Tävling
Idag drog jag på mig nummerlappen och körde "tävling" 10 km skate med ESC/OUC-gänget. Det var med en viss fruktan jag bekräftade min anmälan. Jag la skidorna på hyllan då jag var 15 år och tänkte att de skulle förbli där. I alla fall i tävlingssammanhang. Dock har jag hört att det är bra att utmana sig själv och testa sina gränser. Det här var verkligen en utmaning! Förutom att det, självklart, är fysiskt jobbigt att skida så är det mentalt också väldigt jobbigt. Man måste pressa sig på gränsen precis hela tiden, man behöver inte tänka som i orientering utan det är bara å kötta på.
Jag visste redan innan start att jag är väldigt sliten. Förutom en hel del träning så har jag sovit lite dåligt och det brukar ju inte vara ett framgångsrecept för att prestera...Men sagt och gjort jag ställde mig på startlinjen! Jag försökte verkligen öppna lugnt för att inte spränga mig i första backen. Jag lyckades väl sådär, men första varvet gick okej. Andra varvet blev jag totalstum i den största uppförsbacken och jag tänkte allvarligt på att sluta. Sedan blev jag arg på mig själv för man kan ju inte ge upp!! Så jag bet ihop och försökte stapla vidare. Några minuter efter uppförsbacken kom jag in i andra andningen och kunde börja trycka på lite igen. I alla fall till den där jäkla backen igen och jag stod nästan still uppför, men jag bet ihop och på ett eller annat sätt tog jag mig tydligen upp för backen (har inte riktigt nåt minne av det annat än att backen var jobbig och var evighetslång). Sista varvet var lite kortare och jag var totalt slut i mål. Det brände i benen och stack i luftvägarna, blodsmaken i munnen var ett faktum. Jodå, jag minns precis varför jag slutade med skidåkningen!
Sist och slutligen var det nog lite roligt att åka och jag tror att jag hade kunnat öka ganska mycket med några lopp i benen. Jag tycker att jag kom i mål med hedern i behåll, även om jag förlorade många minuter åt skidåkarna. Icke att förglömma är väl att de tillhör sverigeeliten i sin gren så det är ju ganska självklart att jag ska förlora åt de. Nästa gång kanske jag inte ska försöka köra en 10 km tävling det första jag gör efter en månads paus med högintensiv träning...man lär så länge man lever ;)
Avslutar med ett klockrent citat som sämmer ovanligt väl in på det här med längdskidor. Citat av tränar-Pär:
"Det är som att slå sig med en hammare i skallen, det är skönt när man slutar"
Vi har det otroligt fint och bra här, så synd att lägret snart är slut och det är dags att åka hem....
En kupp
I helgen var jag på en utbildning i Solvalla och jag bodde i Helsingfors hos Eva-Lina ett par nätter. En tung helg men ändå rätt roligt. På söndagen flög jag upp till Vasa och hann vara hemma i lägenheten i 1,5h. På den tiden hann jag packa upp, äta lunch, diska och packa om. Denna gång blev det en enveckas packning för både några dagar i Umeå och ett skidläger. Tror jag slog nåt slags personligt rekord i att packa snabbt.
Jag gjorde en liten kupp där för jag hade inte berättat åt många vad jag skulle göra. Förmodligen eftersom jag visste att någon skulle stoppa mig. Och ja, så här i efterhand kanske det hade varit skönt att vara hemma ett tag...men det är så roligt att resa! Så jag körde Norrbotten runt, med ett stop i Luleå för kusinhäng och övernattning. Allt för att hälsa på Anneli och Bella och alla andra i Umeå ett par dagar.
Imorgon bär det av på skidläger upp till Gällivare. Mitt egentliga mål med denna resa. Och allra mest gör jag det här för att jag saknar den här tjejen nåt oerhört!!!
Drar förmodligen ett av mina dåliga skämt precis då bilden knäpptes :P
Hade tänkt ta semester nu i viloperioden innan lägren drar igång igen, men jag har nog hunnit jobba lite ändå. Och mer lär det bli innan veckan är slut....
