Som min gästbloggare Emilia skrev är vi nu hemma från lägret i Vuokatti. Vi hade ett riktigt bra läger! Det är sällan jag varit så avslappnad och pigg efter ett läger och det var en helt annan upplevelse än tex. vårlägren vi brukar vara på då man ska träna orientering till döds. Omväxling förnöjer =)

Som ingen förmodligen missat var inte allt med lägret helt lyckat. Jag sprang en långlänk på söndagen och efter typ 1h halkade jag på en isfläck och föll. Jag landade på höft, knä och armbåge. Jag känner mig lite som en åldring då jag ska sätta mig, stiga upp eller över huvudtaget jobba med musklerna runt höften. Det går väl över småningom och tills dess får de jag umgås med vackert stå ut med att jag klagar lite smått (läs: oavbrutet) på att jag har ont.

I skolan har vi inget mer än frågestund denna vecka, eller ja förstås tentan på fredagen då. Idag och igår hade vi redovisningar, jag tror att båda gick bra. I alla fall dagens redovisning är jag nöjd med =) Vi har gjort ett arbete om hur massage påverkar träningsvärk. Riktigt intressant att leta fram artiklar, läsa igenom dem och dra en slutsats av vad man läst! Speciellt då jag har så bra grupp som jag haft denna gång!

 

Nu hoppas jag bara att tentan ska gå bra så kan jag slappna av i helgen och börja fokusera på träningen. En ny träningssäsong har dragit igång och jag hoppas att den ska bli ännu bättre än den förra!

Vi sitter just nu på båten påväg till Sverige igen efter 10 underbara dagar i Finland. Här på båten fördriver vi tiden med att se på House, ta roliga kort med datorn och dricka finsk festis och  ja... inte så mycket mer.

 

Finland har visat upp sig från sin bästa sida med minusgrader, solsken, lååååånga skidspår och bastu så klart. OCH Panda lakrits!!!

Jag ha lärt mig väldigt mycket nytt under denna resa förutom all historia om den lilla byn Vörå och alla andra platser vi passerade på vägen från vörå till voukatti vet jag nu även hur det gick i bastu VM. Det var en finnländare som vann före en ryss som avled, men blev tvåa. Jag har också lärt mig några nya finska ord.

Huom-OBS

Pikapesu-snabbtvätt

Olen kunnossa- jag är i form

Oletko huonossa kunnossa?- är du i dålig form

päivän saantisuosituksesta- rekomenderat dagligt intag

 

Väldigt användbara ord skulle jag tro!

 

Fastän att lägret till största delen var bra inträffade det ändå lite sämmre saker.

1. Sabina halkade på en isfläck och fick en höftkaka och ett blåknä.

2. Äppelpaj nr 2 blev lite bränd

3. En sten var på väg att träffa mig i pannan, men framrutan på bilen tog emot den istället

4. Vi har inte sopsorterat

 

Veckans höjdpunkt var ändå tipsraden på Finska, hahahahahah!!! yksi, risti, kaksi, yksi, yksi, yksi, yksi, kaksi, risti, risti, risti.

 

Dessa tio dagar gick väldigt mycket för fort, men var välbehävliga för att få tillbaka träningsmotivationen. Nu väntar nog de härligt hala och blöta cykelbanorna i umeå!

 

Over and out!

Emilia

 

Idag är det sista dagen på läger, de andra har tränat på som vanligt. Jag har vilat! Det har krävts en enorm viljestyrka och en massa sysselsätning för att få mig att vila. Men det lyckades! (Så när som en promenad till skidspåret för att heja fram bekanta, och lite rörelse på stället för att hålla värmen).

 

Imorgon blir det långpass för min del innan vi sätter oss i bilen och åker hemåt. Lägret har varit roligt och precis så avkopplande som jag så väl behövde =) Vi har tränat, ätit, sovit, skrattat, pratat, gråtit...ja, vi har gjort allt det där man ska göra på ett läger. Träna, äta, sova och så få andra aktiviteter som möjligt!

 

 Fint väder hade vi idag också, det var muntra tjejer som hejade på skidåkarna. =) 

 

 Vi hejade bland annat fram duktiga Maria (längst till höger), hon blev tvåa i Suomi Cup.

 

Sparng för långt, för länge och definitivt för fort idag. Oops! Men det var kul! Att få pressa upp farten lite, att känna att jag nog kan springa fort jag också. Det är fasen nästan så att jag längtar tills jag ska få springa A3 intervaller igen. Jag har ju "förbud" på A3 för att få bukt på mina andningsproblem. Bara därför skulle det vara kul att springa intervaller nu. Allt som är förbjudet är ju lite extra roligt ;)

 

De andra tränar också på bra. Lite för mycket kanske, precis som jag...men det är sjukt svårt att sitta still då man är på träningsläger och till på köpet triggar vi varandra. Det kräver en större viljestyrka än min att ligga på soffan då de andra lägger på sig träningskläder och sticker ut på ett pass. Trots att jag vet med mig att jag kanske borde vila då jag hade planerat att göra det. Om jag mot förmodan sitter inne medan de andra tränar så tjurar jag resten av dagen för att jag "missat" ett pass. Vettigt! När ska man få in i sitt huvud att vila faktiskt också tillhör träningen?

