I torsdags var en bra dag. Först fick jag orientera i två timmar och sätta ut kontroller. Jag besökte finaste terrängen jag nånsin sett i Österbotten. Dessutom är det så att den finns här på hemsoporna i Vörå. Vilken pärla jag missat!! På kvällen fick jag finbesök. Emilia har äntligen tagit sig över havet som skiljer oss åt och hälsar på mig i några dagar! Det har varit skratt, mys, tårar och träning. Precis som det bör vara. Det finns få som faktiskt får mig att skratta så jag gråter, men Emilia lyckas nästan alltid då vi träffas. Imorgonkväll åker hon tyvärr hem igen, men jag ska passa på att njuta medan hon är här i alla fall :)

 

En utförlig Portugalrapport kommer senare. Jag jobbar för fullt med en film från lägret :)

 

 

Under tiden:

"varför badar du alltid med kläderna på...?" frågade Tjorven i Saltkråkan...jag det kan man ju undra, men ibland har man inte alltid tillgång till badkläder då man får ett infall att det kunde vara kul att bada. Nöden har ingen lag liksom ;)

Jag har ett kök!! Detta är lycka kan ni tro! Nu ser lägenheten bara ostädad ut och inte som jerusalems förstörelse, men det kan jag ta.

Är nu hemma i lägenheten efter Tränarseminarium och några jobbdagar. Har inte vågat åka hit och titta efter tidigare i veckan, men nu tog jag mig i kragen och det ser fortfarande lika förjävligt ut. Inte nog med att jag inte kan laga mat. Då jag åt kvällsmål ikväll slog det mig att jag ju inte har nånstans att diska heller.....Papperstallrikar nästa!

 

Tränarseminariet var kanske inte riktigt lika givande som jag hoppats, men det var fortfarande bra att åka dit och träffa folk och en del riktigt bra föreläsningar fick jag ändå lyssna på =) Då jag hörde Danmarks föbundskapten insåg jag att jag har mycket kvar att lära mig ännu om att vara tränare. Jag lär mig mer och mer för varje dag och försöker se varje träning och läger som ett nytt tillfälle att lära mig mer och göra saker ännu bättre.

 

Har nästan känt mig lite bakis denna vecka då det i helgen var föreläsningar från tidig morgon till sen kväll och så kom vi hem lite efter 12 på natten till måndag. Kanske reder upp sig med ännu en lång natt. Nästa vecka ska jag ut i nejden och besöka föreningsträningar, till de föreningar som bett mig komma dit. Jag ska förbereda en del torrträning åt dem som exempel på hur man kan göra orienteringsträning utan att faktiskt orientera.

Denna arbetsvecka började jag kl 8 på måndagmorgon och avslutar kl xx på söndagkväll. En natt har jag hunnit vara hemma och en natt spenderar jag hos pappsen. Resterande dagar är jag på läger. Det har varit en hektisk vecka och jag har inte hunnit med annat än träningar och tränarmöten. Eller ja, istället för att prioritera tvättning, städning och packning bytte jag ut smutskläder mot rena på ca 15 min och åkte till farmor och farfar ikväll. Sedan till kusin Thomas med familj för att ge lite tips inför stundande Thailandsresa.

 

De två vildingarna till gudbarn ville att jag också skulle följa med. Det vill jag också! Jag fryser enormt mycket i det här landet. Det är skitkallt med minusgrader, men att jag fryser även inomhus känns stundvis lite ologiskt. Tacka vet jag att min lägenhet är varm så där slipper jag frysa i alla fall! På tal om lägenheten ja...idag medan jag var ute på jobb hade mitt kök försvunnit och delar av det hade flyttat ut i vardagsrummet. Tur att jag är borta denna vecka så jag inte behöver äta mikromat...

 

I lördags spenderade jag dagen hos Strandvalls eftersom det var alldeles för längesen vi setts. Vi tränade, åt, såg på skidor och hade trevligt. Det var kallt ute så vi körde hoppträning istället. Idag tar jag mig med ytterst stora svårigheter nerför trappor. Någon som har en rullator eller kryckor eller nåt att låna?