Umeå
Helgen i Umeå var alldeles underbart rolig! Tyvärr blev det inte så stor överraskning eftersom Bella räknat ut att jag skulle komma med, men hon var i alla fall glad att se mig. På fredagen var vi och shoppade. Jag köpte alldeles för mycket skräp, som vanligt... Sedan gjorde vi vår specialitet till middag: Våfflor. Dock skippade vi att göra 9-dubbel sats denna gång. Lite väl jobbigt att äta våfflor i fyra dagar, som vi gjorde senast.
Våffelkalas (Foto: Bella)
På lördagen var jag och Lilli uppe med tuppen och ute och sprang i 2h. Riktigt härlig löptur där munnarna gick i ett. Ibland kanske vi fokuserade lite väl mycket på snacket eftersom vi sprang vilse runt Grössjön...på en vandringsled (?!!!). Sedan surade jag i en kvart över att springa vilse på en stig. Jag brukar inte vara vilse och gillar det inte!
Ute vid Grössjön, strax innan vi tappade bort oss...
Direkt vi hade duschat och lunchat åkte vi iväg till Barnens hus för lite shopping. Oavsett biologisk ålder smälte vi väl in hela högen.
Alle och jag hittade största kramdjuret och Bella var inte sen att hänga på. (Lillis bild)
Direkt efter detta åkte jag via Ålidhem och plockade upp Helena. Nu skulle jag äntligen få min hämnd för det där ödesdigra inlinespasset i juli!! Vår första (och största!!) utmaning med träningspasset var att faktiskt hitta till själva träningen. Jag visste väl på ett ungefär på vilken sida om stan vi skulle, men det var också allt. Efter en snabb konsultation med gps:n på telefon körde vi iväg och det gick alldeles prima. Väl framme gav jag några grundtips i orientering och så sprang vi iväg. Det gick riktigt bra! Kartläsandet funkade helt klart, svårigheten var väl att springa och kolla kartan samtidigt. Inte så konstigt för det är svårare än det ser ut för den som är ovan. Efter 35 min orientering skippade vi kartan och bara sprang. Eller jag sprang och kollade kartan och planerade in en lagom lång tur så att vi skulle få ett distanspass. Dock är jag så pass elak att jag då och då stannade och "förhörde" mig om var vi befann oss på kartan. (Mohaha!) Till min stora besvikelse hade hon ju koll! Passet gick alldeles för fort och vi hade inte hunnit prata klart...(men innerst inne undrar jag om vi någonsin kommer att få slut på samtalsämnen?)
Ingen rast och ingen ro. Så fort jag hade duschat åkte jag och Bella till Maxi för att handla middag som vi sedan lagade innan vi for ner på stan och lekte på Fortet. Det är alltid lika roligt och jag är alltid lika blåslagen efter det. Men så länge man vinner så är det värt!
Vi (jag, Bella och Lilli) var i Team Rosa. Vi hade kvällens högsta poäng!!! Team Chokladbollarna hittas något längre ner i listan ;) (Foto: Lilli)
Idag var det stavgång med Terese, Helena och Lilli som var morgonens program. Riktigt härligt väder! Vi knatade på i sakta mak och pratade i mängd och massor. Eller...Terese och Helena pratade. För en gångs skull nöjde jag mig med att lyssna, något Lilli inte trodde jag var kapabel till.
Helena, Terese och Lilli på Gimonäs 9km slinga. Idel leenden under passet och vem skulle inte le med sådant väder att träna i?
Efter lunchen lämnade vi lägenheten och Bella och Vikke för att köra iväg mot båten. Som vanligt otroligt vemodigt att åka ifrån Umeå och refrängen på låten Dance our tears away som dunkade ur högtalarna passade ovanligt väl in...
