det var jag inte ensam om. Med trött kropp och en vilopuls på 90 bytte jag ändå om och gjorde mig klar för drabbning. Sen kom det oundvikliga ögonblicket allt närmare. Starten. 1600 helvilda män som rusar iväg ut i skogen med en fart på närmare 30km/h (och de ska springa i över 1h efter den tjurrusningen). Det var med en skräckblandad förtjusning jag ställde mig på startlinjen, hyfsat nöjd över att stå i sista ledet i alla fall. Det var några nervösa minuter innan startskottet small och sedan fanns det inte tid att tänka mer. Bara att springa och fokusera på orienteringen och vad som hände runtomkring. Första två kilometrarna hann jag inte ens känna mig trött för OJ så jag njöt. Vilken känsla!! Den som inte upplevt en Jukolastart borde definitivt göra det!!!
Jag hade i alla fall förberett mig väl mentalt. Med två energigel i bakfickan försökte jag verkligen ta det lugnt i början precis som jag tänkt och inte rusa alldeles för fort, vilket är svårt för man vill ju inte direkt hamna sist i kön av folk heller. Men jag lyckades hyfsat med det och jag gjorde inte några jättebommar (för att vara jag och nattorientering alltså, hade det varit på dagen hade jag räknat det som ett misslyckat lopp). Ungefär halvvägs missade jag drickan. DET om något sätter sig mentalt! Det blev plötsligt mycket tyngre att springa även om jag förmodligen inte var tröttare än några minuter innan. Jag sansade mig och sprang på bland alla galna herrar som sprang hit och dit och inte visste ut och in på sig själva. En stor fördel på Jukola är att kunna svenska, finska och engelska för det ropas koder i skogen som om de aldrig gjort annat och då är det bara att välja och vraka bland ryggarna då man hör sin egen kod ropas upp och springa på.
Mot slutet av banan hade jag rejält ont både här och där. Drygt 20km orientering sätter nog sina spår! Men jag bet ihop och tog mig imål 1 min fortare än vad jag hade tänkt mig så det får jag väl vara nöjd med. I mål var jag så trött att jag bara ville lägga mig ner och gråta. Innan starten sa vi aldrig mer och vi dumförklarade oss själva många gånger om. Efter en tävlingshelg har jag sällan varit mer blåslagen och haft mer ont men ändå säger jag definitivt nästa år igen!!!
Jag avslutar med en bild på helgens största charmtroll Emil, han har ett leende som gör att man smälter som smör i solen.
Skor
Tidsinställt inlägg det här. För just precis nu borde jag befinna mig på Jukola-arenan och heja fram mina lagkamrater och förbereda mig för egen start.
Inventerade mina löpskor i och med flytt och grejer. Hade tänkt inhandla minst två par till. Jag tyckte att det behövdes, men efter inventeringen börjar jag tvivla lite... Obs, hade precis slängt 2 platspåsar med skor innan jag tog fotot!! Å andra sidan, vem kan ha för många par skor??
Jukola
Så har jag då tagit mitt pick och pack och lämnat Umeå. Är nu hem-hemma i Vörå och förbereder mig för Venla OCH Jukola. Förberedelserna har väl gått sådär kan jag väl säga. Det kan hända att jag tränat lite väl mycket, vilket inte är alldeles ovanligt. Igår var jag dock till Kronoby och hälsade på hos Strandvalls och "vilade" upp mig. Det blev alltså en cykeltur till Tössbackan där jag såg på då de andra gymmade (jag kanske inte satt helt stilla men jag tränade inte heller), Bella och jag hoppade en del på deras studsmatta och spelade lite bollspel. Vi hann också äta en hel del, både på Hästöskatan (jag lovar, man blir MÄTT på deras hamburgare) och hemma där vi fick avnjuta mästerkocken Mats goda mat!
Aktiv vila, eller vad ska man kalla detta?
Då jag kommit i land på onsdagen åt jag och pappa lunch på Rondo och sedan åkte vi en sväng via MySports, vilket vi för det mesta gör när vi passerar Vasa. Jag fick en stor överraskning, en splitterny träningskompis: en cykel.
Självklart var jag tvungen att testa direkt! Det blev alltså ett skippat styrkepass till förmån för ett A1 på cykel. Totala träningmängden blev dock mindre än om jag faktiskt hade styrketränat, för jag hade cyklat nästan lika mycket ändå!
Idag är det avfärd mot Jämsä och Venla/Jukola. Årets höjdpunkt i orienteringsväg! I Venlakavlen har vi ett bra lag i även i år så jag hoppas på att få gå ut på sista sträckan (av 4) bland de 50 främsta. (För de oinsatta så är det långt över 1000 lag med så 50 främsta är rätt bra redan). Det är 8,6 km i full fart som gäller, 55 min ska de bästa springa det på, och jag på lite drygt 60. Efter målgång hinner jag i bästa fall vila 4h innan det är dags för ombyte och uppvärmning inför Jukola och 12,4 km. (Normalt brukar en långdistans vara någonstans mellan 7 och 10 km, så det blir nog en utmaning som heter duga!!) Då ska jag starta i herrkavlen med över 1600 galna herrar. Jag startar i sista led så jag hoppas på att plocka några placeringar under loppet. Om jag orkar runt... Vi har bildat ett damlag som ska möta herrarna. Det är mest för att det är roligt som vi gör detta, men med tävlingsnummer och startskott så kommer det nog att bli allvar i skogen ändå! Med det säger jag på återseende någon gång nästa vecka då jag återhämtat mig från helgens bravader!!
Bild från en av förra årets mer lyckade tävlingar, seger i KP-viesti med Femman dream team!
