Pizza-båten

Nu är det dags att rycka upp sig. Har vandrat omkring som en halvsovaned zombie sedan imorse. Orkar ingenting, vill ingenting, inget annat än sova i alla fall. Båtresan skulle ta 6 h det var jag beredd på, därför blir man lite arg då man vänligt men lite trött frågar hur länge det kommer att ta och de svarar att ankomsttid är nån gång mellan 3 och 4 på natten. WHAT?? De sa ju i högtalaren vid avgång att beräknad ankomsttid var kl 1 lokal tid, hur svårt ska det vara att i högtalaren meddela om ändrng sker? Och hur svårt ska det vara att vara i tid?

Blev så frustrerad, men insåg att det inte hjälper att skrika åt den stackars kafeteria-tanten så jag gick till min plats, klappade en hund som satt bredvid mig och försökte sova. Klockan måste ha varit närmare halv 5 innan jag äntligen la mig på sängen. Så ni kan ana hur pigg man är på att skriva omtent hela dagen lång eftersom man har varit så sjuk och slut hela förra veckan att det inte ens funnits i mina tankar att jag skulle orka med nåt sånt.


12:48

Idag e de penkkis eller bänksuddardagen på svenska. Det känns som om det är evigheter sedan det var min och mina klasskamraters dag. Hade varit kul att kolla men mina gymnasiedagar är över och så mår jag nog bättre sängliggandes just nu.

Jag vet att jag tjatar om det, men det gör ont. SÅ ONT! Även fast jag äter värkmedicin så känns det. Men medicinen gör också att jag inte hostar lika mycket och att jag blir trött. Äntligen har jag fått sova en natt! Hade inte sovit sedan torsdagsnatten. Är fortfarande trött så jag halvsover i soffan nu också.

Vaknade i morse av ett konstigt ljud, i början noterade jag inte det eftersom det passade perfekt ihop med min dröm men till sist vaknade jag och var tvungen att kolla vad det var. Det var pappa som stod i badrummet och spolade vatten från alla kranar, nån har tydligen varit och gjort nåt i rören för det var en massa luft och de haden en massa konstiga ljut för sig.

Nu 2½ h efter tänkt slalomstart hoppas jag på start snart så jag har nåt att göra!

Är det verkligen värt det?

Vi hade FM i helgen. Jag tävlade lite halvförkyld, hade svårt att sova om nätterna för jag hostade rätt rejält. Försökte att inte ta det så hemskt hårt eftersom det trots allt var -20 grader. Inte helt chockerande då förkylningen blev värre efter, men sånt händer. Jag tänkte trots allt vara frisk tills helgen eftersom det då är läger. Men tji fick jag...inatt skar det till i bröstet, oj så ont det gjorde. Tårar kommer fram i ögonen varje gång jag försöker hosta, det värker och jag kan inte riktigt andas. Var till läkaren akut imorse, han konstaterade att det var troligen en fraktur på revbenen och skrev ut värkmedicin.

Nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det gör ont de e allt jag kan tänka på. Lägret blir det nog att skippa i alla fall och all träning den närmaste månaden...var det värt det? Att skida den söndagen...tja man kan ju fundera...jag tyckte att en förkylning kan man ju nog ta om man har chansen att få en plakett i FM, men med ett revben av så känns det som om jag kunde skippat den tävlingen....

att man aldrig lär sig...


Just tonight

En skön låt :)


RSS 2.0