Överraskning
Idag beger jag mig iväg på ett äventyr! När ni får läsa det här är jag redan framme och hälsar på en (förhoppningsvis) glad Bellon. Jag är alltså på väg till mitt saknade Umeå! Jag följer med hennes mamma och syster för att ge henne en riktig överraskning. Hon vet nämligen inte om att jag kommer. Sen ska jag väl passa på att träffa lite annat trevligt folk också. På lördagen är ett orienteringspass inplanerat och detta vore väl kanske inte så speciellt, men nu är det inte en träning för mig utan jag ska släpa ut stackars Helena i skogen. Äntligen får jag min hämnd från sommarens inlinespass!! Som jag har väntat ;)
Bella och jag i ett nötskal
Mys
Eftersom det är höst och börjar så småningom bli rätt kallt och ruggigt ute tyckte vi att det var dags att lyxa till vardagen lite. Sagt och gjort! En myskväll med god mat och bra vin satte lite guldkant på vardagen. Måste säga att vi överträffade oss själva i matväg. Det blev supergott!! =)
Förrätt: Skagentoast
Huvudrätt: Innerfilé, potatisterrin med getost och en rödvinssås
Som en gud
I fredags bar det iväg mot Stockholm och vi fick åka över med Viking Grace. Som vanligt då det är 25manna så är båten totalt smockad med folk. Speciellt matköerna är något oöverkomliga, men tur att jag och Kican är rutinerade så vi kunde runda hela kön och hade ätit vår mat klart innan de flesta andra ens hunnit beställa. En kvart hade vi varit på båten då vi betalade för oss och hade ätit klart. Måste ändå vara nåt sorts personligt rekord, även för att vara jag och Kican!
Det blev en alldeles för kort och orolig natt på båten, som vanligt, innan vi satte oss i bussen mot tävlingen. Det var +2 grader då vi steg ur bussen och det kändes något vågat att springa i t-skjorta. Dock är det det som skiljer agnarna från vetet, underställ eller kortärmat så självklart valde jag det senare.
Då starten gått började jag värma upp eftersom jag hade andra sträckan och jag kände mig hyfsat pigg, trots ganska många dåliga nätter den senaste tiden. Startmannen i vårt lag gjorde det bra och kom in som 30e (av 400) och jag fick springa iväg i en klunga. De andra satte iväg i en jäkla fart och jag bestämde mig ganska direkt för att inte försöka hänga utan springa ett mer vettigt tempo och det valet ångrade jag inte när samma personer sprang om mig tredje eller fjärde gången. Ännu mer nöjd över utgångstempot blev jag efter målgång och insåg att de där som lagt iväg som om de hade eld i baken faktiskt kom in efter mig.
Jag gjorde ett riktigt bra lopp! Är nog lite nöjd över mig själv för jag sprang som en gud! Jag valde ett bra tempo i löpningen för jag orkade fokusera på kartläsningen (nästan) ända till slutet. Enligt de som kollade på förlorade jag kanske 50 sek från varvningen och in i mål (typ 1,5-2 km) och det med ett dåligt vägval och en liten bom. Påväg mot tredjesista kontrollen sprang vi genom ett tätområde där jag fastnade i ett träd och slet sönder byxorna. Det störde mitt fokus lite och jag bommade oundvikligen. Men det är helt enkelt svårt att fokusera på det man ska då man springer med rumpan bar! Då jag kom in på upploppet hade jag ännu lite krafter kvar och spurtade om ett par stycken. Dock något ofokuserat eftersom halva publiken skrattade då jag bara hade ett halvt par byxor. Sånt händer! Hoppas jag kunde glädja nån... :P
Det blev att införskaffa ett par nya byxor...
Efter att ha gått hela dagen på tävlingscentralen och träffat en massa folk. Det blev buffémiddag på båten och lite hytthäng innan vinet och cidern började kännas av och jag höll på att somna på ståede fot. Så jag tog det kloka beslutet att gå och lägga mig, men självklart hann jag ju besöka tax-freen innan det också.
I <3 tax free..eller nåt...Några whiskeyflaskor fick i alla fall följa med hem.
