Semester

Jag är ute på en riktig långsemester just nu. Nästan 3 veckor kommer jag att vara borta hemifrån. Resan började med lite strul men har gått som på räls efter det. Jag och AM trivs väldigt bra ihop, förutom att hitta på en massa skoj, prata, äta, umgås njuter båda två av att sitta i varsin ände av soffan och bara vra tysta. Perfekt kombination!
 
Jag började med att ge fötterna ett riktigt eldprov, en långdistans på nästan 8km. Det gick bra! Lite har de känts av då och då men jag känner hopp om att kunna delta i hela O-ringen nästa vecka :)
 
 
Som den turist jag är smakade jag på Kroppkakor. Jättegott! Lägg på lite grädde, lingonsylt och smör och jag är i himmelen.
 
 
Långe Jan, fyren på Ölands södra spets. Efter ett par dagar i Växjö, ett par i Ljungby åkte vi till Öland och hälsade på AMs föräldrar. Vi passade på att leka riktiga turister eftersom jag aldrig varit på Öland tidigare.
 
 
Äkta Öländsk glass från Ölands glassbar i Borgholm. Supergott! Jag åt en kombination av flädersorbet, nutellaglass och turkisk pepparglass. Det fanns så många sorter att jag hade riktigt svårt att välja.
 
 
 
Påväg mot södra spetsen av Öland åkte vi genom en kohage....det stod kossor på vägen...FANTASTISKT tyckte en del turister och stannade för att fotografera. Och det tog en låååång tid. Jag tappade tålamodet efter några minuters väntan och klev ur bilen för att fösa bort kossorna och vips flöt trafiken på riktigt smidigt igen!
 

Ny hobby

En varm och relativt tråkig sommardag kan man alltid skaffa sig en ny hobby. Det gjorde jag idag. Allt började med att jag lunchade med Anita på Faros, vi åt Black Angus burgers och de var helt supergoda men väldigt stora så jag blev proppmätt. Medan vi åt hann vi prata en hel del och kom på att vi ska börja med ett nytt projekt. Vi har börjat med geocatching tillsammans. Det var jättekul, lite som en skattjakt man hade på födelsedagskalas då man var liten. Belöningen är att få skriva sitt namn i loggboken. Jag blev helt fast! I Vasa-trakten ska vi alltid leta tillsammans men då jag är på mina resor får jag leta upp catchar i närheten. Tur att jag ska på en treveckorsresa till Sverige nu! ;) Många nya städer att leta catchar i!

En vecka i Estland

Nu är jag hemma igen efter drygt en vecka på resande fot. Det är så roligt med träningsläger men nog är det alltid skönt att komma hem och lägga sig i soffan och bara dega. Jag har ju varit måttligt orörlig under våren på grund av diverse fotproblem, men testat på löpning ett par gånger innan lägret i Estland och det har funkat fint. Jag gick/joggade som en skugga på måndagens korridororientering och foten kändes inte av alls. Prima, tänkte jag! 30 minuter in i passet kör jag in en kvist i låret precis ovanför knäet. Jag hann ta mig för låret och tänka att "nu måste jag sy igen" för det kändes precis som förra året. Men som tur var höll det och blev en stor fet bula och ett litet sår. Däremot krampade hela låret ihop och jag fick nåt som kändes som löparknä. Min vanliga tur alltså.....
 
Jag vilade dagen efter och Ida tryckte på några triggerpunkter. En natt senare var det okej att springa igen så det var skönt, men låret är nog sig inte riktigt likt än. Jag har försökt stretcha men det är som att det inte vill ge med sig. Nåja, knäet är glömt nu. Sista orienteringspasset däremot, då började höger fot göra ont. Inte sådär överbelastningsont utan en skärande smärta nån gång då och då helt utan förvarning. Så stark smärta att musklerna slutade fungera och jag nästan ramlade ihop. Då e de illa! Jag avbröt passet och tränade inte mer det lägret. Nu har jag testat foten lite och det känns inte någonstans...konstigt!
 
Själva lägret var toppen även om terrängen inte var den lättast framkomliga jag varit med om. Däremot kommer VM 2017 att gå i samma område så för de som siktar dit är det bara vackert att vänja sig!! Inte får man nån fint krattad skog bara för att det är VM inte, man får ta det som serveras. Förutom orientering gjorde vi också några styrkepass och rörlighet och stretching. Det finns förbättringspotential om man ska vara snäll i orden.... Nästa program å jobbets vägnar är förutom ett par träningar FSOM i Borgå med tillhörande stoläger. Semester fram till augusti alltså. Vad gör man av all tid egentligen??

