Ja, det var så min kära syster beskrev mig och Susann efter att ha sett en bild från en av våra många geocatchingsturer i Åhus. Under O-ringen hann vi med mycket mer än bara orientera. Mest låg vi väl på stranden kanske, men inte så konstigt då vi bodde typ 50 meter från en av Sveriges finaste sandstränder. O-ringen ja, de va inge vidare för mig i år heller. Förra året diskad och iår hoppade jag över två etapper eftersom foten värkte lite på kvällarna efter loppen. Onödigt att riskera för mycket bara för O-ringen då det finns andr tävlingar jag skulle vilja springa. Dessutom inte värt att pressa mig helt slut bara för att kämpa om en plats bland de sista. Jag menar, kondisen kunde var bättre....förbättringspotential brukar jag prata om....om man inte tränat alls på tre månader känns det något segt att komma igång i början. Det borde nog ge sig om några veckor för grunden den har jag ju.

 

Mer orkar jag inte skriva för denna gång. Bjuder på en del bilder från vackra Åhus istället (ja och mina fötter och de där två trollungarna Linda pratade om)

 

Jag är ute på en riktig långsemester just nu. Nästan 3 veckor kommer jag att vara borta hemifrån. Resan började med lite strul men har gått som på räls efter det. Jag och AM trivs väldigt bra ihop, förutom att hitta på en massa skoj, prata, äta, umgås njuter båda två av att sitta i varsin ände av soffan och bara vra tysta. Perfekt kombination!

 

Jag började med att ge fötterna ett riktigt eldprov, en långdistans på nästan 8km. Det gick bra! Lite har de känts av då och då men jag känner hopp om att kunna delta i hela O-ringen nästa vecka :)

 

Som den turist jag är smakade jag på Kroppkakor. Jättegott! Lägg på lite grädde, lingonsylt och smör och jag är i himmelen.

 

Nu är jag hemma igen efter drygt en vecka på resande fot. Det är så roligt med träningsläger men nog är det alltid skönt att komma hem och lägga sig i soffan och bara dega. Jag har ju varit måttligt orörlig under våren på grund av diverse fotproblem, men testat på löpning ett par gånger innan lägret i Estland och det har funkat fint. Jag gick/joggade som en skugga på måndagens korridororientering och foten kändes inte av alls. Prima, tänkte jag! 30 minuter in i passet kör jag in en kvist i låret precis ovanför knäet. Jag hann ta mig för låret och tänka att "nu måste jag sy igen" för det kändes precis som förra året. Men som tur var höll det och blev en stor fet bula och ett litet sår. Däremot krampade hela låret ihop och jag fick nåt som kändes som löparknä. Min vanliga tur alltså.....

 

Jag vilade dagen efter och Ida tryckte på några triggerpunkter. En natt senare var det okej att springa igen så det var skönt, men låret är nog sig inte riktigt likt än. Jag har försökt stretcha men det är som att det inte vill ge med sig. Nåja, knäet är glömt nu. Sista orienteringspasset däremot, då började höger fot göra ont. Inte sådär överbelastningsont utan en skärande smärta nån gång då och då helt utan förvarning. Så stark smärta att musklerna slutade fungera och jag nästan ramlade ihop. Då e de illa! Jag avbröt passet och tränade inte mer det lägret. Nu har jag testat foten lite och det känns inte någonstans...konstigt!

 

Själva lägret var toppen även om terrängen inte var den lättast framkomliga jag varit med om. Däremot kommer VM 2017 att gå i samma område så för de som siktar dit är det bara vackert att vänja sig!! Inte får man nån fint krattad skog bara för att det är VM inte, man får ta det som serveras. Förutom orientering gjorde vi också några styrkepass och rörlighet och stretching. Det finns förbättringspotential om man ska vara snäll i orden.... Nästa program å jobbets vägnar är förutom ett par träningar FSOM i Borgå med tillhörande stoläger. Semester fram till augusti alltså. Vad gör man av all tid egentligen??