Det mest produktiva jag åstadkom idag var att gå till Citymarket och handla lite. På hemvägen genade jag genom kyrkoparken och hittade en massa lövhögar. Det var alldeles för lockande för att låta bli så jag hoppade genom alla de största högarna jag såg och fick en hel del konstiga blickar från passerande människor. Jag kunde helt enkelt inte låta bli....
Fina höstfärger som inte syns på bild för jag har för dålig kamera.
25manna
Idag var det långlänk på programmet i Vörå och jag hängde med och sprang drygt 1,5h. Ikväll har jag tvättat, packat, lagat mat och börjat läsa en bok. Imorgon ska jag först på morgonlänk kl 06.30 med Johanna och senare på dagen bär det iväg till Stockholm och årets upplaga av 25manna. Jag ska springa andra sträckan i Femmans första lag. Beräknad löptid var väl på 6,45 min/km så det blir en utmaning att försöka klara.....
Till nästa vecka har jag planerat ett litet äventyr....kanske...inget bestämt ännu, men om det blir av så kommer det garanterat att bli roligt!! (Och detta äventyr är inte riktigt lika crazy som det första jag hade i åtanke; hare på 100km lopp)
Femmans damer på 25-manna för nåt år sedan.
Det tar sig
Ikväll har jag och Kican kämpat vidare med mina bokhyllor. Vi fixade dörrarna och äntligen kunde jag packa upp alla mina flyttlådor med glas och flaskorna vars innehåll ska fylla glasen. Det märktes att vi inte direkt är hantverkare för dörrarna hänger nog lite snett. Kastar säkert 2-3mm, vilket stör mig lite... Men vi får väl vara glada att vi har upp dörrar och glas utan att nåt gick i kras. ;)
Mina stackars enstaka glas står nu i bokhyllan och fler finns att hämta hemma i Vörå ännu. Frågan är bara var alla böcker ska rymas?
Var på orienteringsträning ikväll. Det gick helt bra. Löpformen är fortsatt god och orienteringen går fortsatt knackigt, men piggheten jag känner i kroppen väger upp det litegrann. Längtar till lördag då det är 25manna och sista tävlingen för iår. Men det jag längtar mest efter är att få träffa alla orienteringskompisar från Sverige och dessutom få umgås med Kican en hel helg! =) Tävlingen lockar inte egentligen alls, men jag lär väl nog ångra mig väl på plats och hitta glädjen i det. Det brukar jag göra.
Kanelbullar
Imorgon är det kanelbullens dag och som den svensk jag blivit tar jag självklart tillfället i akt och firar detta. Så ikväll har jag bakat kanelbullar! Sedan fick jag finbesök av Mats, som skulle hämta Bella från båten. Synd att hon kommer hem då jag åker bort. Eller vem försöker jag lura? Jag är ju borta varje helg så det hade egentligen inte spelat någon roll när hon hade kommit till Finland för jag hade förmodligen ändå inte varit hemma.
Mina kanelbullar, riktigt goda var dom också! =)
Och så fick jag en inflyttningspresent. Potatis och ballonger. De känner mig så väl de där Strandvalls! ;)
I helgen drar jag iväg igen. Närmare bestämt kl 05.30 imorgonbitti. Först till Tammerfors (igen) på svenska skolmästerskapen och sedan ännu längre söderut till Kyrkslätt för Baltic Junior Cup. Kul helg, men ack så tung!
Btw, råkade köpa ett par löpskor idag igen....oops!! (Men de var på 50% rea och kostade därför bara 60€, tyckte det var rätt ok)
Flytt
I torsdags fick jag reda på att lägenheten blir ledig på fredag. Så i helgen blev det självklart flytt för min del! Men innan dess, i fredags, hann jag vara på bio med Anita och Kican. Vi skrattade så halva biosalongen började vrida på huvudena och fundera om vi är riktigt kloka (det är vi i och för sig inte heller)...men vad ska man göra om man tycker att filmen är rolig?
