O-ringen del IV

Mina försök att ladda om från den misslyckade fjärde etappen funkade inte riktigt. Jag var helt enkelt inte taggad nog att förbereda mig på ett bra sätt. Så det blev en loj uppvärmning utan något större engagemang, men med gott sällskap av Emmi och Jenny. I starten stod jag och tänkte på annat så startögonblicket missade jag med en sisådär 5 sekunder innan startpersonalen började säga att jag nog fick springa iväg. När jag väl startat kom torsdagens ilska ifatt mig och redan 200 m från startstrecket hade jag sprungit ikapp första löparen med 15 sekunder (vilket egentligen var 20 eftersom jag stod och funderade på annat de första 5sekunderna). Sedan sprang jag förbi en löpare i snitt lite oftare än var 150e meter. Rätt skön känsla!!
 
Jag öppnade bra med enbart en liten riktningsmiss till tvåan på kanske 20 sekunder, men löpningen kändes otroligt bra för att vara femte tävlingen den veckan. Såg en välbekant figur i skogen och hon skulle åt samma håll som jag så jag tänkte att jag inte har något att förlora och tog rygg på Billstam. Hon sprang inte så fort! Så det betyder antingen att hon hade en dålig dag eller att jag är i grymt löpskick och hon vann etappen i elitklassen.....
 
Dock vände den där enormt grymma känslan någonstans efter halva loppet (strax efter att jag hängt Billstam andra gången, kanske finns ett samband?). Jag gjorde en miss på kanske 30-40 sekunder och sedan en grov vägvalsmiss (ville via en extra drickastation) och sedan bommade jag resten eftersom jag inte klarade av att lugna ner mig och fokusera... Dels tror jag att det hade med trötthet att göra, men dels tror jag att värmen tog på rätt bra också. +30 grader och gassande sol har väl aldrig riktigt varit min grej och även denna gång fick jag frossa och ett lätt illamående mot slutet trots att jag drack på tre ställen.
 
Det var nog den här känslan efter målgång. Totalt död och ont överallt. På tal om ont: knät kändes knappt av alls, bara sista 2 km och det är ett STORT framsteg jämfört med i onsdags!!!
 
Sist och slutligen var det inget jättebra lopp, men med tanke på fokus och motivation innan så var det helt godkänt. Nu ska jag försöka vila ut och börja fundera på kommande tävlingar.
 
Istället för att plåga mig igenom sjätte etappen och vara ute och festa hela natten hade vi (Pernilla, Rasmus, jag, Pappa och Eija) bokat in oss på en guidad tur genom Rödbergsfortet. Intressant och spännande!
 
Förbjudet för utlänningar, såna skyltar hade tydligen funnits vid varje infart till Boden förut
 
 De backarna sprang vi upp-och nedför under förmiddagen och tro mig, de är större i verkligheten än på bild!!
 
 En av guiderna och fortet i bakgrunden
 
 Sjuksalen
Läkarmottagningen, hade jag inte velat hamna på. Ser läskigt ut med kroppsdelar i hinkar....
 
Uppe på fortet och några av kanonerna på "hjässan"
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0