Långläger

De flesta börjar göra sig i ordning för midsommar och planerar firandet in i minsta detalj. Jag har inga stora planer för midsommar. Hade det varit fint väder hade jag nog åkt en tur med kajaken men nu vet jag inte. Tror jag fortsätter mitt projekt att reda upp lägenheten. Tänk att det alltid blir råddigare då man börjar städa.....ganska konstigt egentligen. Så nu ligger hela min lägenhet på golvet medan det inte finns nästan nåt på hyllorna. Tvättmaskinen går för fullt också för på lördag åker jag ner till Helsingfors och sedan vidare mot Otepää, Estland. Där ska vi vara på årets långläger. Det ska bli spännande att uppleva Estlands skogar för jag har bara varit en gång tidigare och orienterat där och det var ingen höjdare. 
 
Nu lär jag fortsätta med mitt heldagsprojekt, lägenheten om jag ska få det fint och städat till midsommar.

Jukola

Så var det dags igen. Imorgon startar årets upplaga av Jukola och det går iår av stapeln i Kuopio. Det är första gången sedan 2004 jag inte är med, det hade alltså varit mitt tionde år i rad men jag skippar löpningen detta år. Däremot åker jag med på resan i alla fall. Förutom att träffa en massa kompisar så är jag lagledare för vårt ladyteam. Det är alltså sju "damer" som springer herrstafetten, medelåldern på lager är väl ca 20 år så det är sju tuffa brudar som ställer upp. De startar mitt i fältet och förra året slutade vi på en 800e plats och jag tror att vi hoppas på att klå detta iår. Det borde gå med tanke på att vi startar 800 placeringar längre fram.
 
Det är med mycket blandade känslor jag reser till Kuopio. Det suger att jag inte får springa och det är tungt att hela tiden behöva förklara varför och hur tungt det känns då folk frågar. Dessutom antar de flesta att jag inte lyssnat på min kropp och kört foten ner i bottnen helt medvetet. Läser i min träningsdagbok från i vintras att jag nämnde foten första gången i slutet på februari, läser också att jag avbrutit de pass då jag haft ont (på utsidan hade jag ont) och då jag skrivit att foten värker hela tiden hade jag redan varit till läkare och det tog ett par dagar innan jag gick till fysioterapi. Där fick jag höra att hälbenet var helt fast men efter besöket att foten var i toppskick och "du kan springa redan ikväll". Åkte på läger strax efter det fysioterapibesöket och tränade 5 gånger och tävlade två gånger på 11 lägerdagar och hade 6 vilodagar på samma läger. Det blev så mycket värre i foten och jag kunde inte avgöra var det gjorde ont längre jag visste bara att det var någonstans nedanför knäet.
 
Så folk som tycker att jag pressat min fot för hårt lyssnar inte på vad jag säger. Jag gick till fysioterapi relativt fort efter att jag fattat att det inte var "normal" smärta och gjorde mina rehabövningar samvetsgrant. Jo, jag sprang men det hade jag fått höra att det inte var något problem att smärtan skulle gå om med mina rehabövningar och de antiinflammatoriska jag åt (såna som man får äta och trots det träna). Det blev värre och smärtan mer odefinierbar. Sedan flyttade sig smärtan till insidan av foten, var jag aldrig hade känt nåt. 
 
Just nu är jag superless på att inte få springa och jag vågar inte tänka på när jag kan börja springa igen. Försöker ta en dag i taget och vara någorlunda försiktig. Kör med tejp och skoinlägg nu. Vet inte om jag har ont men jag hoppas att jag inte har det.

Full fräs framåt

Som jag skrev i mitt förra inlägg är jag äntligen kryckfri efter två månader på fyrhjulsdrift. Jag hade verkligen hoppats på att allt skulle vara tiptop vid det här laget och att jag skulle kunna återgå till normal aktivitet så småningom. Det hade jag kanske kunnat, men istället har jag dragit på mig en förkylning from hell. Typiskt! Nåja, inte hade jag ändå haft tid att träna just nu. I helgen har jag varit på träningsläger med ett gäng 15-åringar + att jag varit med och ordnat en träningsdag i en annan del av Österbotten. Eftersom jag så sällan är hemma och vill så mycket och inte har tid med fler lägerdagar får man helt enkelt slå ihop några ibland. Two in one liksom. Okej, inget att rekommendera för det var tufft och jag är rätt trött nu på kvällskvisten. Ännu en GPS-analys kvar och sedan sovdags.
 
