I fredags flydde jag och AM fältet då det var brännbollsyran i helgen. Vi tog tåget söderut för att hälsa på systeryster och springa en tävling på lördagen.

Jag var enormt försiktig i början av banan eftersom det var enormt stenigt i terrängen och min fot ömmade rejält vid varje snedsteg. Jag bommade en del i början också mest troligt på grund av att jag fokuserade mer på foten än på orienteringen. Mot mitten av loppet däremot fick jag på världens flyt och allt gick jättebra. Vid ungefär en tredjedel av loppet kvar sa det bara pang och jag fick jätteont i låret. En våg av illamående kom över mig och jag hade hyfsat svårt att ta mig framåt (avbryta finns inte i mitt vokabulär), men efter ett tag kunde jag i alla fall jogga.

Jag sprang in i ett träd i nerförsbacke (nej jag såg inte trädet för då hade jag inte sprungit in i det!) och fick ett rätt djupt, men litet sår mitt på låret. Efter tävlingen åkte vi till jourmottagningen i Söderhamn och jag blev sydd med fyra stygn.

Jag kan inte riktigt springa just nu så egentligen kunde man väl säga att jag är skadad, men som jag konstaterat tidigare är skadad nåt man känner sig och jag vet inte vad det innebär ;)

Idag stod det orientering på mitt schema och inget annat för jag och Emilia är klara med vår uppsats. Det är ganska skönt att få någon ledig dag innan stressen inför opponeringen drar igång.

Tyvärr var det här en sån dag då jag lika väl hade kunnat stanna kvar i sängen (om det inte hade varit så varmt) och dra täcket över huvudet. Det känns verkligen som om inget har gått rätt idag. På orienteringspasset missade jag som aldrig förr. Det är egentligen bara min 8-minutersbom under den inledande tävlingshelgen som varit värre. Jag missade nästan allt idag och jag vet inte om den bristande koncentrationen berodde på att jag blev skuggad, värmen eller att jag helt enkelt inte är bättre än så... I och för sig kunde jag besparat mig en hel del tid om jag faktiskt sett banden som hängde ute, men eftersom de var röd/vita så hade ju jag en smula svårt att se. På slutet steg jag ju dessutom snett och ville helst bara springa ur skogen så jag skulle slippa se eländet! Trodde det var en sån "5-minuters-ont" men nu då jag sprang på eftermiddagen så kändes det nog lite i foten så det var värre än jag trodde från början.

Förhoppningsvis kommer kvällen att bli bättre då Emilia kommer hit och vi ska göra egen glass och läsa igenom ett arbete vi ska opponera på!

Efter en lång bloggpaus nu tänkte jag att jag skulle skriva lite. I helgen har jag haft besök av Susann och pappa. Vi har kollat runt lite på skolan och varit en sväng på stan, men största delen av helgen har gått åt till att vara på tävlingar en bit utanför Umeå. I går var det en medeldistans och det gick helt okej, jag hade några småmissar och två lite större. 15s från seger gör ju att det harmar extra mycket att jag gjorde de där missarna.

I går var jag ute på rullskidor på kvällen och Susann följde med på cykel. Jag ville åka av mig lite för att bli pigg och kry till tävlingen idag. På hemvägen blev jag attackerad av en hund, som fick känna lite på en stav. Han blev väldans närgången och jag slog till för att han skulle hålla avstånd. Jag vet inte vad det är med hundar och rullskidor, men de går verkligen inte ihop!!!

I dag hade vi långdistans och det var varmt och tungt. Jag gjorde ett par lite halvdumma vägval och en rejäl bom på slutet. Exakt samma kontroll som jag bommade rejält förra året också... Jag gillar inte den kontrollen, tydligen. Mest av allt var jag dock trött och omotiverad. Dock tror jag att jag blev tvåa eller trea, resultaten är inte helt klara än. Så placeringarna denna helg får jag väl vara nöjd med!

Den nesliga förlusten i gårdagens KP-viesti följde jag upp med en bra prestation i sprinten idag och det räckte till en vinst. Löpningen fungerade inte riktigt som den ska när jag är i bra form, men å andra sidan börjar jag bli rejält sliten nu också. Orienteringen däremot gick riktigt bra och det är inte många sekunder jag hade kunnat plocka bort på själva orienteringen. Nu gäller det bara att få upp farten så blir det här riktigt bra! FM nästa..

Idag var det dags för stafetter i FinnSpring. Jag sprang tillsammans med Alexandra och Julia. De gjorde helt stabila lopp och jag sprang som om jag aldrig hållit i en karta förut. Sånt händer! Hoppas på att jag kommit på andra tankar till nästa helg. På 10mila vill jag verkligen prestera bra!

Direkt efter tävlingen åkte vi iväg norrut. Var i Vasa kl 18 och hade en intervju. Kl 20 åkte båten från hamnen och vi är snart framme i Holmsund. Dagen började kl 7 och i säng kommer jag förhoppningsvis innan kl 1. En lång dag med andra ord!

Idag sprang jag mitt andra orienteringspass för året. Det har varit ganska skralt på orienteringsfronten i år. Det var inte planen, men ibland blir det inte som man tänkt sig. Just idag var kroppen tung och seg och jag fick inte ut den fart jag vet jag kan prestera, men om man tänker på övrig belastning de senaste dagarna och den senaste veckan så är det inte så konstigt att det inte funkar med träningen just nu. Formen torde vara på stigande dock så jag känner mig ändå rätt lugn att jag ska hinna komma i form till FM och Jukola, som är de viktigaste tävlingarna för i år.

Eftersom jag skriver min uppsats om överträning så borde ju jag, om nån, veta att jag borde ta det lite lugnare ibland för att träningen ska fungera. Dock finns det så mycket som är så roligt att jag har svårt att hålla mig från att flänga hit och dit och då blir totalbelastningen stor även om träningsmängden är försvinnande liten. Det är bara så innerligt svårt att intala sig själv att man nog är trött och borde ta det lugnt...

Dock tycker ju jag inte att överträning är något att oroa sig över, egentligen förespråkar jag överträning till en viss grad. Det svåra är bara att alltid hamna på rätt sida om gränsen.... De flesta sysslar med överträning i en normal träningsperiod för att sedan bromsa upp träningsvolymen och invänta att formen ska stiga. Det är då det gäller att man är på rätt sida om gränsen så att det inte dröjer för länge innan man återhämtat sig helt och får en superkompensation. Så lätt, men ändå så svårt...!!