Under vilodagen i tisdags var vi till Älvsbyn en sväng och fick lite kartor och sedan vidare till Storforsen och sprang runt och kollade. Det var fint, men jag var nog mer imponerad över mängden turister än över själva forsen ;) Sedan hoppade jag studsmatta resten av dagen...och åt...i mängder för att ladda upp för kommande etapper.

 

 

Etapp 3 började väldigt bra! MEN sen sket det sig ordentligt och jag gjorde en 6 minuters bom. Oförlåtligt!! Sedan lyckades jag samla mig och gjorde några bra avstånd innan jag tappade fokus igen och bommade 2 minuter till. Humöret var inte direkt på topp....Dock är en dålig etapp ingen katastrof...

 

Etapp 4 gjorde jag ett otroligt bra lopp. Jag undrar om jag någonsin orienterat så bra...Inte många sekunder jag hade kunnat ta bort från min tid i misstag. Kanske 10 sekunder eller nåt. MEN jag hade missat en kontroll...inte ens sett den. I efterhand ser jag nog siffran men fortfarande inte ringen. Det är ju mitt eget fel egentligen men lite bitter är jag nog ändå....Så var veckan förstörd... Det är klart att jag är besviken och arg och jag hade gärna skyllt ifrån mig. Dock är det mitt eget fel, jag borde varit mer uppmärksam och lite lugnare i mitt agerande i skogen för då hade jag ju upptäckt att jag var påväg från 7an till 9an. Nu var jag nog fokuserad men samtidigt sprang jag i full fart för fjärde dagen denna vecka och det var varmt så jag orkade tydligen inte riktigt fokusera tillräckligt mycket...

 

Nu försöker jag mentalt ladda om för att göra ett bra lopp imorgon, men det är inte så lätt. Försöker verkligen tänka att det är ett enskilt lopp och det är bra träning, men nog svider det att starta 2h senare än jag hade velat (det är jaktstart på totaltiden de första 4 etapperna så bäst startar först). Förhoppningsvis får jag åtminstone springa om många.

 

Och som avslutning ska jag ta en knäuppdatering. Efter tredje etappen hade jag så ont att jag bara ville lägga mig ner och gråta. Sedan ringde jag Lilli för ett krissamtal och fick lite förstahjälpen-råd med antiinflammatoriskt och kyla. I morse kändes det ingenting när jag vaknade! Men sen gick jag i trappor...men det gick att springa. Löpningen har känts sjukt lätt och bra denna vecka! Och det är egentligen bara etapp 3 som gjort riktigt ont på riktigt. Nu försöker jag köra med samma metoder ikväll för att det ska kännas bra imorgon. Efter den femte etappen så blir det löpfri träning för min del ett tag.