 

På kvällen experimenterade jag och Mats lite i köket och vips hade Mats chukachuk fötts. Rätt god efterrätt, men som ännu kräver lite finslipning (ja, ni vet väl alla vid det här laget att jag måste laga nåt minst tre gånger innan jag kan vara nöjd)

 

Umeå var fantastiskt roligt som vanligt och det är alltid lika tråkigt att lämna stället. Jag har hunnit träffa väldigt många, men tyvärr långt ifrån alla jag ville hinna med. Jag har tränat, umgåtts, ätit gott och bara varit. Bella och jag var nog lite ur form för vi hittade inte på fullt lika mycket dumheter som jag befarat. Innan jag åkte hem skjutsade jag Emilia till Sumpans hus och sa hejdå. Gav henne en present (lite mer lakrits) för att försäkra mig om att hon skulle få ordentlig uppladdning inför SM som avgörs i helgen (jo, jag är så sneaky så jag inte ger henne all lakrits på en gång). Förhoppningsvis ses vi snart igen! =)

 

Hemresan blev något mer spännande än jag räknat med. Skulle inte tanka i Sverige, men tänkte att det kunde vara bra att fylla på lite för att vara på den säkra sidan. Ack nej! Tankluckan gick inte att rubba, inte ens med anti-freezespray. På väg till hamnen stod det 50km kvar (ingen lampa hade börjat lysa än). Jag tänkte att jag klarar väl mig till Finland så får jag åka in på service där. Jag tog mig på båten, av båten och till lägenheten (Range 25km och ingen lampa lyste). På morgonen körde jag till Toyotaservice (fortfarande range över 20km och ingen lampa lyste). Vid servicestället skrattade de åt mig och sa att det frusit och att de inte tänkte hjälpa mig så jag blev lite arg och körde iväg till en parkeringskällare (nu droppade range från 20 km till 0 på 100m och lampan började lysa). PANIIK!! Jag körde 1km och bara hoppades att jag skulle hinna ner i garaget i alla fall. Det gjorde jag, fick till och med parkerat snyggt och fint i en ruta. Lämnade skruttbilen åt sitt öde medan jag försökte fördriva lite tid. Gick runt en stund på stan. Efter 30 min var jag klar med det och gick till en bensinstation och köpte en reservdunk som jag fyllde. Ner till garaget och tryckte på knappen till tankluckan. Halleluja! Den öppnades! Jag hällde i bränslet och körde glad och nöjd iväg.

 

Efteråt frågade pappa om jag inte tankade innan jag for till Sverige "för jag sa ju att du inte skulle tanka i Sverige". Jag svarade då glatt "men det gjorde jag ju inte heller"! Tror det dröjer ett tag innan jag väntar till sista minuten innan jag tankar igen...

 

I helgen ska jag träffa favorit-Strandvalls och idag var jag via farmors och farfars för att äta upp mig lite. På söndag blir det häng med gudbarnen och kommande vecka träningsläger x2. Inte sitter jag stilla i Finland heller. :P

Det har varit full fart hela dagen, som vanligt i Umeå. Då jag och Bella hunnit sitta ner i typ 5 min fick vi tråkigt så vi började baka. Halloncheesecake brownies. Gott! :D

Nu är det väl åter dags att blogga lite. I helgen var jag på läger och hade fullt upp, men roligt hade vi! Efter helgen har jag känt mig lite vissen och inte haft så mycket ork över. Det märktes inte minst idag då jag la ut kontroller! Men med en skopa finsk sisu tog jag mig runt banan i alla fall och nu har eleverna lite orientering att bita i. Man lär ju passa på då vi inte har fått nån vinter än.

 

Kican och jag blev halvt förstörda ikväll då vi såg att netflix lagt ner tv-serien vi kollar tillsammans. Vet inte vad vi ska ta oss till nu... Lösningen får bli att hitta en ny lika bra serie, men frågan är om vi kan hitta nån som är lika skruvad och rolig som denna.

 

Till helgen återvänder jag till min favoritstad Umeå för ett kort besök. Det finns alldeles för många saknade människor där för att jag ska kunna hålla mig i Vasa. Dessutom råkar AM vara uppe på besök just denna helg! Ska bli extra kul för vi har inte setts "på riktigt" sen i våras, det blev bara en kortis på 25manna så kort att det knappt räknas. Så hoppas nu att alla umebor är redo för invasion! Jag tänker nämligen våldsgästa så många som möjligt!!

Nu har jag hittat på dumheter igen. Denna gång är det dock inte riktigt vansinnigt i alla fall (men det kan ju bero på med vems ögon man ser på saken). Jag och Johanna och kanske någon till ska å springa på luciamorgon. Som ett lussetåg. Johanna har beskrivit detta lite mer ingående här. Så spana efter oss om ni är påväg till jobbet tidig fredagmorgon ;)

 

Nu börjar jag småningom har återhämtat mig från helgens strapatser. Jag var med mitt AV-gäng (eller tre av dom i alla fall) på ett helgläger till Åbo. Där sprang de 3 sprinttävlingar och däremellan fick de lyssna på f.d. världsmästare och landslagstränare Janne Salmi berätta om orienteringsteknik och träning i allmänhet. En väldigt givande helg, om inte annat så kanske jag lärde mig lite mer finska i alla fall ;)