Separationsångest
Mina dagar i Umeå är räknade. Jag åker hem-hem till Suomilandet på onsdag. Varje dag är numera fyllda med farväl av alla härliga vänner jag har här. Vi kramas och lovar att hålla kontakten, men i många fall vet vi nog innerst inne att de löftena kommer att rinna ut i sanden. Det är inte roligt! Men en sak är säker, jag ska minsann åka till Umeå för att hälsa på!
Samtidigt är det så himla roligt, för jag har ju minst lika många härliga vänner hem-hemma. Och OM jag har saknat dom under mina år i Svedoland!!!
Jag tror att jag går genom nån form av separationsångest. Jag beställde båtbiljett i sista minuten, jag har inte börjat packa eller ordna med nåt, jag har inte bokat buss till båten, ja jag har helt enkelt inte förberett mig alls. Jag vill inte tänka på det! Det här med tårfyllda avsked är så inte min grej...skulle helst hoppa över allt vad det heter och innebär.
Samtidigt är det så himla roligt, för jag har ju minst lika många härliga vänner hem-hemma. Och OM jag har saknat dom under mina år i Svedoland!!!
Jag tror att jag går genom nån form av separationsångest. Jag beställde båtbiljett i sista minuten, jag har inte börjat packa eller ordna med nåt, jag har inte bokat buss till båten, ja jag har helt enkelt inte förberett mig alls. Jag vill inte tänka på det! Det här med tårfyllda avsked är så inte min grej...skulle helst hoppa över allt vad det heter och innebär.
P.S. Tränade snabbhet idag, fosfatlopp kallas det tydligen. Kommer att ha en djävulsk träningsvärk imorgon...underskatta inte 60 m löpning!!
Tankfull Sabsan
Sommarlov
I förrgår åkte Bella och Anneli hem för sommaren. Trist! Men jag får träffa dom på torsdag igen. Även om jag också har sommarlov så känner jag att jag inte är riktigt klar med Umeå än så jag stannar kvar ett tag till. Jag har också varit på grillmiddag med gänget och sagt hejdå för sommaren. Vi åt som om vi aldrig sett mat förut och speciellt oreomudcake deluxe, som jag hade bakat till efterrätt.
Igår var jag och Emilia ute på rullskidor och vi åkte via två fik och genom en tunnel i stan där det spelas fågelsång. Något måste man ju roa sig med då man ska skida i 2h!
Ikväll blir det tävling för min del. Nästan löppremiär också efter förra helgens lårskada. Jag antar att jag kommer att vara lite försiktigare än vanligt eftersom min lårkaka fortfarande är lite öm, eller om det är såret som gör det...
Men nu ska jag göra mig redo för dagens program. Sommarvädret fortsätter här i Umeå och vi njuter av varje dag=)
Igår var jag och Emilia ute på rullskidor och vi åkte via två fik och genom en tunnel i stan där det spelas fågelsång. Något måste man ju roa sig med då man ska skida i 2h!
Ikväll blir det tävling för min del. Nästan löppremiär också efter förra helgens lårskada. Jag antar att jag kommer att vara lite försiktigare än vanligt eftersom min lårkaka fortfarande är lite öm, eller om det är såret som gör det...
Men nu ska jag göra mig redo för dagens program. Sommarvädret fortsätter här i Umeå och vi njuter av varje dag=)
sommar...
Skadad
I fredags flydde jag och AM fältet då det var brännbollsyran i helgen. Vi tog tåget söderut för att hälsa på systeryster och springa en tävling på lördagen.
Jag var enormt försiktig i början av banan eftersom det var enormt stenigt i terrängen och min fot ömmade rejält vid varje snedsteg. Jag bommade en del i början också mest troligt på grund av att jag fokuserade mer på foten än på orienteringen. Mot mitten av loppet däremot fick jag på världens flyt och allt gick jättebra. Vid ungefär en tredjedel av loppet kvar sa det bara pang och jag fick jätteont i låret. En våg av illamående kom över mig och jag hade hyfsat svårt att ta mig framåt (avbryta finns inte i mitt vokabulär), men efter ett tag kunde jag i alla fall jogga.
Jag sprang in i ett träd i nerförsbacke (nej jag såg inte trädet för då hade jag inte sprungit in i det!) och fick ett rätt djupt, men litet sår mitt på låret. Efter tävlingen åkte vi till jourmottagningen i Söderhamn och jag blev sydd med fyra stygn.
Jag kan inte riktigt springa just nu så egentligen kunde man väl säga att jag är skadad, men som jag konstaterat tidigare är skadad nåt man känner sig och jag vet inte vad det innebär ;)
Jag var enormt försiktig i början av banan eftersom det var enormt stenigt i terrängen och min fot ömmade rejält vid varje snedsteg. Jag bommade en del i början också mest troligt på grund av att jag fokuserade mer på foten än på orienteringen. Mot mitten av loppet däremot fick jag på världens flyt och allt gick jättebra. Vid ungefär en tredjedel av loppet kvar sa det bara pang och jag fick jätteont i låret. En våg av illamående kom över mig och jag hade hyfsat svårt att ta mig framåt (avbryta finns inte i mitt vokabulär), men efter ett tag kunde jag i alla fall jogga.
Jag sprang in i ett träd i nerförsbacke (nej jag såg inte trädet för då hade jag inte sprungit in i det!) och fick ett rätt djupt, men litet sår mitt på låret. Efter tävlingen åkte vi till jourmottagningen i Söderhamn och jag blev sydd med fyra stygn.
Jag kan inte riktigt springa just nu så egentligen kunde man väl säga att jag är skadad, men som jag konstaterat tidigare är skadad nåt man känner sig och jag vet inte vad det innebär ;)
