Är nu hemhemma efter flera veckor borta. Borde ju förstås ta mig i kragen och skriva de sista sidorna i mitt slutarbete, men en liten uppdatering skadar ju inte. Dessutom måste jag läsa alla de 14 blogginläggen som jag har olästa - och som kommit in sen igår vid kl 14 - och annat viktigt har jag ju också att göra, som att leta efter en efterrätt då jag ska koka mat åt Kican i helgen^^ huvudrätten är redan bestämd:)

Jag kom hem från skolan en tre tiden igår, städade lite, packade väskan i lugn och ro och kollade ett desperata hemmafruar avsnitt. När jag var klar med detta hade jag ännu cirka fyra timmar på mig tills tåget skulle gå. Varför göra saker och ting i tid? Det blir ju bara ett evigt väntande! Jag råkade som tur var ta en titt i plånboken och konstaterade att den inte var allt för välfylld. Jag hade i det skedet två alternativ, ett promenera hela vägen till centrum med väska och allt(men alla som känner mig vet ju att detta inte egentligen var ett alternativ, utan bara en flyktig tanke som jag skrattade rakt i ansiktet) och två promenera tre hållplatser framåt och ta ut pengar och sen vänta på bussen där. Så jag valde ju det andra alternativet. Promenerade dit, tog ut pengar och väntade i cirka 2 minuter. Då hände det oerhörda. Jag fick inte åka med, för chaffisen påstod sig inte kunna växla en 20 lapp. Jag blev chockad, jag bara stod där som ett stort frågetecken. Ska jag inte få åka med fast jag bevisligen KAN betala biljetten? Det var det värsta! Jag klev snällt ut igen och förbannade min dåliga finska. För skulle jag ha kunnat finska lite bättre skulle chauffören nog ha fått höra ett sanningens ord. Jag skulle ha tvingat honom att få åka gratis! Nå jag gick in i en närbelägen kiosk och köpte mig en chokladstång och gick ut igen för att vänta på nästa buss. Denna gång hade jag bättre "tur" och fick åka med, efterom jag skaffat växelpengar.

Väl inne i centrum gick jag via VILA och shoppade en otroligt snygg tröja som jag suktat länge efter. Denna gång var den till och med på 50% rea:D Det gjorde mig genast på bättre humör. Jag konstaterade därefter att jag inte har fler ärenden i stan och inte ids gå i affärer med en stor väska eftersom jag antar att det ser en smula misstänksamt ut. Så jag knallade iväg till tågstationen, frågade efter sittplatsen bredvid Kican och fick den. Glad och nöjd gick jag via Baguette&CO och såg att de sålde min favoritbaguette igen, då blev lyckan ännu större och snart var den elaka busschaffisen ett minne blott. Baguetten innehåller melon, vitmögelost, jordnötter, sallad och två olika, men båda lika underbart goda, salsasåser. Jag satte mig ner och läste min nyligen påbörjade bok, som dessvärre snart är slut... Den är otroligt bra, både innehåll och det sätt boken är skriven, för den framkallar så otroligt starka känslor.

Tåget kom och gick, jag letade upp Kican och det blev ett kärt återseende. Vi kollade Rederiet och pratade hela vägen till Tervajoki. Där fick vi rätt roligt för kicans mamma skulle hämta oss och hon hade inte insett att hela bilen fylldes av ett trädgårdsbord, så det blev aningen trångt. Men det gick. Vi kom oss lyckligt till S.Vassor:) Nu känner jag mig totalt utvilad efter en låång natt!