Lördagen innebar flytt för hela slanten och på kvällen fikahäng med samma vänner som på fredagen och några till. Ännu är jag inte riktigt installerad i min lägenhet, men det börjar ta sig i alla fall. Eftersom jag har mer saker än någon människa någonsin kunde behöva hade jag Kican med som förste-slängare. Vi argumenterade om nästan varje sak vi plockade ur lådorna. Slänga, tillbaka i lådan eller in i skåpen? Jag vann alldeles för få argumentationer....
Kican i sin underbara flytt-outfit...hon hade sin mors snickarbyxor från 80-talet
Det måste vara bistra tider i Vasa då det sr ut så här i skafferiet (och då dricker jag inte ens kaffe):
På söndag hade jag inte tid att packa upp för då åkte jag och Anita till Tammerfors. Slog två flugor i en smäll: först sprint i Tammerfors centrum (saknar nog min gamla hemstad lite, inte riktigt som Umeå dock) och sedan möbelshopping på Ikea. Största orienteringsmissen under dagen gjordes på motorvägen till Ikea (piiinsamt!!)
Sjuk
När knäna äntligen börjar bli helt okej så kommer nästa bakslag i form av förkylning. I tisdags under träningen kände jag att jag var lite extra trött och kring lunchtid var jag helt slut. Feber och halsont. I onsdags låg jag under täcket och tyckte lite synd om mig själv, men eftersom vi hade tester på eftermiddagen var det bara att pallra sig upp och försöka se ut som människa några timmar. Tror inte jag lyckades helt...
I min tristess då jag varit tvungen att vara helt stilla har jag tröstätit glass och börjat bygga pussel. Glassen var god men tog slut lite väl snabbt och pusslet gör mig bara mer frustrerad då det inte går framåt!!
FM långdistans
I helgen var vi till Iso-Syöte på FM-tävlingar i långdistans. Jag sprang kvalet trots att jag inte tränat nästan alls på en månad. Jag orienterade helt okej men orken var inte direkt vad den borde och därför ingen A-final för min del. Knät värkte ordentligt efter loppet och resten av kvällen, så jag sprang ingen B-final heller. Funderat lite fram och tillbaka hur jag ska göra nu, har inte nån bra plan dock men säsongen fortsätter dock.
En bild från FM i Syöte
Tur
Igår på jobbet fick jag göra min absoluta favoritsysselsättning i träningsväg, förutom att träna själv då. Jag fick jaga på adepterna med en visselpipa i högsta hugg. Helfestligt! Då jag vandrade på på spånbanan råkade jag hitta en massa fyrklövrar. Undrar när de ska börja bringa lite tur?
Just nu har jag mitt knä i oskick igen. Trots att jag har tränat enligt ett varannan dag-koncept, inte särskilt länge eller hårt heller, så har det nu svullnat upp och är större än någonsin...FM eller inte? Ja det tåls att funderas på mycket noggrannt....
Bröllop
I lördags var jag bjuden på bröllop. Länge såg det ut som om jag inte skulle kunna delta i firandet, men i sista stund ändrade planerna och jag är verkligen glad att jag fick vara med och dela den kvällen med brudparet. Det var min kompis/massageklient/träningskompis Johanna som gifte sig. Och båda två var så himla fina! Bröllopet hade allt; lyckligt brudpar (fattas bara annat), fint väder, fin cermoni, god mat, speciell och oerhört god tårta, glada gäster och bra stämning.
Roadtrip och hamburger-pizza
Efter min kemitent på torsdagkväll hängde jag, Bella och Marianne i lägenheten, käkade våfflor, pratade och hade riktigt trevligt. Eftersom båten hem gick först på fredagkväll hade jag och Bella bestämt oss för ett litet äventyr. Vi åkte till Skellefteå tur-retur för att äta pizza. Nu var ju det inte vilken pizza som helst utan en hamburger-pizza. (Efter två dagars diskuterande bestämde vi oss för att det kallas hamburger-pizza och inte pizza-hamburgare). Vidrig!! Men överraskande god dock. Trots ett hårt kämpande klarade vi inte mer än en halv vardera.
