I helgen hade vi SISU-läger, det innebär att utvalda idrottare som representerar de fem uthållighetsidrotterna inom FSI (Finlandssvensk Idrott); cykling, simning, löpning, orientering och skidåkning har läger tillsammans och lär av varandra. Det är alltid kul att få vara på läger med ivriga ungdomar! Även om jag inte riktigt var med i matchen i helgen, eller egentligen under hela den här veckan. Dock piggar läger alltid upp och det är skönt att få tänka på nåt annat ibland =)

Jag funderade och velade länge fram och tillbaka om hur jag skulle göra med Bulgarien. Åka eller inte? Det var frågan. Jag bestämde mig för att åka och sitter just nu ensam på hotellet medan de andra är ute och vandrar i bergen. Det svider!!! Jag ska verkligen börja lyssna på såna som är klokare än jag, Lilli till exempel och varför inte min egen kropp också när jag en gång håller på?! Tacka vet jag att det kommer snöblandat regn och är dimmigt som sjutton idag så lockar det inte riktigt lika mycket. Dock är det ju så att det är på långvandringar man lär känna de andra bäst så det är synd att missa det! Istället för vandring gick jag en vända till den lokala butiken för att leta efter skatter. Fotade några foton i butiken och höll på att bli ifråntagen min mobil och skickad till polisen. De var verkligen upprörda, så ett tips till alla där hemma: fota aldrig i en bulgarisk butik! ;)

Jag hoppar på kryckor ifall nån nu missat det. Då vi flög hit var personalen verkligen hjälpsam. Lite överdrivet hjälpsam ibland faktiskt. Men jag och några andra fick i alla fall specialtransport i München då vi bytte plan. Vi åkte golfbil genom hela flygplatsen och passkontroll fram till vår gate. Ganska lyxigt! Fick veta att vi skulle gå en hel del i trappor till flygplanet och han som skjutsade frågade om jag behövde hjälp. Jag sa att det kunde ju vara bra. Föga kunde jag ana att det bara var ett fåtal trappor att gå i och att jag inte skulle få röra mig en meter från gaten utan blev istället skjutsad i rullstol till en väntande ambulanstaxi och fick specialtransport hela vägen till flygplanet. Hade jag tvekat att gå uppför trappan hade de nog burit upp mig också. Lite lustigt! Då vi var framme i Sofia letade vi upp första bästa rullstol och Ida skjutsade mig. Vi hann inte långt innan vi blev stoppade och beordrade att vänta. Man fick inte köra rullstolarna själv utan de hade personal som skötte det så återigen blev jag skjutsad runt hela flygplatsen för att jag inte skulle gå en meter extra. De erbjöd också en 1,5 meter bred rullstol åt mig, undrar hur man ska ta det? :P Jag nöjde mig i alla fall med en vanlig en.