Efter passet igår hittade jag en torr fläck på byxlinningen men annars var jag helt dränkt. +3 , spöregn och blåst är väl inte det ultimata vädret att träna i men.. Konstigt nog var det ganska skönt att träna ute trots regn och hårda vindar. Men det är alltid så att det ser värre ut än det egentligen är. 

 

Eftersom vädret är något bättre idag (solsken och -3) passade jag på att ta några fotografier. Vi har det riktigt bra här i Vuokatti. I morse var spåren riktigt hårda och fina. Till i eftermiddag har de förlängt dem ytterligare och det tar drygt 10 minuter att skida runt hela i lugnt orienterartempo, detta exklusive tunneln.

Nu har vi varit i Vuokatti ett dygn. Det finns snö så det räcker och blir över för att skida. Jag är supernöjd över att både kunna skida och springa på barmark. Så här kunde det vara året om! De andra är inne på sin tredje träning och jag ligger lite efter med två pass gjorda. Jag sitter inne och tycker lite synd om mig själv, samt är något bitter över en pulsklocka som ska ha nytt pulsband en gång i halvåret. 

 

Dock kan jag vara riktigt nöjd över en väl utförd träning i morse. Sprang 1h A2/FU, en orienteringsbana jag redan sprungit för att kunna hålla en hög fart men ändå få lite orientering med. Sprang lite längre idag än i somras men trots det var jag 30 minuter snabbare! (Okej, jag joggade halva banan då och nu sprang jag fort hela vägen. Så det lät bättre än det egentligen är.) Jag tog nästan exakt samma vägval idag och då kan man fundera på om jag gjorde det jäkligt bra redan i somras eller om jag helt enkelt inte lärt mig något?! 

Det ska bli skönt att få komma hem i helgen. Men först ska en prestentation klaras av och en träning (ja, och så ska jag ju packa också, SUCK). Jag ska inte presentera något dock, jag får äran att springa som modell. Jeii!

 

Jag har nästan känt mig lite stressad den senaste tiden, men efter nästa vecka ska jag inte resa någonstans på LÄNGE (säkert typ 1 månad;D). Först ska vi vara hemma över helgen för att sedan resa vidare till Vuokatti. Vi ska bara ta det lugnt och slappa, träffa kompisar, fammo & faffa och mommo & moffa.

 

Jag ser fram emot vår resa nu, ett läger i Vuokatti där vi själva bestämmer programmet. Vi har inget extra att hålla reda på, inga måsten och inga krav. Jag borde dock konsultera någon om vad jag ska träna, för känner jag mig själv rätt kommer jag träna 3 gånger om dagen om det är jag som bestämmer. Det är ju inte riktigt det som är meningen med detta läger. Jag ska liksom bara komma igång med träning igen efter två veckors "vila".

 

Sitter på flygplatsen i Vasa nu. Min resa är inte slut än, det kommer att bli cirka 36 h sedan vi startade från tävlingen i Lettland innan jag är hemma. Jag är så trött att jag snart lägger mig ner på golvet och gråter en skvätt! (Hade det hjälpt hade jag gjort det för länge sedan).  Vi har haft en riktigt kul resa, när jag själv lägger av med träning och tävling kommer jag nog att bli ledare på heltid och jag kommer nog inte ens vara bitter över att ha lagt av. Sen alltså! 

 

Bilderna beskriver i det stora hela hur vår resa var och hur de flesta av våra resor är. Ledarna (vissa alltså) är de barnsligaste och de som leker mest! ;)

 

 

 Eeh...ja...Det här är då Ida: Tips från coach 1: "Om ni int vet vart ni ska, spring nu åtminstone int dit!"

Tips från coach 2: "Det kan ju löna sig att titta lite på kartan ibland också.."

Nu är vi på väg hem från Lettland och det är ganska skönt på ett sätt, men lite tråkigt på andra. Säsongen är slut och därmed kommer det att dröja innan man ser alla igen. Det har varit en rolig resa och vi har ett bra gäng med oss. Prestationerna har varit okej, en del har det gått bättre för än andra, men nu är det ju inte alltid vad man presterar som är viktigt. En sån här resa är minst lika viktig för att skapa sammanhållning och lära känna varandra!

Jag kommer att sova som en kung i natt. Dels har jag varit ute hela helgen och dels har det blivit fyra korta nätter i följd och sedan har jag ju en kungligt stor säng:

Vi är nu i Lettland. Vi har fasat i flera veckor över att maten skulle vara lika obefintlig och oätlig som i Litauen för två år sedan. På middagen idag blev vi positivt överraskade med något som liknade makaronilåda, MEN det serverades med en halv skiva bröd och honung med te. Vi väntar med spänning på frukosten....