Hambruger-pizzan hel
Sneak peak på innehållet
Som vanligt på våra äventyr så gick det ju inte bara ut på mat (bara nästan). Vi anlände Skellefteå lite tidigt så pizzerian hade inte öppnat då vi kommit och rastlösa som vi är kunde vi inte bara sätta oss och vänta...det borde vi ha gjort... Vi gick en prommis och hittade en lekpark. Självklart stannade vi till en stund och jag försökte klättra in i en leksak som var något för liten för mig. Detta ledde till att jag ramlade ur leksaken bakåt med en duns i backen. Resultatet: ont i svanskotan och armvärk resten av dagen. Kunde verkligen inte lokalisera smärtan, dagen efter hade det blivit något bättre och jag kunde säga att det gjorde ont nånstans nära armbågen. Idag är det ännu lite bättre så inget brutet denna gång heller. Ett happy-face på det: :)
På kvällen var det dags för mig att ta båten hem-hem. Nu har jag flyttat alla mina saker från Umeå och planerar att inte återvända på ett tag. December kanske...
Hamnen i Holmsund
Fin solnedgång på Kvarken
Äventyr
Nu är tentan skriven och klar och jag håller mina tummar att det gick vägen! Idag är det dags för mig att bege mig hemåt med mitt pick och pack. Nästa gång jag planerat in ett Umebesök är i december för pepparkaksbak med Anneli och Bella.
Innan hemfärd är det dags för ännu ett av mina och Bellas äventyr. Vi borde verkligen inte ha släppts lös ute i den stora vida världen ;) Denna gång går äventyret till Skellefteå för att äta Calskrove. Calskrove är en pizza med ett inbakat hamburgerskrovmål. Det är alltså en hamburgerpizza eller pizzahamburgare (svårt att avgöra vilket...). Spännande ska det bli dock! Men vidrigt...åh så vidrigt att äta både en pizza och en hamburgare på samma gång. Jag sa ju att vi inte borde få röra oss fritt ute i den stora vida världen.
Ute på lekäventyr runt Nydalasjön
Grillning av Wiskeybiffar (mycket brandfarligt btw....)
Ute på ett av våra huvudlösa skidäventyr...
En hel hop med älgflugor som avslutning på dagen
Idag var det morgonträning på gymnasiet, vilket innebär att jag helst ska vara på plats lite i 8. Idag var det Femmans orienteringsträning på kvällen och den börjar kl 18, vilket innebär en hemkomst kring kl 20. Skulle nog ha hunnit vara hemma en stund där kring middagstid, men prioriterade lite sjukhemsbesök istället. Inte bra att ta en smörgås till middag, men ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig.
Har också hunnit göra det här för någon vecka sedan:
Att tacka nej till den här platsen sved nog litegrann. Hade gärna läst programmet...Men sen kom jag att tänka på att jag faktiskt får syssla med det jag vill dagligen så då sved det något mindre. Dock kan jag konstatera att jag träningsmässigt aldrig kommer att ha det bättre än i Umeå, tyvärr.
På kvällens träning stod jag bredvid och såg på. Börjar bli van vid det nu. Trots att jag bara stod på en väg fick jag en sån där jäkel till älgfluga på mig...Otroligt obehagliga odjur de där!!! Vi hade sanering av alla som skulle sätta sig i min bil. De fick helt enkelt ta av sig tröjorna och så plockade vi och halverade älgflugorna (de dör inte annars). Eftersom de där krypen lever hur länge som helst ville jag inte ha alltför många i min bil.
Imorgon på eftermiddagen bär det av till Umeå! Kemitent på torsdagkväll...hoppas det går vägen! Den här gången kan man nästan säga att jag faktiskt pluggat, nästan. Med mina mått så har jag nog aldrig pluggat så mycket under så kort period, men med en läkarstudents mått så har jag väl inte ens börjat plugga på riktigt ;)
Vila + träningsläger = sant?