Trots min förkylning har jag ändå rört på mig en hel del. En hel del mer än de två senaste månaderna och en hel del mer än jag borde. Det är helt enkelt inget att göra då jag har det jobb jag har, ibland måste man bara sköta vissa sysslor oberoende av vad kroppen säger.....tyvärr....jag hade gärna stått över. Men foten verkar inte ha tagit någon skada av att ha gått i skogen en hel del och förkylningen har blivit mycket mycket bättre på bara en natt, trots att jag svettats och flåsat som en gris i skogen i två dagar. Kroppen är allt bra konstig ibland...men jag tackar och tar emot för motgångar har jag nog av ändå.

Kryckfri och mycket firande

Jag bara fortsätter med mina lediga dagar nu för tillfället. Det är rätt tråkigt men på något sätt får man ändå dagarna att gå. För tillfället funkar inte min jobbmail så det är något lättare att hålla sig från att jobba just nu, jag kan helt enkelt inte....Istället har jag hunnit gosa en del med mina katter. Varför katteländena ska lägga sig rakt över ansiktet hela tiden vet jag inte riktigt dock...inget jag uppskattar särkilt högt, i alla fall inte om jag ska läsa en bok.
 
Sara. Tack och lov brukar Mimmi i alla fall lägga sig i fotändan.
 

Då jag varit ledig en del har jag hunnit med annat istället. Sånt som man bara pratar om men aldrig hinner göra. Tex middag hos the Strandvalls. Det gjorde jag på kristi himmelsfärd och så var jag på orienteringstävling och hejade på.
Västerbottenspaj med skagenröra. Helt supergott!!
 
 
Förutom att jag hunnit med en massa middagar och annat gott så har jag också testat att lämna bort kryckorna. Jag kan inte bestämma mig om det är en bra eller en dålig idé. Jag vet inte om det gör ont eller inte...det visste jag inte tidigare i vår heller förrän jag inte kunde sova med hälen mot madrassen längre så därav en viss osäkerhetskänsla. Borde nog lära mig det här med smärttröskel. 
 
Lycka är att kunna gå normalt!
 

I helgen blev det till att fira studenter. Vi, lärarna och tränarna, firade med våra studenter på Strampen med middag och dans. Kul! Vi fick en riktigt god förrätt med renchips, jordgubssallad, ost osv. men varmrätten var nog en liten besvikelse..... Igår gjorde jag inte många knop och det tänkte jag fortsätta med fram till torsdagen då det är dags för lite jobb igen.
 
 
 
 
 

FM i medeldistans

Lördagen var en otroligt intensiv dag, eller det intensiva började redan på fredagen. Då var det avfärd kl 8 på morgonen, framme i Joutseno kl 15, träning kl 16-17 sen middag och sen iväg till tävlingscentralen (TC) och lägga upp tält och vimplar och diskutera lördagen med kollegan.
 
FM dagen då, lördagen, då var det tidig väckning (kl 7) och avfärd. På TC försökte jag hinna prata och peppa så många som möjligt och se till så att de hade med sig allt de behövde till starttröskeln. En starttröskel brukar finnas på FM och andra stora tävlingar och det är en linje påväg till starten de tävlande måste korsa innan en viss tid för att få starta. Detta för att de som startar sent inte ska kunna få några förhandskunskaper om terrängen osv.
 
Det var en varm dag, uppskattningsvis dryga +30°C. Jag hade givetvis ingen solkräm på mig....dumt! Å andra sidan blev jag bara lite lätt röd på ena axeln så jag klarade mig nog rätt bra. I kvalet var det några som inte gjorde sådär jättelysande ifrån sig och det blev spännande att se om de skulle ta sig vidare till A-final. Det är 40 i varje klass som kommer vidare så om det är mellan 60 och 80 startande så får man inte misslyckas helt kapitalt. De flesta av mina adepter kom i alla fall vidare så då var det att försöka hjälpa de ladda om för finalen. Att det var +30 gjorde att det var lite speciella förhållanden och vätskan blev extra viktig. Tydligen hade jag på förhand pratat om matens betydelse men inte nämnt drickans så mycket så det var några som glömde dricka tillräckligt. Synd!
 