 

På hemvägen var det en smula tungt, det var storm och mycket, mycket isigt och halt på vägarna. Någonstans mitt i ingenstans er jag en bil som åkt av vägen. Det hade stannat flera bilar och jag stannade också för att se om det var något jag kunde göra. Då råkar det sig så att jag träffade en av mina bästa vänner! Hur stor är chansen liksom?? (Hon bor också i Vasa och vi var närmare Åbo) 

 

Idag körde jag intervaller. Det är aldrig roligt, men väldigt skönt efteråt! Nu är jag trött så det kommer att passa bra att leka diktator en stund under träningen ;)

Denna vecka försöker jag arbeta lite mindre. Efter att ha spenderat 4h på gymmet i morse (tränade inte ens själv) åkte jag hem och självklart ställde jag mig i Botniahallen ett par timmar på kvällen sådär som fritidssysselsättning. Sedan till Kican och hjälpa till att vara kattvakt. Vi masserade lite också och katterna gillade inte att bli fråntagna uppmärksamheten.

Efter en helt mördande vecka och helg med fullt program hela dagarna och 3h sömn om nätterna har jag varit lite off. Idag tog jag ledigt och börjar småningom återvända till de levandes värld. Tydligen kan man inte arbeta dygnet runt varje dag... Kanske jag återhämtar mig med en vilodag...

 

Här kommer några bilder från gårdagen då vi hade en avslutande långlänk på vårt läger. Jag och Lillis sprang själva och hittade förstås på en del dumt. ;) Fint väder hade vi och det enda som störde vår orientering var snön. Tydligen går det väldans bra att skida hemma i Vörå nu, med skotertrampat elljusspår och pistad golfbana. Blir att ta ett skidpass eller två nu då =)

Som de flesta kanske vet är jag svenskspråkig och har egentligen aldrig pratat finska, förutom under det år jag bodde i Tammerfors. Mina 3 år i Sverige har verkligen inte gjort att jag utvecklat mina finskakunskaper särdeles mycket. Nu har jag lovat att hålla en föreläsning på finska. Hur tänkte jag egentligen? Jag som knappt kan få ihop en mening rätt. Jag gillar förvisso utmaningar och brukar försöka tänja på mina gränser, men även för att vara jag kan detta kännas lite väl extremt. (För er svenskar, tänk er att hålla en föreläsning på tyska eller vilket tredje språk ni nu läste i skolan så fattar ni kanske känslan...) Föreläsningen ska jag hålla ikväll och jag är supernervös, mycket mer nervös än innan vilken tävling som helst! Jaja, de får väl skylla sig själva som frågat mig...jag har ju faktiskt pratat ett flertal gånger med han som bad mig komma och föreläsa så han borde väl veta vad han ger sig in på :P Om det här inte är att utmana sig själv, spränga gränser och tänka "outside the box" så vet jag inte vad som är det....

Denna vecka har jag lyckats med konststycket att dra intervaller två dagar i rad...på löparbana.... Vad hände där? Jag som inte ens gillar intervaller, jag gillar heller inte löparbana och framförallt inte intervaller på löparbana.... Men så kan det gå! Vaderna gillade verkligen inte mitt påhitt heller och det var nog en väl tuff öppning, men träningsvärk går ju över! 

 

Jag och Anneli har nu båda uppnått 125 filmer på imdbs lista och vi firade med tårta i onsdags. Jag hade bakat en öltårta. Vanlig chokladtårta med lite Guiness i som gav tårtan det lilla extra. Den blev inte riktigt lika söt som en vanlig chokladtårta. Lite farligt med tanke på att man då klarar av att äta mycket mer :P Jag räddade mig själv genom att ta den till gymnasiet och bjuda lärarna. Tror det uppskattades. Just nu gör jag en kostregistrering så det hade ju förstört den litegrann om jag ätit allt själv. Kostregistreringen pågår en vecka och innebär att jag väger precis allt jag äter och dricker och skriver upp. Detta gör jag för att hjälpa Marianne med en skoluppgift, sen kanske jag kan få ut nåt av det själv också så det är lite win-win. :)

 

Idag är det farsdag i Finland och det brukar firas med små presenter och en massa tårta. Eftersom jag inte skulle vara hem-hemma i år på farsdagen och inte Linda heller så beslöt jag att ordna en liten skattjakt istället. Ganska lägligt att lärarna råkade ha fortbildningsdagar i Nokia fredag-lördag så pappa var bortrest. Efter jobbet i fredags åkte jag hem till huset och satte mina planer i verket. Jag diktade ihop fyra kort som jag satte i varsitt kuvert och gömde. Varje kort hade en dikt på fyra rader innehållande en ledtråd om var nästa kunde finnas. På lördagkväll skickade jag ett meddelande att han kunde börja leta. Jo, söndag är farsdag men risken att pappa skulle hitta nåt av kuverten var för stor för att jag ville riskera det.