Den senaste veckan har det verkligen varit fullt upp! Först var det skolstart med gymnasiet och vi hann inte riktigt komma in i några rutiner innan det bar iväg på träningsläger till Pudasjärvi och Iso-Syöte. Ett förberedande läger inför kommande FM i långdistans. Enligt mig hade vi ett riktigt lyckat läger med båda våra grupper! Tror att vårt budskap om krävande terräng framkom med all önskvärd tydlighet...
Aldrig förut har jag tillbringat ett helt läger vilandes och det krävde verkligen självdisciplin av oanade mått! Fin terräng, intressanta banor och mestadels bra väder gjorde skogen lite extra lockande. Att ha knävärk i en halvtimme efter en 500m lång(?) promenad gjorde dock sitt för att jag faktiskt kunde hålla mig i skinnet....
Utsikten från restaurangen där vi åt frukost, lunch, middag. Heeelt okej... =) Btw, vid slalombackarna där långt borta går FM tävlingarna av stapeln..
Efter lägret tog vi tränare flyget ner till Helsingfors för att infinna oss på Kisakallio i Lojo idag. SSL (finska orienteringsförbundet) hade möten där som vi ville vara med på. Det är rätt spännande med alla nya människor jag träffar och alla nya grejer jag ska få börja med i mitt jobb. Kul att få vara med om att (förhoppningsvis) bygga upp nåt nytt på den här nivån! Efter att ha lyssnat på finska en hel dag är jag dock rätt trött i huvudet och tankarna bara snurrar..
Nu sitter jag på tåget på väg hem-hem efter snart en vecka på resande fot i olika delar av landet. Det ska bli skönt att få landa hemma ett tag innan höstens äventyr drar igång på allvar. Nästa lediga helg? Kanske i november med lite tur... :P
Vila
Den där härliga känslan man får av att känna på segerns sötma varade inte så länge för min del. Jag har ju skrivit lite då och då om ömma knän efter min graciösa vurpa på inlines. För några veckor sedan beställde jag tid till en ortoped. Nu har jag order om vila, vilket funkar superbra då man jobbar som tränare och föra ut och ta in kontroller, och antiinflammatoriskt. Domen var ändå relativt mild då det inte är några senor, ledband eller slemsäckar som är skadade utan svullnaden sitter i övrig vävnad.
Nu förbereder jag mig för en tuff kommande vecka. Imorgon åker jag på läger, på söndag avslutas ett läger och nästa börjar direkt. På tisdag åker jag från Uleåborg med flyg ner till Helsingfors för möten i Lojo på onsdagen. På onsdagkväll är det flyg upp till Vasa som gäller och på torsdag möten i Vasa. De e mycket nu.. :P
Tjejmiddag
Sommaren är kort heter det och det stämmer verkligen! Vi har försökt få ihop allas tidtabeller till en tjejmiddag hela sommaren och nu har vi äntligen lyckats (nästan, en saknas). Det är så med upptaget folk... Ikväll ska vi äntligen träffas! Vi ska förhoppningsvis äta gott då vi testar en nyöppnad restaurang, förmodligen skvallra en hel del om det senaste och bara umgås innan alla flyger och far åt olika håll igen.
Senare denna vecka ska jag befinna mig i Närpes en sväng för att följa med hur det går på FSOs storläger med närmare 100 barn och ungdomar. På helgen är det FSOM (Finlandssvenska Orienteringsmästerskapen) i Malax och det kommer att bli en utmaning på alla sätt. Terrängen kan verka lätt, men där bedrar man sig grovt om man tror det, då det lär vara getpors till midjan och orienteringstekniskt svårt. En annan utmaning blir att få kroppen att hålla ihop för tävling tre dagar i rad. Håller alla tummar för att det kommer att gå bra! Jag har hört rykten om GPSsändare, så det kan hända att loppet går att följa live. Hoppas dock på att inte vara en av de utvalda som ska springa med en sån....