När det var dags för finalen bänkade jag mig vid upploppet med telefon i hand för att få online resultat. Det var två oerhört spännande timmar innan vi hade resultaten i vår hand. Glädjande nog var det väldigt många som presterade väldigt bra!! Självklart finns det misstag att rätta till och de flesta kan tänka "om jag inte hade..." men tänker man så kan man nog aldrig vara nöjd. Jag är superstolt över mina träningsgrupper! De satte sig i spel, de kämpade OCH de visade att de kan! Till de som jag räknar som "mina" kom det 3 medaljer och 14 plaketter. Helt bra saldo med andra ord. Dessutom var det flera som inte var långt från medalj så kapaciteten finns, det gäller bara att få till rätt lopp på rätt dag så blir de där 14 plaketterna till medaljer de med!

Ledig

Nu har jag varit ledig i en vecka och jag har inte åstadkommit mycket. Tråkigt har det varit men som vanligt då jag är ledig lyckas jag ändå på nåt konstigt sätt planera in minutschema åt mig vissa dagar. Imorgon är det slut på tristessen för då bär det av till Ryssland igen...eller ja nästan Ryssland i alla fall. Vi ska till Joutseno på medel-FM. Jag hade mycket gärna sprungit själv och hade förmodligen klarat det utan smärta. Men just nu prioriterar jag att bli helt bra i foten och går snällt med mina kryckor, men vågar belasta mer och mer (går utan kryckor hemma). Det går framåt!

Min uppgift denna helg är att serva idrottarna på bästa möjliga sätt. Hjälpa med det jag kan, drickalangning, tejpning, snack mmm. Tur att det ska vara +25 och sol så det är en njutning att stå och se på i alla fall!

FM-läger

Efter hela tre dagar ledigt och ett antal frustrerade timmar av att inte ha något att göra var det åter dags att åka iväg på läger. Vi har nu varit snart en vecka i Joutseno (typ Ryssland) och idag är sista dagen. Nästa veckoslut är det FM här. Ett FM jag hade hoppats på, jag hade velat prestera på. Nu står jag här med kryckor och får se på från sidan och försöka att inte känna mig bitter. Det hjälper ju liksom inte direkt att gräva ner sig... Jag hoppas däremot att det här förberedande lägret vi nu varit på har gett adepterna en massa viktig info om uppladdning, återhämtning och terrängen så att de har fått alla verktyg vi bara kan ge dom för att de ska prestera på topp. Jag hoppas alla presterar vad de är kapabla till! Då kommer jag vara nöjd!
 
Nu ska jag vara ledig i en vecka igen...vet inte hur det ska gå och hur mycket dumt jag kommer att hitta på men det får framtiden utvisa.
 
Vi har kört GPS analyser av träningarna
 
Glassat i finvädret
 
Och jag får gå med käppar i en månad till.....jeii....

Mera resor

Ingen rast och ingen ro. Var hemma onsdag och halva torsdag. Under den tiden hann jag ordna en AV-träning och vara med och hålla i inträdestesterna till VIG. Sedan bar det i all hast iväg till Helsingfors och hela fredagen satt jag på ett infotillfälle/möte. Jag var helt supertrött och nickade till ett par gånger, vilket var enormt pinsamt.
 
Fick i alla fall njuta lite under resan också, jag fick åka buisness class på vägen ner så att jag inte skulle behöva gå så långt bak i planet. Sedan bodde jag på ett fint hotell, träffade några kompisar och åt den godaste pastan jag smakat i Finland. Händelserik helg trots att den knappt ens börjat med andra ord. Nu är jag hemma igen och ska fira morsdag med farmor och farfar och ta det lugnt ett par dagar innan jag åker iväg på nästa läger. Behöver jag ens nämna att det är pain att åka iväg på ett träningsläger och veta att man inte ens kan gå ut i skogen...?!
 
Enjoying buisness class
 
 På hemvägen var det sånadär härligt fluffiga moln som ser ut som sockervadd. Jag får en enorm lust att göra som Mumin &co och hoppa på molnen!
Följ min blogg med Bloglovin 
 

Resan fortsätter

Efter att vi lämnat Söderhamn bakom oss kan jag konstatera att det är ganska skönt att ha sluppit brutal-väckningar i form av attack-pussar från en vild Aussie. Alltså systers hund Memphis aka Fisen är en social en som älskar att gosa och gör allt för att få pussa en i ansiktet, helst på munnen. Det är något jag inte uppskattar jättemycket tidiga mornar.
 
