Nu har jag dragit iväg pappsen på semester. Vi började med en natt i Umeå och hann träffa en hel del folk där innan vi drig iväg neråt mot Söderhamn för att hälsa på syster med man. Vi ska spendera några dagar här innan bilen åter för oss söderut. Till helgen drar vi till Eksjö för att se på tiomila. Jag kommer inte att springa, fotstatus är att jag småningom börjar testa gå utan kryckor för att börja vänja fötterna. Jag lekte lite med Memphis idag på agilitybanan och jag tror inte att jag har ont av att jag sprang några steg här och där. Så jag är hoppfull om att det hjälpt att avlasta fötterna lite :)

Nu kommer en berättalse om Bulgarienlägrets skämt. Denna historia utspelar sig i ett mörkt och kallt Helsingfors klockan fyra på morgonen då en morgontrött Sabina försovit sig, kör för fort och möter en flock måsar. Väckning var klockan kvart i fyra och en stund senare var jag ute på vägen och körde för att plocka upp några orienterare. Jag var lite sen (som vanligt) och gasade på lite (som vanligt). Då jag plockat upp Ida och Julia åkte vi vidare för att hämta upp en tredje tjej. Någonstans mitt i Helsingfors sitter en flock måsar på vägen, helt omedvetna om faran som närmar sig. De får syn på bilen, men för sent. Flera av måsarna hinner inte riktigt lyfta och minst en träffar vindrutan med den påföljden att vindrutan och taket på bilen blir täckt av måsskit. Mina medpassagerare skriker av skräck och själv hajar jag nog också till, men blir inte riktigt lika rädd som de andra. När vi kommit över den första förlamande chocken av en fågel som träffat vindrutan så börjar jag skratta. Jag kom på ett skämt på lagom nivå för den tiden på morgonen och fick försöka lugna mig en stund innan jag kunde berätta åt de andra. Mitt i skrattattackerna klämde jag ändå fram: "Det är sådär man skrämmer skiten ur nån". Och lägrets skämt hade blivit fött, jag skrämde bokstavligen skiten ur en mås.

I helgen hade vi SISU-läger, det innebär att utvalda idrottare som representerar de fem uthållighetsidrotterna inom FSI (Finlandssvensk Idrott); cykling, simning, löpning, orientering och skidåkning har läger tillsammans och lär av varandra. Det är alltid kul att få vara på läger med ivriga ungdomar! Även om jag inte riktigt var med i matchen i helgen, eller egentligen under hela den här veckan. Dock piggar läger alltid upp och det är skönt att få tänka på nåt annat ibland =)

Jag funderade och velade länge fram och tillbaka om hur jag skulle göra med Bulgarien. Åka eller inte? Det var frågan. Jag bestämde mig för att åka och sitter just nu ensam på hotellet medan de andra är ute och vandrar i bergen. Det svider!!! Jag ska verkligen börja lyssna på såna som är klokare än jag, Lilli till exempel och varför inte min egen kropp också när jag en gång håller på?! Tacka vet jag att det kommer snöblandat regn och är dimmigt som sjutton idag så lockar det inte riktigt lika mycket. Dock är det ju så att det är på långvandringar man lär känna de andra bäst så det är synd att missa det! Istället för vandring gick jag en vända till den lokala butiken för att leta efter skatter. Fotade några foton i butiken och höll på att bli ifråntagen min mobil och skickad till polisen. De var verkligen upprörda, så ett tips till alla där hemma: fota aldrig i en bulgarisk butik! ;)

Jag hoppar på kryckor ifall nån nu missat det. Då vi flög hit var personalen verkligen hjälpsam. Lite överdrivet hjälpsam ibland faktiskt. Men jag och några andra fick i alla fall specialtransport i München då vi bytte plan. Vi åkte golfbil genom hela flygplatsen och passkontroll fram till vår gate. Ganska lyxigt! Fick veta att vi skulle gå en hel del i trappor till flygplanet och han som skjutsade frågade om jag behövde hjälp. Jag sa att det kunde ju vara bra. Föga kunde jag ana att det bara var ett fåtal trappor att gå i och att jag inte skulle få röra mig en meter från gaten utan blev istället skjutsad i rullstol till en väntande ambulanstaxi och fick specialtransport hela vägen till flygplanet. Hade jag tvekat att gå uppför trappan hade de nog burit upp mig också. Lite lustigt! Då vi var framme i Sofia letade vi upp första bästa rullstol och Ida skjutsade mig. Vi hann inte långt innan vi blev stoppade och beordrade att vänta. Man fick inte köra rullstolarna själv utan de hade personal som skötte det så återigen blev jag skjutsad runt hela flygplatsen för att jag inte skulle gå en meter extra. De erbjöd också en 1,5 meter bred rullstol åt mig, undrar hur man ska ta det? :P Jag nöjde mig i alla fall med en vanlig en.

Nu har jag en längre tid haft ont i foten till och från. Ett första besök hos läkaren ledde till en remiss hos en fysioterapeut och antiinflammatioriskt. Peroneus tendinit var domen. En 14 dagars kur med antiinflammatoriskt hjälpte föga och fysioterapeuten misstänkte stressfraktur. Jag blev skickad till läkaren igen, som remitterade vidare till magnetröntgen. Fick svar igår, Plantar fasciit eller hälsporre, ska det tydligen vara denna gång. Så nu är det att åka till fysioterapeuten igen och få lite skoinlägg, tejp och massage. 2-4 månader utan att belasta så att det gör ont. Svårt det då det gör mest ont då jag sover....

 

I helgen är det SISU-läger på Norrvalla, Vörå. Det avslutas på söndag och nån timme senare är det dags för avfärd till nästa läger. Då blir det en natt i Helsingfors och sedan en vecka i Bulgarien. Där har jag aldrig varit så det ska bli spännande! Ingen rast och ingen ro här inte!!