En berättelse

Nu kommer en berättalse om Bulgarienlägrets skämt. Denna historia utspelar sig i ett mörkt och kallt Helsingfors klockan fyra på morgonen då en morgontrött Sabina försovit sig, kör för fort och möter en flock måsar. Väckning var klockan kvart i fyra och en stund senare var jag ute på vägen och körde för att plocka upp några orienterare. Jag var lite sen (som vanligt) och gasade på lite (som vanligt). Då jag plockat upp Ida och Julia åkte vi vidare för att hämta upp en tredje tjej. Någonstans mitt i Helsingfors sitter en flock måsar på vägen, helt omedvetna om faran som närmar sig. De får syn på bilen, men för sent. Flera av måsarna hinner inte riktigt lyfta och minst en träffar vindrutan med den påföljden att vindrutan och taket på bilen blir täckt av måsskit. Mina medpassagerare skriker av skräck och själv hajar jag nog också till, men blir inte riktigt lika rädd som de andra. När vi kommit över den första förlamande chocken av en fågel som träffat vindrutan så börjar jag skratta. Jag kom på ett skämt på lagom nivå för den tiden på morgonen och fick försöka lugna mig en stund innan jag kunde berätta åt de andra. Mitt i skrattattackerna klämde jag ändå fram: "Det är sådär man skrämmer skiten ur nån". Och lägrets skämt hade blivit fött, jag skrämde bokstavligen skiten ur en mås.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0