Ett problem

Jag och Bella har ett problem. Det är en sak vi funderat väldigt mycket på och som vi gärna vill ha hjälp med att lösa. Så om nån av ni läsare har ett förslag på en lösning åt oss så vore vi tacksamma ifall ni berättade det åt oss.

När vi var och grillade på Nydalasjön alldeles nyss så återkom vi till detta ganska vanligt förekommande problem. Hur snyter man sig kvinnligt? Det är något vi lagt många timmar på att fundera över och vi vill som sagt gärna ha ett svar =)

Dagens i-landsproblem

Den känslan, när man kommer ut ur duschen och inser att handduken ligger på golvet i rummet. Älskar den känslan!!

I-landsproblem

Borde sitta och skriva ett arbete nu. Sitter på IKSU så att jag inte ska hitta på en massa annat skoj att göra hemma. Men det är synd att det ska skrivas på dator för på en dator finns det tillgång till internet och där finns en massa skoj. Sitter just nu och följer några vänner och bekanta som springer EM sprint-kval och hejar för allt vad jag är värd! Ena har i alla fall klarat sig vidare till EM final=) Sjukt glad för hans skull! Nu är det damerna som näst och det är minst lika spännande!

Sedan sitter jag också och planerar vilka godsaker jag ska baka till mitt försenade födelsedagskalas som jag har på fredag för de närmast sörjande. Funderar lite på min havtorns-vitchoklad cheesecake, som jag gjorde åt Botniavasan-gubbarna i februari för den var riktigt god. Sedan borde man ju förstås ha en gräddtårta eftersom det är kalas, men nu hittade jag ett recept på en maräng-hallontårta som lät supergott. AH, dessa i-landsproblem!! Det som är bestämt är i alla fall att farmor bakar sin berömda blåbärspaj och jag har sett fram emot den nu sedan jag fick veta. Det riktigt vattnas i munnen då jag tänker på den! =) Tror bestämt att jag börjar bli lite hungrig för just nu vill jag ha allt det där ;D
.
Nej, nu ska jag nog fortsätta med mitt arbete...

Stirrar du på mig stirrar jag tillbaka

Jag kom att tänka på ett i-landsproblem imorse då jag var och sprang. Eller rättare sagt ett problem vi har i Finland och Sverige. Det är ett fenomen man kan stöta på överallt, då man tränar, då man shoppar, fikar, pluggar ja lite var stans.

Jag vet inte hur det är med er läsare, men för mig är det så att jag inte vill att någon ska kolla på mig. Jag menar det är lite obehagligt, man känner sig uttittad och naken. Det händer mig lite nu som då, senast i morse då jag var ute på en löptur.


Jag brukar själv alltid kolla in mötande människor då jag är ute och tränar för att sedan bilda mig en åsikt om dom. Oftast är det något i stil med "Oj, vad hurtig hon ser ut" "Det där var en snygg löpstil" eller tänka på vilken muskel som skulle kunna vara för svag och hur den personen kunde träna för att få en bättre löpstil. Inget elakt, mest studerar jag löpteknik för att det intresserar mig. Men när någon stirrar på mig, kan det kännas obehagligt och jag undrar självklart vad de tycker och tänker om mig. Kanske är det samma saker som jag tänker?


Att man tittar på varandra borde ju egentligen inte vara något problem i sig, men här i norden skapar vi själva problemet. För om vi upptäcker att någon tittar betyder ju det att vi själva tittat på dom, eller hur? Om vi nu tycker att det är så obehagligt att någon tittar på oss så borde vi väl inte göra det själva heller?!


Men jag vill fortsätta betrakta folk då jag springer det är ett perfekt sätt att få tiden att gå lite fortare. Så jag får väl helt enkelt leva med att dom betraktar mig också.

Btw, märks det att jag har en hemtent att skriva då jag har tid att fundera på såna här saker?



Finlandssvensk

Jag läste en bra ledare nu på morgonen. Den handlade om svenskars förståelse för vad en finlandssvensk egentligen är. Den förståelsen mina vänner är minimal för som det står i ledaren: ”När jag är i Sverige får jag ofta frågan: hur kan det komma sig att du talar så bra svenska?" Den frågan hör jag nästan varje gång jag träffar nya människor eller klassikern: "Hur länge har du bott i Sverige då du pratar så bra svenska?" Vidare i ledaren skriver han ”Men som regel förstår rikssvensken inte. De har inte en aning om sin egen historia, till exempel de historiska banden mellan Finland och Sverige.” och hur sant är inte det? Jag tycker att det borde vara logiskt att tänka sig att det pratas svenska i Finland då landet varit en del av Sverige i ett halvt årtusende. Precis som det är självklart att det pratas flera språk i Estland, Nederländerna, Schweiz, Italien och Sydafrika. Det är kunskap de flesta människor i norden har, men inte att även Finland är tvåspråkigt. Det är svagt, mycket svagt!! Något borde kanske göras, men det är ju bara min åsikt.

Med en förhpnning om att någon gång i framtiden slippa förklara hur det kommer sig att jag kan svenska trots att jag är från Finland

Dagens i-landsproblem

Då Ella och jag sprang intervaller i Botniahallen idag kom vi på ett i-landsproblem som kan vara ytterst irriterande, men som vi egentligen inte borde klaga över. Vårt problem är då smaken på kranvattnet. På landet är det oftast en bra smak, men i många städer är det under all kritik. Det smakar klor och man blir sträv i munnen efter att ha druckit. Vår diskussion avslutades med att vi konstaterade att vi borde vara lyckliga över att vi överhuvudtaget har vatten.


Dagens vårdsystem

Rimligen borde det ju vara så att om man gissar tillräckligt många gånger så träffar man nog rätt till slut?

Post-träningsläger

Sitter här och funderar på huruvida jag skall orka ta en tupplur eller om jag bara ska fortsätta stirra rätt ut i tomma intet någon timme till. Småningom tror jag nog ändå att tanken på tuppluren tar överhand och jag orkar masa mig de 20 trappstegen upp till sängen. Så här är känslan alltid efter ett träningsläger. Man är TOTALFÖRSTÖRD! Blå och sårig över hela kroppen, det gör ont i varje liten muskel som finns i benen och tröttheten är påtaglig. Ack, dessa i-lands problem!

I-lands problem

Nu sitter jag här med ett personligt mästerskap att skriva och funderar istället på i-lands problem. De är inga stora problem. Jag tänker mer på dom som irritationsmoment i vardagen. Men SOM de kan irritera! Nu, i skrivande stund, är mitt största problem markeringar i böcker. Eftersom jag är en fattig student vill jag inte köpa alla böcker vi ska använda i skolan och därför är jag otroligt beroende av att låna från biblioteket. Jättebra att vi får låna därifrån och att staten betalar så att vi fattiga studenter också får tillgång till den dyra studentlitteraturen. Nu till mitt problem då. Att folk streckar under och markerar i dessa böcker! Varför? Javisst, det är jättebra att strecka under då man pluggar, man lär sig bra. Men tänker dessa människor inte på nästa som ska läsa boken? Kanske jag vill läsa det ordet/den meningen som är överstruken...

Nu är ju detta inte något jätteproblem eftersom det nästan alltid går att läsa men irriterande att ha något understreckat som jag inte tycker är relevant. Alltså ett i-lands problem!

RSS 2.0