 

 

Var på Chat&Wine med Kican och Anita ikväll. Supertrevligt, bra vin och god mat! Perfekt avslutning på arbetsveckan med andra ord. Till imorgon planeras ett äventyr...får se var det slutar....Eftersom jag hade vilodag idag (tyckte att 4,5h igår räckte för två dagar) så blir det nog nån form av träning i alla fall, men efter det kan det barka vart som helst!

 Anita och Kican. Vi skrev i gästboken också. Vid närmare eftertanke borde vi nog gjord det innan vi drack upp vinflaskan. Tyvärr är det väl inte helt säkert att resultatet blivit bättre för det. Inte direkt Finlands nya Runeberg inte... ;)

 

Efter gårdagens tävling var jag totaldäckad på eftermiddagen. Skidhostan satt precis där den skulle och jag var inte sugen på ett till pass, men trots det bytte jag om och for ut i spåret och segade mig framåt. Efter ett tag blev jag faktiskt riktigt pigg! Eftersom det blir mörkt väldigt fort uppe i Gällivare körde vi med pannlampor. I en nedförsbacke vände jag mig för att säga nåt och det bara small till i ansiktet. Jepp! Fläskläppen var ett faktum då jag åkt in i ett träd. Typiskt mig eller? ;)

 

Efter en fantastisk resa och ett bra läger var det dags att packa ihop väskan och ställa sig för att åka hemåt. Jag och Emilia tillbringade kvällen i hennes rum pratandes. Återigen var dags för en massa avsked. Tänk att det aldrig blir lättare... Imorse då jag skjutsade henne och Helena till spåret och kramade om dom innan jag körde iväg så var tårarna inte långt borta. Det är lite intressant att man kan vara så känslomässigt splittrad utan att faktiskt gå i bitar. Jag gillar Finland och allt vad det innebär att bo här, men oj så jag saknar Sverige och Umeå! Eller speciellt människorna som bor i Umeå. Jag hann bara köra ett par minuter innan låten "Dance our tears away" började spelas. Slumpen? Njaa...andra gången i rad gör att det börjar vara svårt att tro på slumpen. Hur som helst kunde jag inte längre hålla mig och tårarna började rinna. Varje liten fiber i mig ville vända om samtidigt som något fick mig att fortsätta. Det tog mig en timme att bli lite mindre hysterisk och jag kunde koncentrera mig på att köra. Efter ett tag fick jag ett meddelande av Emilia och reaktionen lät inte vänta på sig....

 

Under hemresan har jag mött på en hel massa djur på lite väl nära håll. Först såg jag renar och saktade in rejält. Då ser jag en svart isklump ligga på vägen och försöker väja den. Ni kan tro att jag blev förvånad då isklumpen fick ben och började springa runt i panik för att undvika bilen. Det var en sjöfågel av nåt slag som låg och vilade mitt på vägen. Den rullade runt några varv i vinddraget efter bilen, men jag tror den klarade sig! Efter ett tag kommer en uggla flygande lite väl nära vindrutan, men det var nog också bara nära ögat. Närmare hemåt i skymningen sitter jag och tänker "kolla en älg", kommer till sans och försöker bromsa. Inser att det går för fort ändå (kanske 70km/h) och tvärnitar. Hinner tänka "Det här går aldrig." "Jag kommer krocka." "Hur ska det gå med pappas bil?" "Och nu smäller det!", börjar nästan blunda innan jag inser att jag klarade mig. Puh! Vilken tur! De där två älgarna kom från ingenstans och försvann lika fort iväg in i skogen igen. Behöver jag säga att jag i alla fall var klarvaken resten av vägen? Vet inte vad djuren hade för fel idag, men så här mycket kaos brukar det trots allt inte vara då jag kör bil!

 

8h körning och två korta pauser senare var jag hemma och hämtade upp pizza som jag åt tillsammans med pappa och syster Linda. Trevligt att jag hann träffa henne också och få en snabbupdate om det senaste och kika på lite bröllopsbilder. Speciellt viktigt kändes det att hinna träffas eftersom det inte blir nån träff över julen och vi sågs senast i typ juli! Nu är det godnatt här och jag hoppas på lite bättre sömn denna natt, även om de senaste veckorna indikerar på att det inte blir så....