Vi kan konstatera att chips smakar ungefär som i Finland, sötsaker däremot är lite mer obestämbart. Vi köpte något vi trodde var maräng. Tankegången då jag tog första tuggan var så här "Gott! Maräng typ...eller jag vet inte...kanske lite mer mot marshmallows". Jag har ätit hela nu och kan fortfarande inte riktigt bestämma mig vilkendera det faktiskt var. Ida å sin sida tyckte nog mer att smaken liknade glass "men de e ju int kallt". Hon menar att konsistensen var som glass, när den är kall, men det vi åt var ju inte kallt. Ja, det är helt enkelt lite svårt att beskriva. Måste upplevas!

Tilläggas bör ju att vi faktiskt sitter på rummet och jobbar med FSO ärenden som att sortera numror, räkna SI pinnar, ta reda på information om morgondagen osv. Vi jobbar med andra ord stenhårt!

 

Vi kan konstatera att man efter att ha suttit berdvid varann och pratat oavbrutet i 8,5 h i buss inte lägre har så mycket att prata om. Vi sitter nu med varsin iPad/Macbook i famnen och slösurfar...host.. eller ja, jobbar stenhårt och äter skräp.

Skrev nyss ett jäkligt långt blogginlägg som bara försvann. Sammanfattningsvis:

• Jag har tråkigt.
• Det suger att åka båt, men internet gör det nästan uthärdligt.
• Jag avskyr att sitta still (blir rabiat) speciellt under vilodagar. Hör och häpna har faktiskt vilat helt idag så till vida att man inte räknar yoga och cykling till skolan som träning.
• Jag är bra på multitasking (bloggar, facebookar, skriver skolarbete, ser på House, lyssnar på musik och spelar på iPod samtidigt)
• Jag har en ny drog; vetenskapliga artiklar. (Nörd!!)
• Jag har utvecklat konsten hur-man-får-en-köttbullsportion-och-en-muffins-att-ta-en-och-en-halv-timme-att-äta.

---

Blev föresten godkänd på min praktiska massageexamination idag. Ett VG blev det till och med. Så kanske man kan göra det officiellt nu att jag är godkänd massör? Eller är det tredje gången gillt som gäller?

Det här med att ha vilovecka är inte riktigt min grej kan jag ju lätt konstatera med 4 träningspass på två dagar. När jag inte har ett schema att följa så är det så lätt att bara sticka ut på ett spontanpass, speciellt om man har sällskap.

Idag är jag dock lite nöjd med mig själv, och nej det är inte för att jag tränat (det skäms jag nästan lite över). Jag har nämligen fixat min cykel nu! Alldeles själv!! Det är jag stolt över! Jag har alltid haft tummen mitt i handen, men nu har jag blivit väldigt händig mitt i allt. Okej då att nån händig hade fixat det fortare, men det spelar ju ingen roll så länge man klarar det.

Imorgon har jag examination på massagedelen av kursen för att sedan åka iväg till Finland för att sova en natt där och fortsätta till Lettland på Baltic Junior Cup.

Var till Stockholm i helgen och på 25manna. Bodde hos Christina och vi hade det riktigt trevligt =) Det började lite spännande med att försöka hitta hennes mamma (som jag aldrig träffat innan) på Centralstation och åka hem med henne. Men det gick så bra så!

Själva tävlingen inledde Femman helt ypperligt och efter tre sträckor låg vi 11a och jag blev jättenervös mitt i allt. Jag hade näst sista sträckan och skulle det hålla i sig skulle jag vara i en situation jag aldrig befunnit mig i tidigare. Vi halkade ner lite i resultatlistan och jag gick ut som 41a och kom in som 35a. Jag inledde med att försöka springa ikapp OK Linne 2, lite självmordsuppdrag då hon visade sig vara VM löpare (MEN hade sist och slutligen 1 min bättre tid än henne, jeii :D). Jag bommade de fyra första kontrollerna med uppskattningsvis 10-40 s styck och sedan skärpte jag till mig. Löpningen fungerade ypperligt! 36e bästa etapptid är väl helt godkänt. Sist och slutligen blev vi 31a efter en fin insats av Andreas.

Idag har jag försökt fixa min cykel, som fick punktering förra måndagen. Jag hade lyckats, om jag hade haft rätt storlek på innerslangen. Jag hade en hemma i skåpet och hoppades att den skulle vara rätt men icke. Ska försöka slutföra uppdraget i morgon.

...is the sensation that reminds you that you are still alive."

På lördag är det sista tävlingen för året och pain, det är vad jag ska känna! Det är då jag ska ge det sista jag har kvar (och jag ska njuta av varje sekund). Jag ska ta ut mig så att de får skrapa upp resterna av mig vid växlingsplanket och bära mig till duschen. Det är 25-manna jag talar om och jag är en av de 25 som förhoppningsvis ska föra föreningen ett steg framåt jämfört med förra året.

 

I övrigt är det enda nya som händer att jag börjat gå på yoga två gånger i veckan i hopp om att kanske bli lite mindre lik en vandrande pinne. Hjälper det? Nja, inte på de tre gånger jag gått hittills. Men jag ska försöka ge det en ärlig chans och gå minst två gånger i veckan fram till december i alla fall (oktober räknas inte riktigt då jag inte kommer att vara i Umeå nästan alls).