Schizofren eller bara idrottare?

Idag skulle jag egentligen på spelkväll med nationen. Hade tänkt skippa träning och åka på det. Sen jag bestämde mig för att inte träna har det dåliga samvetet gnagt och det slutade med att jag skippar spelkväll och tränar istället. Varje gång jag tänker att jag inte ska träna får jag så sjukt dåligt samvete att jag tränar ändå. Nån annan som lider av samma fenomen?

I går morse låg jag och snoozade en kvart medan jag överlade med mig själv om jag skulle träna eller inte.
"Jag är ju trött, så kanske jag sover en stund till"
"Jag borde nog träna"
"Fast det är nog skönt att sova två timmar till"
"Jag vill bli bra och då TRÄNAR MAN!"
"Men tänk vad pigg jag kommer att vara på föreläsning om jag sover istället"
"Och tänkt vilket dåligt samvete jag har, nu åker jag och tränar"
"Fast jag är ju trött"
"Varför tränar jag då? Man kan ju inte vila varje gång man är trött"
.
.
.
Och så höll jag på tills jag hade så dåligt smavete att jag inte kunde annat än kliva upp och träna. Som om man vore schizofren, två röster som kämpar mot varandra.
Nu är det i alla fall hoppträning som gäller, eventuellt 4x4 min också. Vi får se hur baklåren känns

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0