Gosig Memphis
 
Nån som gillar uppmärksamhet...men bara liiiite
 
 


Vår resa i Söderhamn var riktigt bra och jag hann till och med besöka både Bollnäs och Alfta. I Alfta besökte vi Vinylstallet. En butik där de säljer vinylskivor. Ganska svårt att fatta att ett sånt ställe överlever, jag menar det kan ju inte vara stor åtgång på vinylskivor längre...

På lördagen startade vi tidigt från Söderhamn, åkte bil i en fem timmar ner till Eksjö, bekantade oss med orienteringsgymnasiet där, stod på en grusplan hela dagen och hejade på tiomilalöparna och körde tre timmar upp till Stockholm. Ganska intensiv dag med andra ord! På söndagen var vi i Stockholm och tog Helsingforsbåten på kvällen. Igår lite möten i både Helsingfors och Ekenäs. Idag möten i Helsingfors och en femtimmars bilfärd hem.
 
Det sved att inte få springa. Men jag får skylla mig själv då jag tydligen inte lärt mig lyssna på kroppens signaler.
 
 Finmiddag på båten med vaärldens största vinglas till. Fick verkligen kämpa för att få i mig det.


Det var det här med att ta det lugnt.... ;)

 
About 2000 körkilometer hittills och mer blir det ännu....Det var det här med att ta det lugnt och bara ha semester...

Semester

Nu har jag dragit iväg pappsen på semester. Vi började med en natt i Umeå och hann träffa en hel del folk där innan vi drig iväg neråt mot Söderhamn för att hälsa på syster med man. Vi ska spendera några dagar här innan bilen åter för oss söderut. Till helgen drar vi till Eksjö för att se på tiomila. Jag kommer inte att springa, fotstatus är att jag småningom börjar testa gå utan kryckor för att börja vänja fötterna. Jag lekte lite med Memphis idag på agilitybanan och jag tror inte att jag har ont av att jag sprang några steg här och där. Så jag är hoppfull om att det hjälpt att avlasta fötterna lite :)

En berättelse

Nu kommer en berättalse om Bulgarienlägrets skämt. Denna historia utspelar sig i ett mörkt och kallt Helsingfors klockan fyra på morgonen då en morgontrött Sabina försovit sig, kör för fort och möter en flock måsar. Väckning var klockan kvart i fyra och en stund senare var jag ute på vägen och körde för att plocka upp några orienterare. Jag var lite sen (som vanligt) och gasade på lite (som vanligt). Då jag plockat upp Ida och Julia åkte vi vidare för att hämta upp en tredje tjej. Någonstans mitt i Helsingfors sitter en flock måsar på vägen, helt omedvetna om faran som närmar sig. De får syn på bilen, men för sent. Flera av måsarna hinner inte riktigt lyfta och minst en träffar vindrutan med den påföljden att vindrutan och taket på bilen blir täckt av måsskit. Mina medpassagerare skriker av skräck och själv hajar jag nog också till, men blir inte riktigt lika rädd som de andra. När vi kommit över den första förlamande chocken av en fågel som träffat vindrutan så börjar jag skratta. Jag kom på ett skämt på lagom nivå för den tiden på morgonen och fick försöka lugna mig en stund innan jag kunde berätta åt de andra. Mitt i skrattattackerna klämde jag ändå fram: "Det är sådär man skrämmer skiten ur nån". Och lägrets skämt hade blivit fött, jag skrämde bokstavligen skiten ur en mås.

Långpass

Igår var alla andra på ett riktigt långpass. Eller killarna var väl bara en 3-4h medan tjejerna vandrade ca 6,5-7h. Imponerande att de inte klagade alls!! Det var väl inte riktigt meningen att gå så länge men om man går en timme fel så blir det nog långt. Själv låg jag på hotellrummet hela dagen och efter en 5-6h började jag nog fundera var de höll hus. Speciellt då killarna hade kommit tillbaka. Jag fördrev tiden med att gå till butiken, lära mig bulgariska och planera lite träningar.

Idag är det en sprint på förmiddagen. Såg inte så värst intressant ut. Intressant däremot, det är eftermiddagens kurv-ol! Sällan jag sett en sån kurvkarta, om jag ens någonsin sett en sån. Det blir en tuff eftermiddag! Det är nu agnarna börjar skiljas från vetet. Det är nu det börjar märkas vem som tränat i vinter eller inte, vem som klarar belastningen vi utsätts för under ett läger.

Om

Min profilbild

Sabsa